Vaknade vid halvsjutiden, kollade nyhetssajterna och kom väl på benen någon timme senare. All snö var borta igen.
Som vanligt serverade jag kattfrukost och sedan kaffe till mig. En skiva knäckebröd till kaffet.
Behövde ladda mitt aktivitetsband och passade på att skriva lite och att plugga under tiden det låg på laddning. Sedan satte jag en timer på 3 timmar för att ägna mig åt mitt flyttförberedande. Behöver strukturera om det ska hinnas med. Mina studier tar så mycket tid.
Hade plötsligt ett flertal kassar med återvinningsförpackningar och behövde åka iväg med dem. Hade helt enkelt inte plats med en massa onödiga kassar.
Eftersom jag inte ätit lunch bestämde jag mig för att göra det. Igår hade jag dessutom bara ätit knäckemackor så det kunde vara dags.
Åkte till Säby gårdscafé. Beställde en fetaostpaj med spenat, men det hade de inte. Trots att det stod på matsedeln. Suck! Så jag sa att de kunde ta någon av de andra pajerna. Vilken som helst.
De valde en ost- och skinkpaj.
Sedan åkte jag för att lämna förpackningarna. Men där höll en karl på att tömma behållarna. Tänkte att jag kunde vänta tills han var klar, men han fick något slags utbrott på att jag ens var i närheten och först försökte han köra in i min bil och jag backade och backade. Till sist frågade jag vad han höll på med och då hotade han med att döda mig. Efter att jag sagt till honom att han ju inte kunde vara riktigt klok åkte jag därifrån och till Rotebro istället. Det är rätt lång mellan de båda platserna, men på något sätt så lyckades han övertyga mig om att han, om inte döda mig, så i alla fall tänkte misshandla mig. Han var verkligen helt galen. När jag var barn var män som körde tunga fordon rejält folk, numera verkar mer eller mindre de flesta psykiskt störda. Ägnar sig åt att hota, preja och försöka skrämmas. I alla fall när man är kvinna och har en liten bil. Suck!
Gick in på Stora Coop och köpte, förutom osten som jag planerat, lite dietkost. Mandelkubb och mazariner. Perfekt diet när man pluggar. 😉
När jag kom hem drack jag kaffe och pratade dryga timmen med min vän om om det senaste som hänt i hennes problemsituation. Sedan var det dags att klä mig och åka in till stan.
Immanuelskyrkan har ett slags samtalskvällar som de kallar 3 x 11. Jag ville hinna till veckomässan före också.
Det stod i annonsen att det skulle vara i kapellet, men det var i kyrksalen som ikväll var så här vacker.
Mellan gudstjänsten och samtalskvällen var det möjlighet att äta soppa. För 60 kronor fick man soppa, fralla med ost, kaffe/te och vetebröd.
Sedan var det dags för 3 x 11, som ikväll skulle handla om relationer. Jag har aldrig varit på de här kvällarna tidigare så det kändes spännande.
Psykologen Maria Farm, som är psykolog i TV-programmet Gift vid första ögonkastet inledde med ett 20 minuter anförande. Sedan var det feministpastor Esther Kazens tur och därefter var det dags för ”speed dating”, alltså ingen riktig utan för att lära känna varann. Man fick ett papper med förslag på frågor att prata om och sedan skulle man byta samtalspartner lite då och då. Det kändes väldigt rörigt och ljudnivån var öronbedövande. Så fort det var slut skyndade jag ut och ner mot T-banan. jag längtade hem. Men det hade jag inte mycket för…
Egentligen gillar jag inte dramatik IRL och vi har inte skyldighet för sjukvårdspersonal i Sverige att stanna vid olyckor. Det har man i en del länder och det har varit på förslag även här. Men jag kunde inte gå förbi, ni vet när Kain dödat Abel säger han att han inte kan hålla reda på sin broder. Men det är ju precis det vi ska göra, hjälpa varann.
När jag kommer ner till spärrarna hör jag ett skrikande. En man har ramlat i rulltrappan och blöder ymnigt. Vi hjälp åt att få bort honom från trappan och jag får någon att dels be spärrpersonalen att ringa efter ambulans, dels få papper så jag kan trycka på såren och få stopp på blödningen. Jag ser till att han ligger ner och att han håller sig vaken. Jag kollar puls och tittar på hans pupiller som ser okej ut. Han har slagit i huvudet säger han. Han har sårskador i ansiktet, men eftersom han fallit i uppåtgående trapp så är de ändå rätt okej, möjligen behöver kanske något av såren sys. Faller man nerför trappen får man värre skador, i alla fall om trappen är lång. Den här trappen är rätt kort.
Men det tog nästan tre kvart (45 minuter) innan ambulansen kom. Mitt i centrala Stockholm när det inte ens är mycket trafik. Här räcker det ju inte med en suck, det är faktiskt lite skandal. Den borde varit där på 10 minuter. Tjejen i spärren ringde en gång till och sedan, när väktarna kommit, ringde de också och då först skickades det en ambulans.
Hur som helst kom ambulansen och jag rapporterade över det jag visste, men de verkade inte speciellt intresserade av vad jag hade att säga. Sedan ordnade en av väktarna att jag fick komma in och tvätta mina blodiga händer och även få handsprit på dem. Därefter åkte jag äntligen hem.
När jag kom hem fick pojkarna kvällsmat och jag funderade på att göra kaffe men avstod. Klockan var mycket och det var sovdags.
