Det började kännas att vår resa nalkades slutet. Onsdagen var vår sista dag och vi tog det väldigt lugnt. Ingen av oss ville egentligen göra något speciellt och jag höll mest till på vår balkong.
Kex, ost och rödvin. Eller, om man så vill, rester. Vi hade lite kylskåpsrensning. Jag lyssnade på bok, tittade vad som hände utanför och bara var. Precis så som man vill att det ska kunna vara på semestern. Det var blandade känslor, för visst skulle det bli skönt att komma hem. Men samtidigt så var det skönt med värmen, lugnet och grönskan. Jag vill komma tillbaka när det inte är pandemitider. För det är en hel del av det vi ville göra som fick strykas. Men man ska ju ha något att göra nästa gång också…
På kvällen gick vi till Koté Krêp. Vi hade varit på väg dit så många gånger och det hade varit stängt varje gång. Men äntligen lyckades vi.
Ägg och skinka. Är väl egentligen en galette, inte en crêp. Gott var det i alla fall, men det kändes som lite för lite mat trots allt.
Fick bli en efterrättscrêp med choklad. Sedan var jag alldeles proppmätt. Jag hade varit lite tveksam redan från början, men F var inte helt mätt och efterrätt hörde väl nästan till som avslutning sista kvällen.
Vi satt på uteserveringen. Men man måste ha munskydd, när man inte äter, och vaccinbeviset är en självklarhet.
Det regnade av och till och kom en kraftig skur. Sedan försökte vi skynda oss hemåt. Men vi fick söka skydd under ett tak när nästa skur kom. Men är man i ett regnskogslandskap så är det så det är. Det regna i stort sett dagligen.
Hemma igen på rummet började vi planera för nästa dags hemresa. Jag såg inte fram mot den långa resan. Vi skulle dessutom checka ut klockan 11:00 och inte åka förrän på kvällen. Men vi kom överens om att ändå åka ut till flygplatsen vid 14-tiden för att vara säkra på att inte fastna i bilköer, att något skulle haka upp sig på flygplatsen eller att något skulle inträffa. Vi kunde lika gärna vänta där som på hotellet utan rum.
