Högstadiet, ett första steg mot vuxenvärlden – Bloggutmaning i mars 4

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i mars med en fråga att besvara varje dag.

Jag var den på högstadiet som…

…valdes till klassens ordningsman.
Som ordningsman skulle man ha ansvar för en pärm och där notera närvaro och frånvaro varje lektion. När det ringde ut till rast skulle man gå fram till läraren och få påskrivet.
Jag var ordningsman alla tre högstadieåren. Efter vissa lektioner, beroende på vilken lärare vi haft, hann jag aldrig ut på rast innan det var dags att skynda till nästa lektion. Jag blev kvar och diskuterade politik och religion med läraren.

…befriades från att delta i lektioner om basal svensk grammatik. Vi hade ett diagnostiskt prov där i stort sett alla blev underkända, utom jag som hade alla rätt.

…stannade kvar efter fysiklaborationerna tills maskinen vi skulle bygga var klar och fungerade. Jag gav mig bara inte. Hjulen skulle snurra, lampan lysa eller vad det nu var för något som skulle göras. Det gav mig också en extra kontakt med min lärare.

…i nian använde ett otal håltimmar, och även lunchraster, för att färdigställa ett par gipstavlor jag jobbade med på teckningslektionerna (ämnet heter nog bild numera). Jag hade förresten Peter Habers pappa som lärare. Han höjde mitt betyg ett snäpp eftersom jag var flitig och intresserad.

…kallades för mitt efternamn.
Alla flickor kallades för sitt förnamn och pojkarna för sitt efternamn. Utom jag, som räknades som en av grabbarna.

…fick bra betyg och ofta hade höga poäng på proven.

…började intressera mig för kyrkan och religion.

…tyckte det var spännande att plugga och lära mig saker.
Jag avskydde lågstadiet och tyckte mellanstadiet var nätt och jämt uthärdligt och även om jag inte älskade högstadiet så var det nära nog.