Så blev det äntligen dags att åka. På slutet gick tiden väldigt snabbt och jag stressade in i det sista för att hinna bli resklar. Men vid 11-tiden på fredagsförmiddagen (18/10) tog jag bussen till pendeltåget, åkte till Märsta och bytte till buss och sedan till Arlanda.
Jag kände ingen från tidigare, men eftersom jag är resvan kändes det inte som ett problem. Jag checkade in och tog mig genom nålsögat. Nu är väl inte säkerhetskontrollen så mycket att oroa sig för på Arlanda längre, men det är lite personbundet och har man otur så kan de få för sig lite vad som helst.
Hela veckan hade varit en räka dagar och nätter med för lite sömn, för lite tid och för lite mat. Så jag satsade på just mat. Hade tid att ta det lite lugnt innan det var dags för planet.
Både vinet och pizza var supergoda och, som sagt, jag hade tid att sitta där en bra stund. Sedan letade jag rätt på gaten.
Jag skulle byta plan i Dubai dit det skulle ta cirka 6 timmar. Jag sov väl ungefär hälften av den tiden.
I Dubai gick jag direkt till gaten, ville vila och kanske läsa lite. Men det visade sig efter att jag suttit där en stund att de bytt gate så det var bara att gå tillbaka och till en annan gate.
Planet mellan Dubai och Taipei tog något mellan 7 och 8 timmar och jag lyckades sova ordentligt länge. Sov över frukosten, för de orkade förstås inte väcka mig. Suck!
Ja ja, det blev ju lunch några timmar senare och då var jag vaken.
När vi kom till Taipei träffades gruppen och vår reseledare Vincent. Han var även ledare förra hösten när jag åkte tåg genom Japan så vi hälsade glatt på varann och kramades. Jag fick även veta vem jag skulle dela rum med.
Vi fick åka buss till vårt hotell, något som tog dryga timmen. Bussföraren hade lyckats köra fel och in på en parkering för små bilar. Det innebar att han inte kunde komma ut eftersom bussen var för hög. Slutligen fick han tillstånd att åka mot trafiken där han tagit sig in. Suck igen!
Vi fick våra rum när vi kom till hotellet. Sedan var det dags för en snabb dusch och klädbyte innan vi skulle ut för att äta välkomstmiddag som resebyrån bjuder på.
Det var en sådan där måltid där man delar på maten från olika rätter som är uppdukade på en snurrplatta. Många olika rätter, men jag smakade inte på alla. Det var rikligt med mat.
Taiwanesisk öl för oss som ville ha det. Mycket god. Efter maten gick vi tillbaka till hotellet. Det var i hög grad sovdags.
Nästa dag, som var söndagen, åt vi frukost tidigt och samlades klockan 9:00 för att först åka till Chiang Kaisheks minneshall.
Chiang Kaishek var ledare i Taiwan efter att ha förlorat slaget mot kommunisterna i Kina 1949 fram till dess att han gick bort 1975.
På vägen besökte vi ett tempel, Longshantemplet, som är både buddhistiskt och taoistiskt. Det pågick en gudstjänst och det var mycket folk på plats.
Många hade mat och frukter med sig som de ställde på borden och sedan hämtade hem efter några timmar. Detta för att få del av det gudomliga när de äter maten.
Vi traskade runt och tittade på lite av varje och lyckades komma precis lagom till vaktavlösningen vid Chiang Kaisheks minneshall.
Vi gick sedan in och tittade på föremål och bilder. Det fanns mycket att se minsann. Inte minst hans två bilar.
Egentligen är nog hans fru Madame Kaishek mer känd ute i världen. Hon var amerikanska och den som skötte de diplomatiska förbindelserna.
När vi tittat oss mätta på allt runt Chiang Kaishek var vi hungriga och gav oss ut för att leta efter mat. Det fanns en restaurang väldigt nära och jag var en av dem som valde att äta där.
Jag åt något slags stora fläskfärsbullar med ris till. Överraskande gott. Det man kunde få att dricka var däremot lite udda. Kaffe eller te ingick, kallt eller varmt. Givetvis drack jag en kopp svart kaffe.
När vi åter träffades hela gruppen åkte vi till Nationella Palatsmuséet, den kinesiska världens kanske främsta museum.
”Här finns alla de skatter som skulle finnas i Förbjudna staden
annars. Det är föremål som givits som gåvor till kejsarna i
över 1000 år. Den kejserliga samlingen blev ett begrepp som
infördes av kejsarna på 900-talet. Den öppnades upp för
allmänheten i Förbjudna staden efter det att Kinas siste
kejsare, Puyi, gett sig därifrån 1924. När japanerna angrep
Kina plockade Chiang Kaishek ihop samlingen, och under 16
år följde den med varthelst de flydde till. Först efter flykten
till Taiwan 1949 fick samlingen ett nytt hem i Taipei, till
fastlandskinesernas stora förtret. I samlingen finns mer än
650.000 artiklar”. (Ur resebeskrivningen från Världens resor)
Mängder av porslin att titta på, betydligt mer än man, eller jag, orkade processa i min trötta hjärna. Annars är porslin en av de saker jag är intresserad av.
Ser inte mycket ut för världen dessa kycklingkoppar. Men de är målade med en teknik som ingen längre kan och är därför värda 6-7 miljoner dollar. Med andra ord, de är ovärderliga och kan inte ersättas.
På museet finns många olika föremål, möbler, trycksaker och allt man skulle vilja titta på. Det var alldeles för lite tid som vi hade till vårt förfogande.
Efter museibesöket åkte vi tillbaka till hotellet. De första skulle åka till någon marknad inne i centrum, men jag stannade på hotellet. Dels för att vila, men också för att plugga.
