Naturligtvis sov jag dåligt, som jag alltid gör när jag ska upp tidigt. När alarmet gick igång klockan 04:00 hann det bara pipa till innan jag slängde mig över mobilen och tystade den. Tror inte att killen i rummet bredvid skulle uppskattat introt till Starwars vid den tiden. Möjligen kanske inte vid någon tid alls. Han var lite stram, men nickade till svar dagen innan då jag hälsade. Annars hälsade han sällan på folk över huvud taget, han var sur på något som hänt tidigare för en eller ett par veckor sedan.
Jag tvättade mig, borstade tänderna, tog på kläderna och packade klart. Hann i alla fall göra mig en kopp kaffe som jag drack samtidigt som jag packade.
Petter följde mig till busstationen, bussen skulle gå 05:15. Jag hade en macka med mig, en sådan där trekantig i plastförpackning, som jag köpt kvällen innan, och en halv flaska vatten. Det skulle inte bli så mycket tid att fika på flygplatsen, speciellt inte om incheckning och säkerhetskontroll skulle ta tid. Att planet skulle vara 10 minuter sent hade man skickat ut ett mess om under natten. (Man hade tidigarelagt avgångstiden med 10 minuter och var nu tillbaka till den tid som jag ursprungligen hade köpt min biljett till, 09:20.)
Jag har varit på Gatwick ett flertal gånger och hittade snabbt Norwegians incheckningsdisk. Ja, man checkar ju in i automater numera, inte vid disk. Naturligtvis krånglade det och beskedet om att det inte fanns någon bokning som relaterade till mitt passnummer kom upp gång på gång. Jag sände en tacksamhetens tanke till Norwegian som envisas med att man alltid ska ha utskrivna kopior med sig. Det hade jag och kunde därför snabbt få fram mitt bokningsnummer och knappa in det. Det gick bättre. Varför vet jag inte för jag hade ju registrerat mitt passnummer hos Norwegian.
Det var bara en, eller två, personer före vid bagageinlämningen och det gick supersnabbt. Sedan iväg till säkerhetskontrollen. Det enda som hände där var att man tog min låda med upplagda saker åt sidan. De dammsögs med någon apparat och avlästes, gissar att man letar efter droger. Men det använder jag faktiskt inte. Däremot blir jag alltid stressad av just det momentet eftersom det skulle kunna finnas opiatrester från min arbetsplats till exempel utanpå handväskan. Men man hittade inget. Min laptop ville man däremot titta närmare på. Ja, även den fick sig ju en ”dammsugning”, men inte heller den använder droger. Eller om man kanske kollar efter sprängämnen. Sedan fick min vackra, orange, laptop ta sig ytterligare en tur på röntgenbandet. Sedan var det över och jag fick gå vidare med alla mina saker i behåll.
Nu skyndade jag mig till tavlan med gatenummer. Antog att jag skulle behöva gå i stort sett genast dit. Men, till mitt stora förtret, var planet 1½ timme försenat. Det skulle senare visa sig att, när det väl lyfte, var det 2½ timme sent.
Jag var ju självklart trött och bestämde mig för en kopp kaffe, en dyr kopp. I svenska pengar kostade den nog nästan 50 kronor. Liten var den också.
Sedan satte jag mig och väntade. Och väntade. Och väntade.
Strax efter 10:35 släcktes tavlan med avgångar ner och startades om. Då kom gatenumret upp med en uppmaning att Go to gate. Vad nu det skulle vara bra för med tanke på hur lång tid det sedan tog innan vi fick gå ombord. För att att inte tala om innan vi sedan lyfte. Det var flygplanskö.
Jag hade ju bestämt redan innan att jag minsann inte skulle äta något på planet. Men jag var så himla hungrig så jag beställde deras toastmeny, en varm dubbelmacka i plastförpackning, en liten flaska juice och en kopp kaffe. Jag beställde också en liten påse cashewnötter. Detta för motsvarande 125 kronor. Suck! Inte blev jag mätt heller.
När vi kom till Arlanda var det jättelång kö till passkontrollen. Storbritannien är ju inte med i EU:s passamarbete och man kollade många väldigt noga. Sådant tar tid.
När jag kommit fram till bagagebandet var min väska redan avplockad och stod i en hög med väskor. Det säger en del om hur lång tid passkontrollen tog. Men jag var glad att väskan och fått åka med samma plan den här gången.
K hämtade mig vid flygplatsen. Jag var trött och orkade nästan inte med hans aspiga tjatande. När han kommit in i ett spår så slutar han aldrig prata om det. Jag var riktigt lättad när vi var framme och han klev av och jag fick bilen för mig själv.
Jag hade lovat köpa mat åt Katten Kirk, han står på ett specialfoder, och åkte till Bromma blocks där det finns en veterinärbutik. Lucas äter samma foder när han är där, vi har kollat med Strömsholm som säger att det kan alla katter äta. Det är bra för urinvägarna.
Jag åkte hem, lämnade fodret och bar in min väska. Fick hjälp av J att hämta upp mina sommardäck från källaren och åkte sedan till Rotebro och fick dem bytta. De har en drop in där som de temporärt ställer upp då det är dags att byta däck.
Sedan hem igen och tillbaka med däcken till källaren, den här gången vinterdäcken. Sedan var jag hungrig. Det fick bli middag på Cirkel K, den ligger nära och där kunde jag ställa bilen. Man kan inte längre parkera i Husby Centrum med P-skiva utan måste registrera sitt personnummer när man ska stå den gratistimme som tillåts. Skulle aldrig falla mig in! Någon måtta på överanvändningen av personnummerregistrering får det ändå vara. Man har faktiskt ingen aning om till vem man, med sms, skickar sitt personnummer. Sist bestämde jag mig helt sonika för att åka därifrån istället. Galenskaper!
På Cirkel K köpte jag en tunnbrödsrulle med en tjockkorv, mos, räksallad, sallad och lök. Till det hörde en dricka. Jag köpte också en extra kaffe, men jag hade en gratiskaffe registrerad på mitt kort. Totalt gick de på 49 kronor. I och för sig för att jag har ett medlemskort, annars skulle det kostat 89 kronor. Då inklusive kaffet eftersom gratiskaffet förutsätter medlemskap. Betydligt billigare än på flygplats och flyg. Men generellt sett så är det billigare att äta i England. Om man inte går på lyxrestaurang förstås. Men pubarna har bra priser.
När jag ätit var det dags att åka och hämta Kingston hos B-M. Han hade haft det bra och varit en snäll katt. Hon har en fågelmatning på sin balkong och han har suttit där mycket och studerat fåglarna genom fönstret. Det har de gemensamt, det ornitologiska intresset.
Jag var trött och tackade nej till kaffe, packade ihop Kingstons saker och vi åkte hem. När vi kom hem släppte jag ut Kingston ur buren och hällde upp mat och vatten. Sedan åkte jag till Jakobsberg med bilen. Det är så jobbigt att inte ha parkering hemma.
Hade i alla fall lite tur, det var bara 7 minuter väntetid innan bussen skulle gå och det var tur. Vänthallen var full av EU-migranter som skrek och gapade. En av dem pratade i sin mobil, stirrade in i skärmen och, trots hörlurar, gapade och skrek i ljudvolym så det nog hördes till Rumänien utan telefon. Så tröttsamt!
När jag kom hem tog jag ett bad och la mig sedan i sängen och lyssnade på några föreläsningar. Men jag var så trött så det blev bara tre av de tio jag tänkt lyssna på. Det är miniföreläsningar, så de tar i snitt kanske 10 minuter vardera.
