Okinawas övärld – Dag 4, 5 & 6

Som vanligt på den här sortens resor var det tidig morgon som gällde. Först frukost och sedan iväg för att besöka en teplantage och få veta lite mer om hur man odlar Olongte.

Den här grabben och hans bror jobbar ihop med deras far för att lära sig odlingens olika moment från grunden.

Vi fick gå in och se de olika maskinerna. Men de var tyvärr inte igång, det hade de varit under natten. Lite synd, för man behöver se hur de går till för att förstå ordentligt.
Jag har varit på teplantage i Nepal och där fick vi se det hela in action och dessutom vara ute på fältet och plocka te.

Lukta och sedan smaka på de olika teerna fick vi i alla fall göra. Olongte är halvfermenterat och kan få olika smak beroende på processen.

Kan ni gissa vad det här är? Lite otippat är det ett regnplagg, här i barnstorlek. Te plockar sig inte själv och alla måste hjälpas åt. Även om det regnar.

Efter tefabriken åt vi lunch, besökte en fabrik där vi fick veta hur man gör teolja. Inte heller något vi fick se in action. Men de hade, förstås, en butik och jag köpte en förpackning med tre tvålar gjorda av teolja. Vi fortsatte sedan tillbaka till centrala Taipei för att besöka Taipei 101.
Byggnaden invigdes 2004 och var då med sina 509,2 meter världens högsta byggnad. Den platsen fick tornet behålla till 2010 då en högre byggnad invigdes i Dubai. Numera ligger Taipei 101 på 10:e plats av höga byggnader.
Byggnaden är avsedd för kontor, men är givetvis en stor turistattraktion också.

Det var disigt, men man såg ändå väldigt långt. Man kunde gå runt både utomhus och inomhus. Givetvis fanns det en shop för souvenirer och jag köpte mig en T-shirt med tornet på. Mjukglass, som var extra god, såldes på en annan plats och givetvis var jag tvungen att köpa även en sådan.

Det krävs något extra för att bygga höga torn i ett jordbävningsområde. Den här stora ”bollen” är den som gör att tornet klarar den rörelse som en jordbävning orsakar. Fiffig konstruktion… Arkitekterna som ritat tornet är: C. Y. Lee, C. P. Wang och arkitektbyrån C. Y. Lee & Partners. Googla gärna själva, det finns mer att veta. 🙂

Efter tornbesöket åkte vi tillbaka till hotellet. Många skulle ut och äta, jag stannade kvar och pluggade och gick sedan ut och köpte lite ätbart i en 7-eleven.

Nästa dag, som var dag 5 och tisdag, var det dags för oss att lämna Taiwan. Vi skulle iväg tidigt till flygplatsen och fick en låda med frukost. Den smakade så där… Men tanken var ju god.

Vi flög till Okinawa, det är bara huvudön som heter Okinawa, och åkte sedan till en stad som heter Naha. I Naha bor cirka 300 000 människor. Här skulle vi stanna bara en natt, i alla fall den här gången.

Vi fick ställa bagaget i den stängda frukostmatsalen på hotellet och gav oss sedan iväg till länsmuséet. Där fanns både utställning om öarnas historia och en konstutställning med konst inspirerad av den oerhörda påverkan som Andra världskriget haft på befolkningen. Det var i Okinawa det dog flest människor och det var där USA angrep Japan från början. Är man bara lite påläst kan man ju tro att det var Hiroshima och Nagasaki som tog största smällen. Jodå, det gjorde man väl på sätt och vis… Lite en fråga om ur vilket perspektiv man ser på saken.

Museer är ju min grej så jag var inte så nöjd med de 1½ timme vi var där. Hade kunnat gå där en hel dag och ändå inte sett nog.

Efter museet åkte vi tillbaka till hotellet och jag hade tänkt bada, men det var inget riktigt onsenbad så jag bestämde mig för att ta mitt bad i badkaret istället. Övriga, men inte alla. gick iväg till en matmarknad för att äta. Jag stannade på rummet och pluggade och gick sedan ner till Family Mart och köpte sushi, ostbågar och en öl.

På onsdagen, dag 6, var det dags att med båt åka till Zamami, en ö dit det tog två timmar att åka. När vi åkte dit var det många som lämnade ön eftersom det är en tyfon en bit ifrån Okinawaområdet. Tyfonen går inte över oss, men orsakar riktigt höga vågor och vi vet inte än om vi ska resa på fredag eller måste stanna ytterligare en natt då båtarna inte kan gå. För min del spelar det ingen roll. Jag behöver, utöver upplevelser, vila och tid för mina studier.

När vi kom fram gick vi till hotellet, ett slags mellanting mellan ryokan och hotell. Jag hade ju hoppats på att sova på futonmadrass på golvet, men det var vanliga sängar. Mjuka. Som dödar min rygg… Jag behöver ligga hårt.

Hur som helst var det trevligt och när vi fått våra rum skyndade de flesta till stranden. Men inte jag, jag trivs bäst under min korkek… Nej, jag skojar bara jag gick faktiskt och åt lunch tillsammans med en av de andra resenärerna.

Vi promenerade sedan lite i den lilla byn och tog en kopp kaffe på ett ställe nära hamnen. Sedan promenerade vi tillbaka till hotellet.

På kvällen var det dags för en gemensam middag. Vi traskade iväg i samlad tropp till en närliggande restaurang dör att äta grillat kött och sallad. Var riktigt gott.
Sedan gick de som ville iväg till en bar där vi kunde dricka lite olika saker. Jag drack en Scruwdriwer och en blå/grön drink som heter Niraikanai, med shikuwasa och ananas.

Sedan var det bara att återvända till hotellet för att sova. Det småregnade lite mest hela tiden, med avbrott för störtregn och åska.