Kapitulation

Vid 10-tiden gav jag upp. Någonstans måste man ta beslutet, i alla fall om jobbet ska ha en chans att ringa in en vikarie. Jag ringde och sa att jag är sjuk.

Det kändes alltför osäkert om jag skulle orka jobba en hel natt. Jobbet är både fysiskt tungt och, ofta, stressigt. När en tur från sängen till köket för att fylla på kaffekoppen kändes som att bestiga en av Kamchatkas vulkaner var det dags att inse att det var bäst att stanna  hemma. Dessutom var det onödigt att riskera att smitta både kamrater och patienter. Även om man smittar mest precis innan det bryter ut.

På förmiddagen låg jag bara i sängen. Tittade på Halv åtta hos mig, lyssnade på ljudbok och tyckte lite synd om mig själv.
När jag behövde göra en kort tur ut i köket passade jag på att fylla på matskålarna och bjöd även på lite mjukmat. Pojkarna höll mig sällskap i sängen av och till, men de låg hellre i vardagsrummet där det var något svalare, kanske 20 grader. Eftersom jag frös och hade frossa hade jag värmt upp sovrummet till 25 grader med element. Elda orkade jag inte på morgonen och förmiddagen. Men jag var tvungen att klä mig och gå ut och hämta vatten på eftermiddagen. När jag var ute tömde jag kattlådorna och guldhinken. Sedan var jag helt utmattad. Känns lite trösterikt ändå att veta att jag tog rätt beslut om jobbet.

På eftermiddagen tände jag i spisen. Var noga med att rökgången skulle bli varm innan jag lastade in i spisen. Det blev riktigt bra. Stängde av ett av elementen för att kompensera. Vi behöver ju inte ha hur varmt som helst.

Märkligt nog var jag hungrig, trots att jag ätit en matlåda till lunch. Värmde risgrynsgröt och åt med konserverade mandariner.

Hela eftermiddagen och kvällen sov jag omväxlande med att lyssna på ljudbok. Trots att jag inte varit ur sängen, med undantag för den korta utevistelsen som nog inte var mer än 10 minuter är jag helt slut. Huvudvärken är tillbaka, näsa och ögon rinner. Nu ska jag släcka ochsova.

*Bild från pixabay