Helt dränerad på energi

Sov gott inatt, men börjar tro att det där med tyngdtäcke inte är varken bra eller dåligt. För mig. Det är mest besvärligt när man bäddar men verkar inte ha förändrat mitt sömnmönster. Kanske är mitt sömnmönster okej i sig självt.
Jag har loggat sömnmönstret i 1 år och drygt 8 månader och ser vissa mönster, men inte just att tyngdtäcke ger förändringar, Varken till det bättre eller sämre. Däremot är det rätt skönt att ha det tunga täcket när det är kallt. Men det kan ju fixas med en uppsättning täcken på varann istället.
Nu har jag ju inte provat i en månad som jag sa jag skulle göra utan bara två veckor. Vi får se hur jag tänker om ytterligare två veckor.

Morgonen började som vanligt med kaffe, frukost, mjukmat åt pojkarna, lite playTV och ljudbok. Sedan mer kaffe och en timme pluggande. Möblerade om veckan för att optimera återhämtning och minska stress. Lade även till lite kultur.

Bokad en biobiljett, gjorde mer kaffe och satte mig med kursboken Vad är marknaden av Lars Magnusson. Den ska läsas i sin helhet den här veckan.

Tog mig an läsandet och vilade sedan en kort stund. Då kom ännu ett meddelande vidarebefordrat från L..a. Då var det slut på friden. Jag har pratat med två olika personer hos Stockholms vatten och avfall och har ännu en gång lagt ett par timmar på det här. Jag har ansökt om rätt att lämna avfall, men det ska göras i förskott för att man ska få det undantagsnummer som Svea vill ha. Men man ska göra sitt yttersta för att försöka hjälpa mig att slippa betala 1800 kronor. Men man vågar inte lova att det går.
De har infört att man måste ansöka i förväg och sedan få sitt avfall kontrollerat om det är av sådan art att det är avgiftsfritt. Även som privatperson om man kör en skåpbil.
Visst, det kan jag väl göra i framtiden. Men det är grabbarna som är i tjänst som sedan avgör om just det man tänker kassera är avgiftsfritt avfall. Som L..a sa, det är ju typiskt Stockholm. Så där håller man inte på i Småland. Där ser man ett värde i att folk återvinner och lämnar in sitt avfall. Jag orkar inte ens sucka längre.

Satte mig med en ny kopp kaffe och läste. Pausade med att dels skicka blommor till någon som snart fyller år och slutbetalade min resa till Okinawa. Det är så sjukt mycket administration i ett litet vanligt liv. Mitt i allt hörde min svägerska av sig och ville att jag skulle hämta saker som de vill bli av med. Aldrig att de hör av sig för att höra hur jag har det, hur jag mår. Bara krav hela tiden. Suck!

Hann läsa en liten stund till innan det var dags att klä mig och göra mig klar för att åka in till stan.Bar bort soporna, besökte toaletthuset och hämtade träningsväskan i bilen.
Gick in och gjorde omelett och åt innan jag gav mig iväg.

Hann landa lite på en bänk inne på biograf Victoria innan filmen skulle börja. Bröderna Andersson. Filmen är en dokumentär gjord av Johanna Bernhardson, dotter till en av bröderna. Den kände regissören Roy Andersson är hennes farbror. Bröderna var fyra från början men en av dem hade dött för 10 år sedan.

Jag ska inte spoila filmen, men lite kort säga att den handlar om brödernas liv, livets villkor, sjukdom, död och hur olika människoliv kan gestalta sig.
Filmen är klart sevärd, väcker många tankar och har ett djup som bara det verkliga livet kan ge. Men det är ingen film att bli glad av.

Efter filmen skyndade jag till T-banan och åkte till Sandsborgsbadet där jag simmade 1000 meter. Sedan hem igen. Kände hur dränerad på energi jag blivit av konflikten med Svea Bank. De anser sig ha tolkningsföreträde till och med före Stockholms vatten och avfall.

Hemma tilltog de vanliga rutinerna: Mjukmat åt pojkarna och något litet att tugga på åt mig. Sedan sovdags för oss alla tre efter en dag som gått alldeles för fort.