Och tiden bara rinner iväg

Torsdagen blev inte alls som jag tänkt. I alla fall inte till en början. Egentligen borde jag lärt mig att det inte fungerar att försöka kompensera för lite sömn med att lägga mig tidigt, det leder bara till att jag vaknar mitt i natten. Oftast med för få sovna timmar och sedan kan jag inte somna om förrän det redan är morgon.

När alarmet väckte mig kan jag kanske sovit en knapp timme. Efter att varit vaken i timmar. Jag var hur trött som helst och behövde ställa alarmet på två timmar till. Men efter det orkade jag gå upp, dricka kaffe och äta ett par knäckemackor.

Bestämde mig för att unna mig lite extra vila ytterligare en timme och la mig en stund till. Egentligen hade jag inte tid att låta tiden rinna iväg, men jag behövde vila. Jag mår helt enkelt inte bra av att vara ledig för länge. Min dygnsrytm blir fel.

Lyssnade på ljudbok och sträckte ut mig. Hade trots allt bara sovit 7½ timme totalt. Att vara vaken mitt i natten flera timmar är bara stressande och tar energi istället för att ge.

Hade en sak inplanerad för kvällen, men det betyder inte att jag hade råd att låta dagen gå. Men så blev det i alla fall. Precis som för de där deltagarna i Lyxfällan som sitter och klickar hem prylar medan skulderna läggs på hög. Skillnaden är bara att för mig är det inte pengaskulder, det är tidsskulder. Eller, för att tydliggöra liknelsen, det är skaer jag måste göra som hopar sig.

Klickade in mig på min Netflix och började titta på den så hyllade serien Baby reindeer. Tog inte lång tid innan jag ”föll” för den. Det är något visst med film och serier som bygger på verkliga händelser.

Plockade runt med lite ditten och datten tills det blev dags att åka in till stan. Skulle gå på en föreläsning med titeln: Sverige, Nato, Kärnvapen – Finns det ett katolskt perspektiv? Ett föredrag av Robert Rydberg, ambassadör, f.d. kabinettssekreterare, tidigare medarbetare på UD med bl.a. säkerhetspolitik och nedrustnings- och FN-frågor, f.n vikarie som Ambassadör och Chargée d’Affaire för Sverige vid Europarådet i Strasbourg. Föredraget följs av ett samtal lett av Helena D’Arcy, chefredaktör för Katolskt Magasin.

Eftersom jag ville äta något före åkte jag in i god tid. På Cafe Eugenia kan man beställa halva pizzor.

Precis lagom med en halv pizza.

Det var en intressant föreläsning och efterföljande diskussion. Men det är svåra frågor.

Efteråt åkte jag direkt hem. Drack kaffe och sedan var det sovdags, skulle upp tidigt.

Solen går ner.