Jag är inne i en period av intensivt, alldeles för intensivt, arbete. Räknade ut att jag under en 9 dagars period har en arbetstid på 142%. Jag som vill jobba max 50%.
Igår, onsdag, skulle jag vara med på en vandring i Vinterskogen. Jag hade verkligen sett fram mot just den vandringen men bestämde mig på morgonen för att avboka. Dels var jag trött, men när jag läste på nyheterna att man hittat 4 fall av den indiska dubbelmutationen i Stockholm ville jag inte ge mig ut i rusningstid och åka kollektivt. Skulle jag tagit bilen hade jag behövt planera det redan dagen innan. Tidsmässigt. Eftersom det tar tid att ta sig genom Stockholmstrafiken en vardagsmorgon. Att det finns 4 fall kan låta lite i en så stor befolkning. Men att man hittat 4 fall kan betyda i stort sett vad som helst. 40 fall? 400 fall? Man gör inte sekvenseringar av prover mer än som stickprov. Man vet inte, men tror att vaccinet inte skyddar mot den här mutationen. Dessutom tror jag inte på någonting av informationen längre, efter att ha lyssnat på boken Flocken. Jag får se om jag orkar skriva om boken längre fram, när jag (kanske) har mer energi. Men sammanfattningsvis är mitt omdöme om epidemiologerna, FHM och deras gelikar: akademiskt gubbdagis.
Jag stannade alltså hemma. Senare, mitt på dagen åkte jag till stugan och parkerade bilen och tog T-banan till söder. Vid den tiden, och då man slipper passera T-centralen, är det lugnt på T-banan. Kunde dessutom konstatera att det var minst dubbelt upp på antalet som använde munskydd jämfört där jag bor. Socioekonomiskt fenomen på grund av högre utbildningsnivå???
På vägen till T-banan passerade jag vitsippsbacken och på håll kunde jag skymta min älskade stuga. I mitten av bilden till höger.
Anledningen till att jag skulle in till stan var att jag skulle titta på, och provköra, en cykel. När detta var gjort gick jag till Gunnarsons på Götgatan för att fika.
Trots att bakelserna och godsakerna låg i frestande rader bestämde jag mig för en ostmacka.
Efter fikat åkte jag tillbaka till stugan och sedan hem och sov. Det blev väl så där 1½ timme.
Natten tillbringade jag på BRIVA. Hade två patienter med brännskador av olika storlek. Natten gick väldigt snabbt. Eftersom jag hade att göra hela tiden. Hann fika, men åt min nattlunch vid 4:30-tiden.
När jag åkte hem var jag trött, men inte hungrig. Tänkte att jag skulle åka hem direkt. Men det dröjde inte många minuter innan jag tänkte om.
Svängde av vid IKEA och parkerade på deras parkering. Jag kände att jag bara var tvungen att sova en stund. Vid någon gång mellan 10 och 11 tänkte jag att jag skulle åka hem. Men jag stannade vid Stora Wäsby och sov en stund till. Köpte kaffe och en macka som jag åt innan jag åkte sista biten hem. Klockan var över 12 innan jag var hemma.
Supertrött fixade jag åt katterna och gick sedan och la mig. Sov i ett svep till strax efter 20:30. Då gick jag upp.
La upp mat åt pojkarna, gjorde kaffe och skickade iväg ett sms till B-M att hon kunde ringa om hon var vaken. Hon hade skrivit till mig medan jag sov.
Vi pratade en stund och bestämde ett datum längre fram för att ses. Hon vill ses utomhus fortfarande trots att hon nu fått vaccin. Bara en spruta i och för sig. Jag har ju aldrig tänkt så eftersom jag inte kan isolera mig.
Kvällen ägande jag åt att plugga, men jag var väldigt trött. Insåg att jag behövde äta och tog fram pyttipanna från frysen och värmde. Men orkade inte steka några ägg. Jag är så trött. Men nu är det bara 5 pass kvar innan jag ska vara ledig.
- Balladen om K av Björn Afzelius
också inspelad med Thorsten Flink, då med titeln Jag var inte sjuk
”Socioekonomiskt fenomen på grund av högre utbildningsnivå”.
Jo, så är det enligt min ringa mening, arbetar ju i en förort där många inte använder munskydd när jag går på/av spårvagnen där, men går jag på/av vagnen inom andra områden så är användandet mera vanligt.
Ha en fin dag nu Kraka.
Hoppas att du tar dig genom de här 5 passen också och sedan får lite välförtjänt vila.
Ha det så gott!
Kram, Ingrid
Kära vän du jobbar väl inte så du går in i väggen alldeles. Det finns ju gränser för alla och det verkar som om du inte tar hand om dig riktigt. Jag saknar majbrasan. Vi brukar ha så trevligt med sång och fika och lotterier men nu är det bara dött pga pandemin. Smittan har blivit värre här så man får akta sig men det känner på att inte få träffa folk mer än dom närmaste och man blir less på varandra och vill ha dom som man inte träffat på länge. Både Kinabror och jag har barn i skåne som vi inte sett på ett år och vi saknar.