Giftigt

Hade tänkt gå upp klockan fem, men då satt jag redan i köket och hade nästan ätit klart min frukost. Det var bara lite extra kaffe kvar. Ifall någon undrar så hade jag inte alls sovit mina minst sju timmar, det fattades nästan en timme.

Det är alltid skönt att ha tid på morgonen när jag ska iväg, kunna sitta ner och fundera utan stress. Det kunde jag. Men, tror jag, skulle haft mer nytta av verkligen sova tills alarmet väckt mig.

Klädde mig och gick till T-banan, bytte till buss vid Fridhemsplan och åkte till Södersjukhuset. Jag skulle gå på RIVA-dagen, en regional intensivvårdsdag. Jag hade bestämt mig för att jag ville gå på just den här utbildningsdagen, trots att den kostade en ”slant” som jag skulle betala själv. Som timanställd får man inga utbildningar.

Jag letade mig fram till lokalen där vi skulle vara och vid registreringen fick jag veta att ingen från min arbetsplats hade fått gå, det skulle vara fyra stycken, men av samma anledning som jag redogjorde för i fredags hade man dragit in utbildningen för dem som fått den beviljad. Jag såg senare att man försökt både ringa och sms:a mig för att få in mig på eftermiddagen. Men det finns ingen lag som säger att man måste svara i telefon på ledig tid.

Först ut som föreläsare var en läkare från Giftinformationscentralen. Hon var så bra!

Hon började med att visa en bild av Paracelsus och hans kända uttalande.

En tumregel om vilka svampar som är väldigt giftiga. Hon påpekade också att man aldrig ska plocka någon svamp om man inte är helt säker på att den är ätlig.

En annan tumregel är att man kan äta 5 röda bär, två blå och en svampbit stor som en sockerbit utan att bli allvarligt förgiftad. Inte alla dessa ihop, det är ingen sallad man ska göra och egentligen är det bäst att låta bli. Bara så man inte behöver bli jätterädd om man råkat få i sig någon av dessa.

Hon berättade även om vilka mediciner som ger extra allvarliga förgiftningar, men jag ha bestämt mig för att inte lägga upp dem här eftersom de skulle kunna inspirera någon att ta just dem.

En psykolog föreläste om bemötande och känslor. Jag tycket inte hon var så där jättebra, men dte är ju en smaksak. Att som föreläsare säga att jag ser vad du tänker och känner, jag kan sånt så ingen kan lura mig tycker jag är så lågt. Jag kan också ofta tycka mig veta vad folk känner och, kanske, känner. Jag har också erfarenhet av människor. Men man kan faktiskt inte läsa tankar. Bara gissa sig till dem.
Sedan skulle hon ha oss att gemensamt andas i fyrkant, men då sa jag ifrån. Vi fick istället en annan andningsövning. Jag blir obstruktiv varje gång jag försöker mig på denna så populära fyrkantsandning och måste ta extra astmamedicin. Den stämmer alldeles för dåligt med mitt normala andningsmönster. Mina luftvägar drar ihop sig och krampar.

Alla människor, oavsett kultur, föds med dessa baskänslor. De är genuint mänskliga.

Sedan var det dags för lunch och vi gick gemensamt till personalmatsalen. Vi fick varsin matkupong, vilket var en glad överraskning.

Man kunde välja på kött, fisk och troligen någon vegetarisk rätt. Jag valde fisken och den var väldigt god. Det ingick även kaffe och smulpaj med vaniljsås.

Vi hade ett trevligt bordssamtal där bland annat en intensivvårdssjuksköterska från REMEO berättade lite om hur det går för dem nu. Regionen håller på att dra upp nya riktlinjer och alla partier är nu överens om att REMEO ska vara kvar. Allt annat hade ju varit galenskap, tycker jag. Det är landets enda intensivvårdsrehabilitering.

Efter lunchen var det föreläsningar om läkemedelssäkerhet  och hur man ska tänka kring blandbarhet. Det är lite specialkunskaper som knappast är intressant om man inte jobbar med intensivvård.

Jag ber om ursäkt för de suddiga bilderna, men de var väldigt oskarpa och svåra att fånga med mobilen. Men det går att läsa texterna om man klickar och förstorar dem.

Efter dagen, vid 16:30-tiden, var det dags att gå ut i solen. Jag promenerade ner till Medborgarplatsen. Tänkte att jag kunde ta ett glas vi i solen. Det skulle jag inte tänkt. Det var fullt överallt. Inte en enda sittplats. Bestämde mig för att åka hem istället.

Även om jag inte hade någon sol hemma inomhus alltså, var det skönt att komma hem. En utbildningsdag tar en hel del energi.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

4 svar på Giftigt

  1. znogge skriver:

    Det lät som en bra och givande dag även om du fick bekosta den själv. Det är oftast givande med utbildningsdagar. Visst har man åkt på några bottennapp men det har också varit riktigt bra dagar.
    Jag kan tänka mig att det fina vädret gjorde att det var knökfullt överallt. Kanske gott att komma hem ändå för en heldag tar på energin.

    Önskar en god kväll nu!

    Kram

    • Kraka skriver:

      Ja, med facit i hand så var det skönt att komma hem och lägga upp benen. Dessutom sparade jag ju en del pengar för det är dyrt att gå ut.
      Kram

  2. tantaugusta skriver:

    Jag kan absolut andas enligt fyrkantsprincipen, med att hålla andan ett tag på varje in- och utandning, men så fort jag börjar visualiera en fyrkant faller det. Då funderar jag på om jag ska andas med- eller motsols, om jag ska byta varv etc. Och då får jag lite panik. Men bara in och ut, helt linjärt, det går jättebra.

    • Kraka skriver:

      För mig faller det på att jag får lufthunger och mina luftvägar drar ihop sig. Det har inget med panik eller ångest att göra, men jag behöver ha längre inandningar än utandningar och inte så långa hålla-andan-pauser. Om jag tar astmainhalation före så kan det fungera, men det är ju knappast meningen att man ska behöva medicinera för att andas på ett visst sätt. Men hon lärde ut en lugn andning med lång in- och utandning utan pauser och det fungerar alldeles utmärkt för mig. Den där fyrkantsmodellen bygger ju på att man ska andas in, hålla andan lika länge som inandningen, sedan andas ut lika länge och sedan hålla andan igen lika länge.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *