Vaknade 13.07 med en hemsk värk i ryggen. Det är samma slit här som hemma med överviktiga patienter som ska lyftas och vändas.
Eftersom jag var helt utmattad satte jag klockan på 14.00 men jag gick ändå upp och gjorde kaffe och åt två knäckemackor. Hittade mitt vanliga knäckebröd på Brugsen, men det är mer än dubbelt så dyrt här som hemma på Coop Forum. Men knäckebröd tillhör det jag helst inte vill vara utan under långa tider. Dessutom är mjukbröd också dyrt.
Till sist var jag klädd och klar för att gå ner till biblioteket. De bra platserna var upptagna av inuiter som läste tidningar. Lite onödigt att ta upp platser vi elkontakterna kan man ju tycka. Jag fick helt enkelt sätta mig vid ett annat bord, dra det någon meter och lägga sladden över golvet. En och samma karl lyckades snubbla över den varje gång han skulle byta tidning. På slutet verkade det som att han förstod att man måste lyfta sina fötter. Hade jag inte hållit i sladden hade min dator åkt i golvet varje gång. Tack vare min enormt snabba reaktionsförmåga lyckades jag förhindra fallet även första gången.
Jag blev kvar länge, nästan tills de stängde. Jag hade en hel del som behövde göras, inte bara bloggen. Allt tar enorm tid när uppkopplingen är så långsam.
På vägen hem gick jag in på Kamik och köpte lite frukt, potatis, micropopcorn och sådana där runda, platta skorpor. Potatisen var förvånandsvärt billig, bara cirka 12 kronor kilot. Men det var något extrapris. Jag köpte också 5 päron för ungefär 24 kronor, även det ett extraerbjudande.
När jag kom hem tinade jag upp köttfärssås, kokade spagetthi och hällde upp ett glas rött. Satt sedan med tända ljus och lyssnade på Spionen på FRA av Anders Jallai. Fascinerande bok, delvis på riktigt delvis fiktion. Jag behöver ta den i portioner för den ger upphov till många tankars snurrande i mitt huvud.
Slog på TV:n en stund. Det var någon spännande dokumentär om en kille som varit anklagad för något pedofilbrott med små barn. Jag tror att han var oskyldigt dömd, för när han släpptes var det en stor folksamling som hyllade honom.
Jag hade så gärna velat se programmet, men jag gav upp efter 10 minuter för jag begrep inte ett jota. Jag behöver kunna läsa text om jag ska förstå. Man pratar så snabbt och så grötigt så det kunde lika gärna vara arabiska som danska. Som på 1980-talet då jag hade grannar från Libanon. Jag lärde mig förstå vad de pratade om genom att läsa av deras miner och kroppsspråk. Likaså när vi såg TV i deras kök. Det var turkiska TV-serier och det gick bra att hänga med, även om jag naturligtvis missade det subtila i handlingen. En dag avslöjade L, kvinnan i familjen, att de inte heller förstod turkiskan men att de såg filmerna flera gånger och då fick ihop vad det handlade om. Precis så känner jag mig här…
Jag gick och la mig någon gång runt 22.30, hade boken på men somnade ganska omgående. Min första vecka hade varit spännande men också krävande.
Det måste verkligen vara en utmaning att arbeta på Grönland och att förstå språket?
Jag tycker att det är knepigt nog med vanlig danska! När jag jobbade hade jag ibland kontakt med en dansk kund och vi brukade tala engelska för kunden var lika dålig på svenska/gotländska som jag på danska. 😉
Ha det så gott!
Kram, Ingrid