Fredag
Självklart var det sol och klarblå himmel när jag skulle jobba. Nu hade väl de två senaste dagarna varit okej så klaga var kanske onödigt men lite typiskt trots allt med vädrets nycker.
Dagen började som de flesta dagar. Mjukmat åt pojkarna, kaffe till mig och lite ljudbok och bloggläsande.
Gav mig av till jobbet och hade en helt okej eftermiddag och kväll. När jag körde hem insåg jag hur mörkt det blivit. Det var ju inte länge sedan det fortfarande var ljust när jag kom hem.
Tittade på playTV, ett avsnitt av Tunn is, innan jag la mig.
Lördag
Lika soligt som det var igår, lika grått var det idag när jag vaknade. Men vad gjorde väl det, jag skulle jobba.
Satte mig med kaffe och lyssnade på dagens sommarprogram med Stefan Larsson. Pluggade lite och fixade dagens lunchlåda. En helt vanlig förmiddag med andra ord.
Åkte till jobbet, jobbade och åkte hem. På vägen hem skjutsade jag en arbetskamrat och fick se en annan del av Huddinge som jag inte sett förut.
Hemma väntade pojkarna och ville ha mjukmat. De verkade nöjda och glada och välkomnande mig.
Chillade en stund innan sovdags. Hinner inte så mycket när det är arbetsdag.
Söndag
Glömde sätta alarmet, klart olämpligt när man ska jobba. Nu är väl risken minimal att försova sig när man ska börja klockan 14, men man vet ju aldrig.
Nu vaknade jag i god tid, somnade om en stund eftersom jag tyckte jag behövde lite mer sömntid och gick slutligen upp vid 8:30-tiden. Perfekt med andra ord.
Mjukmat och kaffe, en vaniljmunk till mig och påfyllning av torrfoder åt pojkarna. Frukost med andra ord. Under tiden lyssnade jag på Titti Schultz och hennes sommarprogram.
Åt lite frukost, kan ju inte leva på en vaniljmunk till fram mot 18-18:30-tiden. Drog på mig lite kläder och gick till toan. Tillbaka igen gjorde jag en kopp kaffe, tvättade och klädde mig, gjorde kvällslunchlådan och gjorde tandrengöringsproceduren. Sedan var det hög tid att åka och jobba.
Årets första mogna tomater. I år har jag bara en enda planta så jag räknar med att det totalt blir 20-25 tomater och dem äter jag vartefter. De här tre fick följa med till jobbet idag.
Det blev ett synnerligen jobbigt arbetspass. Vi sprang som skållade råttor mellan våra två patienter jag och min undersköterska. Trots att vi fick hjälp både av vårdledaren och en annan undersköterska från salen bredvid. Men som alla pass så tog även det här slut och jag kunde åka hem.
Nu är det riktigt mörkt när jag kommer hem på kvällarna. Hösten närmar sig med stora steg.
Hemma väntade pojkarna på mat. Både mjukmat, torrfoder och påfyllning av vatten. Sedan blev det min tur att få mig lite till livs.
Tittade på veckans avsnitt av The Bay innan jag gjorde kväll och släckte lampan.
Måndag
Upp tidigt för att hinna lite saker innan jobbet. Som vanligt fick pojkarna mjukmat och vatten. Torrfoder fanns redan framme. Hämtade vatten och gjorde kaffe. Åt frukost.
Klädde mig och åkte för att träna. När jag kom hem gjorde jag i ordning min kvällslunchlåda och gjorde lite extra att äta som lunch. En tidig lunch.
Drack kaffe, lyssnade på sommarprogrammet med Lars Förberg och bäddade sedan rent. Äntligen, har varit på väg i tre dagar. Men katterna ligger alltid och sover när jag ska till att bädda och då tänker jag att det gör jag sen.
Mitt i detta insåg jag att jag behövde ligga ner en halvtimme. Behövde ladda energi inför dagens arbetspass.
På jobbet var det mer eller mindre katastrofalt. Alldeles för dålig bemanning för så många svårt sjuka patienter. Alla sprang som skållade troll och försökte hinna med det som skulle göras. Jag behövde diskutera en av mina patienter med jouren och sa till om det vid 17-tiden. Fortfarande när jag gick hem 21:40 hade hen inte haft tid att komma in till min sal. Den där statsministern vi har påstår att det inte finns någon kris i vården. Jag skulle vilja påstå att kris bara är förnamnet och att katastrof är närmare en rätt beskrivning. Jag skulle kunna berätta saker från vårdens vardag som skulle få ”folk där ute” att drömma mardrömmar och inte kunna sova på nätterna. Men det kan jag ju förstås inte göra. Tystnadsplikten ni vet…
Hur som helst kom jag hem till sist och kundes sitta ner. Pojkarna fick mjukmat och jag en kopp kaffe. Det kändes skönt att veta att det bara var ett pass kvar och sedan ledigt i 12 dagar. På det programmet står inledningsvis städning och tvätt, men sedan komme L..a från Småland och vi har en hel del trevligheter planerade.
Tisdag
Sov till ungefär åtta, sedan vanliga morgonrutinerna. Hämtade vatten och kokade potatis. La in några räkningar inför komande månadsskifte. Pratade en stund i telefon med person som sökt mig under gårdagskvällen. Gjorde i ordning min kvällslunchlåda.
Hade ett riktigt långt telefonsamtal med en person jag känner, nästan två timmar och jag hann nästan till jobbet innan vi sa hej då. Hen berättade om besvärliga problem och ville låna pengar. Inte några hundra, inte ens ett par tusen utan ett mycket stort belopp. Givetvis sa jag nej. Dels har jag inte så mycket pengar och att, som föreslogs, ta ett banklån i mitt namn, var verkligen inte aktuellt.
Åkte till jobbet, tycker om att kunna sitta ner och ta en kopp kaffe innan dagens jobb börjar. Men eftersom jag inte ville vara med om samma kalabalik som dagen innan då det kom en överbeläggningspatient precis när jag kom och man ville att någon av oss som var tidiga skulle ta patienten meddetsamma fikade jag på Espresso House.
Egentligen hade jag tänkt att dricka bara en kopp kaffe, men när jag fick syn på mackorna med ägg och bacon kunde jag inte låta bli…
Det blev ett pass med ömsom si och ömsom så. Egentligen ett helt okej pass men jag kände mig dränerad när jag gick. Kan inte berätta varför men att stötta anhöriga kan vara en svår uppgift.
När jag kom hem och katterna fått sin efterlängtade mjukmat satte jag mig ner med kaffe och knäckemackor. Äntligen började min tolv dagar långa ledighet.
