Inatt har jag haft semester, en akut beviljad semester eftersom jag kände i helgen att jag inte skulle orka jobba.
Måndagsnatten, alltså den mellan måndag och tisdag, var en helt okej natt. Men för att en natt är okej betyder det inte att man inte blir trött. Varje arbetspass tar energi och behöver kompenseras med ordentlig sömn.
Jag åkte hem, var hemma ovanligt tidigt och låg i sängen strax före klockan 9. Klockan 11 hade jag ställt alarmet till och då klev jag upp. Sedan en kopp kaffe, äta något orkade jag inte, och sedan iväg.
Det blåste förfärligt ute och började yrsnöa. Jag hade lagt en extra filt i vagnen åt Kingston. Men han ville inte ligga under den utan låg istället ovanpå båda filtarna. Men jag minns från när min son var liten att barnavårdssköterskan just sa att det är i botten av vagnen man behöver förstärka mot kylan.
Nu kan man ju tycka att en katt, som har päls, ska kunna hålla sig varm ändå. Men dels är Kingston en innekatt som bara kommer ut i trädgården på sommaren, dels är han pälslös på hela magen och sidan efter ultraljudsundersökningen i december. Så han klarar inte en riktigt kall dag utomhus. Men han är skyddad från det värsta inne i sin vagn.
Vi fick vänta en stund på bussen till Sollentuna, där var det riktigt lång väntan på Uppsalalpendeln som nyss hade gått, men där kunde vi vänta inomhus. I Uppsala hade vi tur och 4:an kom efter bara 5 minuter.
Vi var lite tidiga och jag somnade nästan i väntrummet. Sedan fick Kingston ställa sig på en våg och det visade sig att han håller vikten bra. Han hade gått upp 3 gram, vilket ju betyder att han tillgodogör sig maten. Han är liten, alldeles för liten för att vara en norsk skogis, men han är inte jättemager ändå. Veterinären klämde och kände på honom överallt och han ömmade inte alls över tunntarmarna. Sedan tog de ett blodprov, ett B12. Han har ju fått sprutor tidigare, men nu är det ett tag sedan. Förhoppningsvis är värdet bra, annars får han åka och få en serie nya sprutor.
Vi åkte sedan hem igen. Nu var det riktigt mycket snö och lite småbesvärligt att skjuta vagnen med de små hjulen. Men det gick. Bussen kom och vi sprang. Chauffören såg oss och väntade så vi hann med. Skönt, så slapp vi stå ute och vänta på nästa.
Pendeltåget var jätteförsenat, men vi kunde vänta inomhus på stationen. När vi kom till Sollentuna stod det att alla bussar var kraftigt försenade på grund av att det var halt.
Jag frös jättemycket och bestämde mig för att ta 179:an istället för 514. Den går visserligen inte förbi där vi bor, men till Kista centrum. Men jag klev av den strax efter Cirkel K och pulsade genom snön och hem. Det är inte långt att gå, men jag hade ju vagnen som gjorde det lite extra jobbigt i snön.
När vi kom hem hoppade Kingston raskt ur vagnen med ett jätteskutt så fort jag öppnade för honom. Han rusade ut i köket och skrek efter mat. Han åt riktigt duktigt.
Klockan var bara runt 17:30 och jag tänkte lite snabbt att jag skulle hunnit till jobbet. Men jag var väldigt trött och insåg i nästa stund att det skulle jag aldrig orkat.
Jag hade köpt en halv subway på stationen i Uppsala och var inte speciellt hungrig. Hällde upp ett glas vin och tog några små klunkar, tuggade på en bit rökt korv. Men jag kände att jag behövde vila. Satte ett folie över glaset och gick för att vila en stund. Skulle ringa ett telefonsamtal 20:30. Men det orkade jag aldrig. Istället sov jag, med kläderna på, till klockan 04:30.
Nu är jag vaken, kanske pigg vore att överdriva, men i alla fall beredd inför dagens aktiviteter. Den stora begivenheten idag är tvättstugan.
Tack för Din fina blogg. Du skriver så bra och berättande, lätt att läsa.
Tack Ingegärd!
Jag undrade just över vad det var för vagn du hade Kingston i, så tack för bilden på den. Mycket finurligt!
Kram, Ingrid
Vilken smart och smidig vagn Kingston har!