Idag var en sådan dag då jag inte hann äta hemma. Skulle vara hos tandläkaren kl 15, på undersökning. Sedan en färd in till stan för en föreläsning innan det var dags för jobbet.
Mellanlandade på ett litet mysigt café, eller om det är en brödbod. Beställde en vanlig svart kaffe och en macka.
Tjejen som stod bakom disken sa lite upplysande och informerande att det inte var en tonfiskmacka utan en toast. Just idag är jag på rätt okej humör så jag log lite överseende och sa att jag förstått det. För mig är det en macka. Oavsett språkliga preferenser.
Då är det mer förskräckande att en liten pappmugg kaffe och en inte alltför stor smörgås kostar 96 kronor. Jag har råd idag, men när jag blir så gammal att jag behöver informeras om vad en varm macka kallas på modern stockholmska kommer jag med största sannolikhet att sitta i parken med medhavd kaffe och macka. Inte toast då alltså, utan en vanlig torr ostfralla.
Så blir det förmodligen för lite var och en av oss.
Kram, Ingrid
Ja, skillnaderna mellan den som har råd och den som får avstå blir kännbar för de flesta som går i pension. Liksom skillnaderna mellan människor i stort.
Det är något galet när kaffe, i pappmugg, och en inte alltför stor smörgås kostar nästan 100 spänn.
Kram
Jag sitter gärna och hellre på bänken med dig med medhavd macka o starkt kaffe ur termos!
Snällt av dig! Med lite tur kan du nog få en macka av nybakt bröd. Men osten får du hålla med för den har jag inte råd med när jag går i pension. 😉