Halkat ner i en svacka

Sov gott hela natten utan att vakna. Hade fri sovning och vaknade lite i senaste laget, klockan var nästan halv tio, men jag behöver sova ordentligt nu för att orka. Jag är verkligen trött. Det är bara för mycket. Både egna bekymmer och andras. Jag behöver vila. Jag behöver sol.

Började med att dela ut mat till pojkarna. Deras frukost har alltid första prio före min egen. Sedan kaffe och två ostmackor. En andra kopp kaffe och sedan en stund pluggande. Hade bestämt mig för att dela upp dagen lite för att även hinna fixa lite hemmahemma. Till kvällen hade jag bokat biljett till Konserthuset för få lite kulturell stimulans att ladda batterierna med.

Pluggade lite, så mycket hemmafix blev det inte men något i alla fall. Fixade med håret och klädde mig. Skulle träffa min vän och  hennes dotter på T-centralen idag också, hade lovat hjälpa dem med en sak. Hade sedan sällskap med henne till hötorget, dotter och dotterdotter gick hem.

Klockan 19 skulle konserten börja. Jag hann med ett glas rött innan och kämpade mig sedan upp för trapporna. Det finns hiss, men jag som är ung avstod med tanke på alla äldre som behövde åka.

Snart skulle det börja. Jag var inte helt säker på vad jag skulle lyssna på så det kändes spännande.

Romeo och Julia
Prokofjev och Poulenc med dirigenten Tabita Berglund och de karismatiska bröderna Jussen.
Nu tar bröderna Jussen åter plats på stora scenen i Konserthuset, den här gången tillsammans med Kungliga Filharmonikerna under ledning av Tabita Berglund i Poulencs konsert för två pianon. Musik som bär Poulencs kännetecken: elegans, melodisk värme och fantasi.

Paret Romeo och Julia i Shakespeares drama är själva sinnebilden för ung kärlek och häftigt uppflammande passion med tragiskt slut. Med kraftiga ackord och drastiska melodier gestaltas i Prokofjevs välkända musik de svallande känslorna.

Mellan Poulenc och Prokofjev: Lili Boulangers D’un soir triste, en sorglig kväll, som från en stilla inledning växer sig stark och betvingande. Enastående och djupt personlig musik av den unga och svårt sjuka Lili, som dog i Crohns sjukdom en kort tid efter hon 1918 skrivit musiken”. (Citerad text från Konserthusets hemsida).

Det var en helt fantastisk konsert! Bröderna spelade så bra. Det är alltid fascinerande med två pianon, eller flyglar förstås i ett så stort sammanhang. De spelade även ett stycke fyrhändigt.

Sedan var det paus och jag köpte mig en kopp kaffe och en kokostopp. Den var så färsk och god.

Pausen kändes lång, annars brukar jag knappt hinna dricka klart. Speciellt inte varmt kaffe. Men jag hade hällt en skvätt kallt vatten i kaffet så det var lagom redan från början.

Andra halvan av konserten var så mäktig och medryckande. Den här kvällen var precis vad jag behövde för att orka ett tag till. Påfyllning av nya krafter behövdes.

Applåderna tog aldrig slut. Verkade vara många som uppskattat konserten. Ska förresten snart tillbaka. Innan jag åkte hemifrån på eftermiddagen bokade jag de tre jazzkonserterna som Konserthuset ger under årets tre första månader.

Efteråt skyndade jag hem. Var lite hungrig och fixade kaffe och ett par mackor. Pojkarna fick mjukmat. Sedan blev det sovdags för alla.

Det här inlägget postades i Livet, Teater, museum, kultur, musik. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *