Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i maj med en fråga att besvara varje dag.
Jag blir tokig på människor som…
Jag blir tokig på människor som anser sig rätt att ta all plats i det offentliga rummet. Som skränar på T-banan, pratar högljutt och allra värst är den nya trenden att ha högtalaren på i mobilen. Alla dessa som tittar på film med högtalaren på, jag får lust att säga till dem att om man har råd med en mobil i 10 000-kronorsklassen skulle man väl kunna kosta på sig ett par lurar hos Clas Ohlson eller Kjell & Co för 99 kronor. Visserligen inga statuslurar, men väl så användbara.
Tokig blir jag också på alla dessa män, för det är nästan bara män, som behandlar mig som om jag vore en skolflicka och helt utan att bli tillfrågade börjar tala om hur jag ska leva mitt liv. Dessa män finns överallt, vi har till exempel en på kolonin. Han ondgör sig över diverse som han inte har med att göra. Allt från att jag inte låter mina katter springa vind för våg till att jag satt tulpanlökar. Det hjälper inte att jag vet att den här mannen har en diagnos och inte är något att bry sig om. Jag blir störd på att han anser sig ha rätt att ge ovälkomna råd till alla och envar. Precis som om jag inte vet att många anser att katter klarar sig bra själva, det är därför det finns så kallade ”sommarkatter” och kattens medellivslängd ligger runt 2 år. Men jag anser att man ska ta hand om sina husdjur. När det gäller tulpaner så är jag medveten om risken att rådjuren tar dem, men ibland måste man chansa och jag har vattnat med lite starkare guldvatten just för att rådjur skyr den doften. Sen får vi se hur det går. Att jag inte drar in vatten i stugan tjatar han också om. Gör man det så gäller inte försäkringen, jag har ingen lust att ta den risken. Dessutom går det alldeles utmärkt att hämta vatten utomhus. Ska däremot dra in vatten på tomten, men det är en helt annan sak. Jag vill göra saker i min egen takt. Allt kostar pengar och tar tid.
På den tiden jag bemödade mig om att gå på dejt var dessa män snarare regel än undantag. ”Lyssna nu på pappa” var en vanlig replik. Hur avtändande är inte det på första dejten? Jag ville inte ha en pappa och absolut inte en karl som skulle lägga sig i mina arbetstider, matvanor och vilken tid på dygnet jag sov. Jag vill jobba natt, äta mazariner (ibland) till frukost och sova på dagtid. Annars skulle jag inte göra det.
Åh jaa vad jag verklige håller med dig, blir själv så irriterad på de människorna! <3
Första stycket i ditt inlägg håller jag med om till 100%. Det är verkligen ett ofog att pracka på andra människor sitt privatliv.
När det gäller karlar, så klarar jag mig så bra utan dem nu och slipper därför irritera mig på dem. Men jag förstår dig mer än väl!
Ha en bra fortsättning på dagen!
Kram, Ingrid
Jag håller verkligen med dig. Jag avskyr själv att helt ofrivilligt bli delaktig i andras samtal som jag är helt ointresserad av, förvisso bara som lyssnare men ändå…
Den sortens män hade gjort mig nipprig! Suck, säger jag bara.
Kram
Nej du har rätt Stå på dig du. Jag vet precis hur det är men det är något fel i skallen på dom. Ju mer dom vräker ur sig desto fegare är dom egentligen och dom är rädda för starka kvinnor och det är du ju eller hur. Stark alltså
Även om mannen på kolonin har en diagnos så är det ju jobbigt att bli utsatt för hans tjat. Och män som förklarar saker och inte lyssnar på en har vi väl alla träffat. Det kan hända att en sådan man förklarar saker som man själv är mycket mer insatt i. Ett exempel är mannen i Rebecka Solnits bok Män förklarar saker för mig. Hon kom till en bjudning och träffade där en man som berättade att han hade läst en så bra bok och vad den handlade om. Solnit sa då att det var hon som hade skrivit det där boken, men mannen bara pratade på och skulle förklara hur bra den var. Fast hon försökte flera gånger gick det inte in.