Hos Elisamatilda hittade jag en länk till Johanna Kajsons julkalender. Bestämde mig för att hänga på.
Alla luckor i årets kalender handlar om viktiga val i livet.
Om jag hinner ska jag skriva om lucka 1-4 senare, men vi får se.
Mitt svåraste beslut var att ta steget ut ur mitt äktenskap. För mig är ett äktenskap ett steg för livet. Men jag stod inte ut.
Mannen jag gift mig med hade förändrats alltför mycket och varje dag bestod av hans supande, elakheter och kränkningar. Han hämnades på mig för de ständiga problem hans ex ställde till med. Han delade inte alls min åsikt att det var han som skulle ta tag i problemen. Han tyckte det var jag som skulle lösa allt.
Jag jobbade och slet på mitt arbete för att försörja oss, hans pengar gick i första hand till kostnader för de ständiga vårdnadstvisterna som hon, barnets mamma, initierade.
Jag gick in i väggen. Blev sjuk. Sjuk på riktigt med blodprovsvärden som gjorde att man först trodde jag drabbats av cancer. Men det var stressen, den ständiga stressen, och att jag aldrig fick en lugn stund.
Det är länge sedan nu, jag mår bra och livet är som jag vill ha det och har format det. Men det känns fortfarande som mitt livs misslyckande att jag inte orkade med det åtagande det är att gifta sig.
Jag kan på ett sätt förstå att det känns som ett misslyckande men man är två som är ansvariga för att det ska fungera. För egen del skulle jag mer känna det som en sorg att det inte varade men inom rimliga gränser. Ibland finns det inget annat val än att lämna. Skönt att du format ditt liv som du vill.
Kram
Det var nog rätt att bryta upp från det äktenskapet. Det kan inte vara meningen att man ska bli förstörd. Men visst är det en stor sorg att skiljas även om man själv har tagit initiativet.