I måndags kväll var det fullmåne klockan 18:49:05. En vacker kväll ute vid Tempeludden i Hässelby.
Vi skulle träffas där ute en stund för att titta på månen, minnas vår fina vän Saila och gråta tillsammans.
Vi var ett tiotal personer som samlats. Vi som stått henne närmast och delat mycket av hennes vardag genom åren.
Medan mörkret föll var vi tillsammans och många av oss kände att Saila var där med oss.
Månen lyste bakom träden och medan det tändes ljus spelade vi musik som hon lyssnat på och som vi visste hon tyckte om.
Det är fortfarande svårt att förstå att det hänt och att hon är borta för alltid. Hon var alltid så självklar med sin närvaro. Hon skulle aldrig missat en full moon ceremoni.
Även om det var tungt så tyckte jag det var fint att ni samlades och att det kändes som om hon var med er <3
Kram
Så fint ni hade ordnat det <3
Den kvällen måste ha varit rent magisk och ge minnen för lång tid framåt!
Kram, Ingrid
Pingback: Usch, snart är det helg igen | Kraka
Fint att samlas för att minnas på det viset.
Beklagar än en gång er förlust.
Blessings.
Fint gjort ❤️