Torsdagsmorgonen var som vanligt. Eller nästan. Hade fruktansvärt ont i nacken och svårt att svälja. Men lyckades, efter värktabletter, få i mig frukost och åkte till jobbet.
På jobbet hände två saker. Två bra saker. Först, efter patientgenomgången, hade vi en mycket bra föreläsning om patientsäkerhet.
Sedan var det dags för avtackning av Mia som slutar. Det bjöds på tårta och alla var nöjda och glada.
Sedan arbete. Eftersom vi hade lugnt kunde jag få mycket hjälp med lyft och sådant. Hade fruktansvärt ont och kunde inte vrida huvudet alls. Vid strax före 19 började jag må illa och så fortsatte det.
Det var ett under att jag alls kom hem. Så fort jag klev av bussen kaskadkräktes jag och så fortsatte det hela natten. Slumrade lite mellan kräkningarna, men det var så jobbigt.
På morgonen ringde jag och sjukskrev mig, primärt i två dagar. Så får vi se…
Vilade i sängen och gick upp runt klockan 12. Gjorde en kanna lapsang souchong. Behövde vätska, men äta kändes inte aktuellt.
Men oj Monika! Ska du inte kolla upp detta? Va rädd om dej! Kanske jobbar för mycket? Kryapåkramar från oss🥰😻
Jag har en förslitning i nacken som man såg redan 2006. Att jag kräks beror nog mest troligt på calici (vinterkräksjuka), den kan man ju få överallt.
Pojkarna hälsar, de ligger tätt omslingrade nu.
Kram
Men kära du du måste vara rädd om dig. Var hemma tills du är riktigt bra. Vet att det kostar men du kan inte köpa hälsa.
Kramar Munda🥰🥰