Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.
- Vad är något du ogillade som yngre men älskar idag?
- Vad tvivlade du senast på men visade sig bli helt ok?
- Vad känner du om året hittills såhär i mars?
- Vem i din närhet gjorde sist något bra för dig?
- På vilket sätt är den här veckan bättre än förra vecka
- Jag tyckte inte om att berätta att jag ”bara varit hemma” en helg. Läst, sett film och bara tagit det lugnt. Jag berättade också mycket ogärna om att jag varit i kyrkan.
Naturligtvis berodde det på tidsandan. Folk som gick i kyrkan ansågs knäppa på riktigt och att tillbringa en helg ensam var både sjukt, suspekt och gav upphov till medlidsamma blickar. Detta i en tid då fortfarande introvert räknades som en psykiatrisk diagnos och begreppet singel inte var uppfunnet. Den som inte hade fast sällskap, helst var gift eller sambo, var det något allvarligt fel på. Ansåg man rätt allmänt då. Idag är jag trygg i min livsstil och berättar gärna om både hemmahelger och kyrkobesök. - Det var en svår fråga. Det har varit så mycket vardagslunk den senaste tiden så några saker att tvivla på har inte direkt funnits. Möjligen då att jag efter första helgen på kirurgavdelningen aldrig trodde jag skulle stå ut. Men det blev helt okej, jag hittade en väg i avdelningens rutiner och ett kamratskap med flera av nattpersonalen jag jobbade ihop med. Har faktiskt bokat 2 pass per månad där under sommaren. Inte för att jag vill jobba, men det ger precis så mycket pengar att jag kan betala tak över huvudet och lite basala livsmedel. Min pension är löjligt låg.
- Att vi redan är i mitten av mars känns bra. Bra känns också att jag bara har tre intensiva veckor kvar, sedan jobbar jag rätt glest i april, inte alls i maj och två pass per månad juni, juli, augusti. Det känns bra att det snart är april.
- Min son. Förstås. Han gör en massa saker för mig. Vi supportar varann på ett bra och ömsesidigt sätt. I måndags skjutsade han mig till Upplands Bro och sedan hämtade han mig.
- Känner mig mer och mer som en del av IVA-personalen i Västervik. Stortrivs!
Tyvärr är det här min sista, bokade, vecka.
Jag gjorde det lite lätt för mig i dagens utmaning, men du har tänkt till lite mera. Jag tänker på din kommentar till nr 1. Folk är fortfarande väldigt förvånade över att jag kan göra resor på egen hand. ”Åker du ensam?!?!” Det verkar vara väldigt konstigt och nästan lite suspekt och där finns ett outtalat ”Stackars liten”.
Trevligt är det att läsa att du trivs så bra i Västervik. Hoppas att du kan få boka in dig flera veckor där.
Ha en riktigt fin fredag!
Kram, Ingrid
Ja, man blir ofta ömkad och ifrågasatt. Att man skulle ha valt att resa, eller göra någon annan aktivitet, ensam kan de inte tro.
Ett outtalat ”stackars dig” finns nog ofta. Men på en resa, tror det var den där julmarknadsresan jag gjorde till Riga 2008, blev jag bordsplacerad tillsammans med ett par och deras manliga bekant som reste med dem. Man la ner mycket möda på att tala om för mig hur synd de tyckte om mig som inte hade någon att resa med. Det gick inte riktigt att stoppa deras svada om stackars mig trots att jag berättade att jag skulle jobba både jul och nyår och valt att resa ensam för att få lite egentid. Då är det bättre på de där långresorna jag brukar göra. Då är det många som reser ensamma, både singlar och de som har sin respektive hemma.
Ha en bra kväll!
Kram
Känner igen mig i din första punkt. Jag var aktiv i kyrkans ungdom under tonåren och jag avskydde när mina föräldrar basunerade ut det. I dag hade jag inte tvekat att berätta men då ansågs man lite udda. Väldigt synd att det var så för vi hade mycket trevliga år!
Kram och god kväll!
Ja, det är ofta väldigt trevligt att vara med i de kyrkliga aktiviteterna. Jag var också med i kyrkans ungdom som tonåring.
Ha en bra fredagskväll!
Kram
Att ha den där oviljan att inte berätta om min planlösa helg var något även jag hade. Tänk att det sågs som konstigt att vilja vara hemma. Nu är ju många av oss mer sociala ute på nätet och kanske är det i alla fall en liten bidragande faktor (och att man växer upp) till att det numera inte är någon stor grej.
Pingback: Fem en fredag v.12: På agendan - elisamatilda.se