Ett obändigt sug

Jag förstår naturligtvis att det inte skulle fungera. Men ändå känner jag en stark längtan, så stark att den vägrar ge sig av ur min hjärna.

Som ni vet har jag köpt ett litet hus och jag tänker mycket på det. Jag tänker på hur jag ska möblera i mitt rum och vilka förslag jag ska lägga fram när det gäller köket och vardagsrummet. Det är visserligen helt mitt hus på pappret, men eftersom jag ska dela det med min son vill jag att också han ska få vara med och bestämma.

Det finns så mycket spännande möbler och husgeråd att titta på och jag har en nästan oövervinnerlig längtan efter att glida runt på IKEA. Jag vill också titta på tapeter och färg i Alvik. Just i den affären har de så många spännande tapeter.

Det finns inte en chans att jag skulle orka gå runt på IKEA, skulle vara helt slut redan när jag kom fram. Man kan åka buss hemifrån mig, eller nästan från mig. Det går en buss från Akalla. Till Akalla kan jag ta T-banan och byta.

Det känns verkligen märkligt det här att inte kunna röra mig fritt. Till busshållplatsen i Akalla skulle det normalt ta 5 minuter att gå. Hur många gånger har jag förresten inte gått hela vägen hemifrån till IKEA? Minns inte hur långt det är men gissningsvis 7 kilometer. En precis lagom promenad för en vandrare. Idag ska jag göra ett nytt försök med badhuset. Nu har jag megakoll på priser och villkor.