Jag är trött och utarbetad i största allmänhet efter den här våren. Efter våren kommer sommaren, den värsta tiden på hela året. I alla fall om man jobbar i vården.
Just nu är jag dessutom ordentligt stressad privat för saker som jag behöver göra och hinna.
För inte så länge sedan blev jag beordrad. Jag var den första på avdelningen som blev beordrad den här sommaren, det var dessutom första gången under mina nästan 42 år som jag blivit beordrad. Efter mig har det varit flera beordringar och också övertalningar att jobba dubbla pass och på lediga dagar.
Inatt var vi en sjuksköterska kort och det är jobbigt i sig. Jag har sagt det förut och säger det igen, man kan inte ersätta en sjuksköterska med en extra undersköterska. Speciellt inte på en avdelning där det är så många medicinska arbetsuppgifter som undersköterskorna inte får göra.
I morse när jag rapporterade kom bemanningsassistenten in och avbröt. Bara det, att avbryta i en rapportering, är respektlöst.
Hon han bara säga: ”Kan du…” så sa jag ”Nej!!!”. Hon blev lite förvånad att jag svarade innan hon ens ställt sin fråga. Kan du inte ens jobba på fredag?” var nästa fråga.
Jag blev riktigt irriterad och sa med skärpa att det kunde jag verkligen inte. Sedan sa jag lite lägre, men fullt hörbart: ”Beordrar du mig skaffar jag ett läkarintyg”.
Då gick hon.
Jag säger inte att jag inte kommer att jobba extrapass under sommaren om jag blir beordrad. Men just nu menar jag allvar med att jag kommer att sjukskriva mig om jag blir tvingad. Jag har massor av privata saker inbokade och behöver tid för mig själv. Jag behöver hinna träffa vänner, behöver vara ute i solen, behöver återhämta mig mellan arbetspassen. Jag ska inte ha semester förrän i november. Dessutom är det inte säkert att det kommer att bli en semesterledighet, det kanske bara blir en schemalagd ledighet. Det beror på hur jag planerar min framtid.
Lämna det där stället. Jag känner att det är ganska ok på Huddinge ge nu….eller åtminstone helt som vanligt allt. Du är saknad. Kram