Tisdag
Vaknade tidigt, hade fått ett mess om att det var strömavbrott i området där jag har min stuga. Kunde inte göra något åt det, men det var ju kallt ute och då är det kallt inne så det var inget att hetsa upp sig för i brådrasket. Det varade förresten bara ett partimmar och sedan fick jag meddelande om att det var åtgärdat. Hade varit en trasig kabel.
Hade tänkt somna om, men sedan orkade jag faktiskt inte. Kan ju låta märkligt, men så var det. Hade blivit störd, inte av sms:et men av det som står på tidningssajterna. Har det verkligen allmänintresse att få veta exakt hur skytten i Örebro rörde sig och var de som överlevde gömde sig? Verkar väl mer vara inspiration för andra galna rasister. Man vet från andra länder, där man haft fler skolskjutningar, att just sådant triggar till fler dåd.
Satt en stund i schäslongen innan jag gick upp ”på riktigt” och serverade kattfrukost och gjorde kaffe. Det var klockan sju, när alarmet ljöd. som jag gick upp.
Jag kände mig inte alls bra, lite småfebrig och senare fick jag frossa. Men jag behövde gå på ett info möte i Solna och lyckades samla ihop mig så pass att ja kom iväg. Tog ett par aspirin och då funkade det.
Mötet var väl inte det mest givande, men lite info gav det. När det var slut ställde jag frågan om någon som ska bo i lägenhet 50 var där. Det var det, en man som ska bo där ensam. Minns inte vad han sa att han heter, men det lär jag ju få veta med tiden.
Åkte hem och la mig direkt. frossade och skakade. Hade feber, men inte jättemycket.
Onsdag
Blev tvungen att ställa om alarmet flera gånger. Hade sprängande huvudvärk och nästan outhärdliga smärtor i bihålorna.
Till slut insåg jag att det var dags att ta mig upp. Tog två aspirin och med tiden klingade den värsta smärtan av.
Skulle på kollegiemöte i Uppsala så det var bara att klä mig och åka. Fic i mig lite kaffe, men äta kändes inte lockande.
På vägen från parkeringen till Newman gick jag in och köpte en rågbulle med ost på Fågelsången. Egentligen ville ha en ostfralla, men de hade ingen.
Drack te och åt mackan, sedan kändes det bättre. Tog hissen upp till Hopkinsalen där mötet skulle vara. Ett möte som gick relativt fort.
Efteråt satte jag mig en stund i bibblan, men jag orkade inte läsa. Var kvar på skolan eftersom en kurskamrat skulle bjuda på tårta vid 16-tiden eftersom han fyllde år.
Det var en trevlig tillställning i vardagsrummet i boendekorridoren.
Men sedan var det dags att börja dra mig hemåt. Skulle in på IKEA på vägen för att köpa några flyttlådor.
Passade på att äta middag, panerad spätta. Jag var riktigt hungrig och det var inte svårt att få ner maten.
Efter maten gickjag raskt och hämtade tre lådor. De var inte hopbuntade så det fick bli tre, hade annars tänkt mig fem men det kändes svårt att manövrera ut till bilen när de gled omkring.
Åkte hem och la mig mer eller mindre genast i schäslongen. Pratade i telefon och tittade på playTV innan jag släckte lampan. Jag kände mig helt utmattad och bestämde mig för fri sovning på torsdagen.
Krya på dig!
Kram, Ingrid
Tack Ingrid!
Kram
Jag har också funderat på det. Det sägs att andra kan inspireras och man kan också se det som ”en instruktionsbok” för framtida dåd. Jag förstår mer än väl att denna tragiska händelse berör och att man söker en förklaring och ett svar men i och med att gärningsmannen är död blir det mycket spekulationer. Det är ett tacksamt stoff för medier, det och kungens felsägning på den nyfödda prinsessans namn. Hur mycket kan man skriva om samma sak?
Trist att du inte känner dig bra men hoppas att det är snabbt övergående.
Kram och krya på!
Ja, visst ”ältas” det detaljer om dådet i Örebro. Gissar att folk (även jag!) har ett behov av att läsa om det för att det är så jobbigt att ta in och man försöker förstå, fast det inte går … Då finns det väl många som vill läsa, men egentligen finns det inget nytt att skriva om …
Ja, det finns säkert folk som grottar ner sig i detaljerna. Men jag tänker så här: När man skriver var folk gömde sig och som gärningsmannen missade så kommer nästa gärningsman inte att missa dem. De här killarna (för det är ju i första hand killar som skjuter) har superkoll på varann och läser allt om sina föregångare och tar efter. Det blir ju rena skolundervisningen, som en kokbok, hur man gör.