Utan betänkligheter

La mig tidigt igår, lyssnade på ljudbok men somnade redan kvart över nio, vilket resulterade i att jag vaknade mitt i natten och var vaken i över två timmar innan jag somnade om. När jag gick upp var klockan halv nio, men nu på morgonen, och jag längtade efter kaffe. Pojkarna, som nu är tillbaka i sängen efter att de straffat mig lite för att jag lät en hund sova där, ville förstås ha frukost.

Var tvungen att hämta vatten innan jag kunde göra något kaffe och kunde konstatera att det var skönt ute trots att det var kallt. Vet inte hur många grader det var, men inomhus var det 15½.

Kollade busstider och när tåget skulle gå från Älvsjö. Det skulle gå lite snabbare att åka T-bana och ta tåget från Odenplan, men då skriver SL-appen att det i stort sett bara finns ståplatser och det var jag inte sugen på alls. Jag vill sitta. Både för att det är jobbigt att stå så långt och för att det är säkrare att sitta ner.

Kom fram i det närmaste samtidigt som min vän röntgenläkaren och hennes man. Eftersom man inte öppnat på teatern ännu, det skulle man göra klockan två, tog vi en runda på stan.

Vi hade beställt trerätters middag på restaurangen i teatern och när vi hängt av oss ytterkläderna gick vi dit och fick vårt bord.

Vi beställde en flaska rött från Valencia, Rafael Cambra Dos. Ett utmärkt gott vin av Cabernet Sauvignon, Cabernet Franc och Monastrel.

Som förrätt fick vi en chark och osttallrik med oliver, tomater och cornichons.

Huvudrätten var oxfilé, potatiskaka, vaxbönor och tomater. Något av det godaste kött jag någonsin ätit.

Efterrätten serverades i pausen tillsammans med kaffe.

Chokladtårta med körsbär. En ypperlig kombo om man frågar mig. Men rejält mäktigt efter den måltiden.

Den store Gatsby spelades och som så ofta numera i moderna teateruppsättningar var det väldigt rörigt. Hade jag inte läst in mig på handlingen igår hade jag nog inte förstått allt.
Jag har sett den filmatisering som är från 1974 med Robert Redford. Men jag såg den nog ungefär då den hade premiär. Minns faktiskt inte så mycket från då.

Efter föreställningen hämtade vi ut våra kläder ur garderoben och kramades hej då till varann. Sedan tog de bussen till där de hade sin bil och jag gick till pendeltåget som skulle gå inom tio minuter en kvart.

Bytte till T-banan vid Odenplan och hade sedan turen att kunna ta bussen från Skarpnäck och hem.

Hemma tog de vanliga rutinerna vid. Katterna fick kvällsmat och jag kaffe. Lyssnade på ljudbok och chillade lite innan jag gick och la mig.

 

*”En man utan skrupler” var den svenska titeln på F. Scott Fitzgeralds roman The Great Gatsby i en tidig översättning från 1928, snarare än en boktitel i sig. Att vara ”en man utan skrupler” innebär att vara en person utan samvetsbetänkligheter, som saknar moraliska reservationer och därför är villig att göra vad som helst för att uppnå sina mål.”
(Källa: googlesök ai)

Utan att nämna någon speciell person så vill jag påstå att det finns ett flertal politiker som just är skrupelfria och offrar både det ena och det andra, inte minst befolkningens väl och ve. De finns både utomlands och i vår svenska regering.

Det här inlägget postades i Livet, Stugan, vår egen korkek, Teater, museum, kultur, musik. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Utan betänkligheter

  1. Ingrid skriver:

    Det låter som en väldigt trevlig kväll och den där menyn skulle jag inte tackat nej till.
    Jag älskar att få en vällagad mör oxfilé och det får jag alldeles för sällan.
    Ha en god natt!
    Kram, Ingrid

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *