Efter lite långmorgon, varken Petter eller jag är några morgonfåglar, blev det dags att ge sig ut för dagens äventyr. Vi skulle åka till St Pauls Cathedral hade vi tänkt.
Vi började med en promenad till tunnelbanan. Petter behövde äta frukost och vi stannade på ett av de ställen som ligger alldeles vid nedgången. Jag hade ätit min halva baguette och ville bara ha en kaffe och något litet. Det var knökfullt på de bra ställena och vi hamnade därför på det stället där de har en massa konstiga veganska saker. Men jag hittade en fullt ätlig kaka trots allt. Minns fortfarande med rysningar en vegansk kaka jag åt på ett museum här i London. Den gav mig ett trauma för livet.
Vi åkte sedan raka vägen till St Paul och gick till katedralen. Men där var en kö utan dess like. Vi insåg att det nog var minst en timme, kanske en och en halv, i kön och sedan jätteträngsel inne i katedralen. Det ville ingen av oss vara med om. Jag tänkte dessutom på risken att trängas på det sättet nu när flera smittor är på gång.
Istället promenerade vi utefter Themsen. Gick in på en pub där jag drack en öl och åt vitlöksbröd.
Brödet var gott, men väldigt kladdigt av vitlökssmöret. Som tur var hade jag en uppsättning servetter i väskan.
Vi fortsatte sedan vår promenad och slank så småningom in på Waterloo station och gick upp till puben på övervåningen. Där drack jag ett glas rött och vi diskuterade var vi skulle äta. Att vi skulle äta grekiskt hade vi bestämt, men inte på vilken av kedjans restauranger. Eller det hade vi ju egentligen, men då var det utifrån planeringen med St Paul.
Vi tog en buss från Waterloo och klev av bara en kort bit från en av kedjan The real Greek’s restauranger.
Vi fick vänta en stund, det var fullsatt, men när vi väl fick ett bord hamnade vi på en för mig mycket lämplig plats.
Tavlan på väggen handlar om grekiska filosofer. Som sagt, mycket passande.
Vi beställde först in vin. Självklart ville jag ha Retsina. Sedan enades vi om att välja deras menyförslag, men där man ändå valde vilka rätter man ville ha.
Minn mat är på de två understa våningarna. Det är den kalla delen av måltiden. Bröd och tomatröra hade jag valt.
Lammköttbullar och nypotatis med vitlök. Det var så lite potatis, men visade sig räcka bra.
När jag lagt upp maten på tallriken såg det inte lika lite ut längre. Gott var det också.
Jag avslutade med en kopp cappuccino. Koppen var så stor att Petter undrade om det var tänkt att jag skulle ta ett bad i den. 🙂
Servicen var väl inte den bästa och det tog lång tid både med att få beställa kaffet och sedan betala. Men vi hade ju inte bråttom.
Vi gick till busshållplatsen där vi precis missade bussen och fick vänta en kvart på nästa. Trafiken och vägbyggen ställde till framfarten och det tog tid att komma hem. Alldeles för varmt var det dessutom på bussen och jag övervägde att kliva av. Men till sist var vi framme.
Det var en bit, men inte så lång, att gå. Vi slank som vanligt in på affären och kan ni tänka er, jag köpte inte ostbågar den här gången. Bara en baguette att äta på morgonen.
När vi kom hem var jag, och mina fötter, trötta och jag bäddade snabbt ner mig.
Jag kan mer än väl förstå att dina fötter var trötta efter den dagen, för ni hann verkligen med en hel del även om ni fick ställa in besöket i St Pauls Cathedral. Det var nog klokt att undvika att trängas med så mycket folk.
Nu är det många år sedan vi var i London och jag har bara varit där två gånger. Första gången var när Krister var 10-12 år och då var han med och andra gången var det bara Åke och jag som åkte dit en påsk.
Ha det så gott!
Kram, Ingrid.
Så lång väntetid är inte rolig och sedan förmodligen trängas med massor av människor hade väl känts så där.
Grekisk mat brukar vara god mat men synd att servicen bara var få där.
Kram och god kväll!