Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i juni med en fråga att besvara varje dag.
Det här skulle jag vilja ändra…
Jag vill ha tillbaka mitt liv! Det liv jag levde före pandemin. Jag vill att pandemin ska ta slut och att allt ska bli, om inte som tidigare, så i alla fall något så när det vi kallade normalt.
Jag har byggt mitt liv runt olika aktiviteter och sociala sammanhang. Föreläsningar, teater, film, musik och träffar med vänner på lokal. Nu finns inget av det. Allt är inställt.
Att se dessa båda världar av människor som på ena sidan kämpar för sitt liv i en respirator. Jag ser dem som ligger där med en slang i urinröret, en in i ändtarmen och en ner i luftvägen och balanserar på den sköra tråden mellan liv och död. Samtidigt som allt fler far omkring som om de aldrig hört talas om pandemin och covid-19. Folk sitter tätt, kramas och pussar kinderna när de träffas. Har grillfester och firar olika tillställningar som om de tror sig odödliga.
Jag vill att människor ska förstå att det är bättre att stanna hemma den här sommaren och sedan ha många somrar framför sig än att festa runt och sedan inte finnas mer. Inte ens de som överlever kan räkna med att livet någonsin blir vad det var. 501 779 människor har hittills dött av covid-19 (troligen några fler eftersom siffran är frå igår). Över en halv miljon människor, älskade och saknade, har dött. Fatta det alla ni som trängs i köer, på badstränder och annorstädes. Nästa gång kan det vara du som drabbas.
