Kvalborg, stress och alldeles för mycket att göra

Vaknade 4:57 , tre minuter innan alarmet skulle väcka  mig. Men när jag vaknade var det så ljust så jag trodde jag försovit mig. Det var verkligen en fin morgon. Men kall förstås. Ute var det 8 grader, inne 15.

Fixade snabbt kaffe och satte mig en stund. Var trött, väldigt trött, men det var inte läge att känna efter.

Efter kaffet klädde jag mig och packade ner ombyteskläder. Åkte hemhem och gjorde pajskalen och packade sedan ner dem och fyllningarna och körde mot Uppsala.

Stannade till vid Stora Coop och köpte bröd, ost och smörgåsmargarin. Såg en del ”trevliga saker” och bestämde mig för att åka tillbaka dit efter kvalborgslunchen.

Var framme vid skolan en halvtimme innan vi skulle ses och satte igång direkt att göra pajerna. Skar salladen och skivade upp brödet. När mina kamrater dukat ställde jag fram och var klar precis lagom i tid. Har tyvärr inga bilder eftersom jag var nere i bilen och hämtade klänningen jag skulle ha på mig när folk började ta för sig. Hur som helst så var alla nöjda och glada och uppskattade maten. Dessutom hade en av kurskamraterna med sig en stor rabarberpaj och vaniljyoghurt att ha till den. Hade funderat på efterrätt men insett att det inte var något jag hade tid med.

Efter lunchen, vi var cirka 20 personer, plockade vi undan och jag slapp diska eftersom jag lagat maten.

Åkte hemåt, stannade på Stora Coop  och köpte några av de ”trevliga saker” jag sett. Men det jag spanat in, ett valnötsbröd bytte jag mot vallmofranskor. Köpte lite ditten och datten dessutom som jag inte planerat. Till exempel kattströ till lådorna och sommarspolvätska.

På vägen var det i det närmaste stillastående kö så det tog lång tid innan jag var hemma hos katterna i stugan. Men till sist så… Gjorde kaffe och satte mig med telefonen en stund. Pojkarna informerades om att de skulle få kvällsmat senare, det var lite för tidigt.

Pluggade ett antal timmar innan jag släckte lampan. Har alldeles för mycket att läsa nu och att skriva. Ändå känns det både roligt och meningsfullt.

Det här inlägget postades i Livet, Stugan, vår egen korkek. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *