När jag vaknade kunde jag konstatera att det var igenmulet och att det regnat under natten. Men jag hade sovit djupt. Gårdagens arbetspass tog på krafterna, ändå var det inget speciellt som hände. Utom en datortomografi. En underökning som tog cirka 5 minuter med förberedelser och efterarbete på dryga timmen. Det är så det är på IVA.
Hur som helst kostade jag på mig en lugn morgon. Bokade om morgondagens sotning till nästa vecka och lyssnade på dagens sommarprogram med Stella Östling. Hon berättar om sin tid på SiS och olika behandlingshem. Hon fick ingen hjälp för sin psykiska ohälsa och det blev värre och värre. Det är förskräckligt att vi behandlar barn på det här sättet i Sverige i modern tid. Det är både killar och tjejer, men i större utsträckning är det tjejer man stänger in för att de mår dåligt. Man har inte koll åp hur många av dessa barn som tar livet av sig inne på SiS-hemmen, man tycker det är för jobbigt att ta reda på det. Det är helt ovärdigt i en rättsstat!!!
Lagade till en kvällslunchlåda och tittade klart på The Bay från igår, klart jag inte hade orkat se hela efter jobbet. Fixade med mina tänder och klädde mig. Sedan bar det av till jobbet.
När jag kom fram till sjukhuset köpte jag lite stödmat för att orka fram till kvällslunchen.
Ett bröd som heter Tor, två ostskivor med lite kaviar under. Kaffe har vi tillgång i vårt personalrum.
Hade ett bra pass på jobbet, men mycket att göra. Intensivvårdspatienter är väldigt sjuka och det är tusen och en sak som måste göras. Men det gick nästan ihop sig.
Åkte hem till katterna, gav dem mat och satte mig och varvade ner en stund. Sedan sovdags..
*För den som inte redan vet, CT, datortomografi, heter catscan på engelska.
Jag orkade inte med Stellas berättelse och blev tacksam när jag blev avbruten i lyssnandet och jag tror inte att jag ska lyssna i efterhand heller. Det är fegt, jag vet det!
Ha en skön fredag!
Kram, Ingrid
Alltför många gånger har jag fått erfara hur svårt det är för barn och ungdomar att få hjälp med psykisk ohälsa. Köerna till BUP är skrämmande långa och föräldrar desperata. Visst har kommunala skolor ett elevhälsoteam med både kurator och psykolog men när det är skarpt läge räcker inte det.
Skönt med ett bra arbetspass där det nästan gick ihop. Förstår att det inte är en självklarhet.
Önskar en fin fredag!
Kram
Det är obegripligt att Sverige har så mycket dåligt och farliga fängelser för barn där de är helt i de outbildades (i många fall) händer, utsätts för våld och övergrepp, män ”vårdar” småflickor, pojkar på hemmen ofta någon kriminell bakgrund medan flickor med diagnoser placeras inom samma. Helt absurt och politiker ”pratar” lite, men varför stoppas det inte. Finns även privata SIS-hem och noll koll.
Minsta barn som placerats lär vara fem år, vet inte om det stämmer men en åtta-årings liv där är omtalat och känt.
Stella verkar bo tillsammans med några idag och hoppas verkligen hon har det bra.
Och vilket arbete att vara lärare idag där de har alla dessa barn som mår dåligt och flyttats runt och har en hemmiljö som inte går att bo i. Lärarna får mindre och mindre resurser och får vara föräldrar, psykologer, kuratorer, läkare och i många fall reda upp händelser med poliser. Ensamma i allt jobb plus alla som får vänta på undervisning. Idag finns alltid flera i varje klass med svårigheter. Och elever kommer tillbaka och tackar läraren för allt stöd som räddat deras liv, fått tilltro och hjälp och uppmuntran att tro att de kan och duger, jobbar med sina skoluppgifter efter det och anstränger sig och ser att det fungerar. De kan! Och får möjligheter att välja inriktning.
Så bedrövligt vi behandlar många barn, det där SIS ger jag inte mycket för faktiskt.
Har kidz som jag haft på skolan vilka har bevistat sådana ställen, totalt värdelöst tycks det ju, men vad vet jag…kanske det är bra för en del men jag tvivlar på det…har hört så många historier från både killar och tjejer.
Tillönskar dig en fin fredag nu Kraka.