Igår åkte jag ut till Waldemarsudde för att titta på Lars Lerins uställning. En av mina vänner hade tipsat om att det här var en utställning man bara inte fick missa.
Det var verkligen en mycket speciell utställning! Lars Lerin arbetar mest i akvarell och mycket av det han gestaltar i sina målningar är reseberättelser, sådant vi vanliga försöker fånga med kameran. Men till skillnad från ett vanligt foto har han fångat något mer, ett andligt* djup i bilderna. Det som är mest framträdande är hans sätt att få fram ljuset i sina bilder.
Det var väldigt mycket folk och ganska trångt vilket i viss mån dämpade upplevelsen, men jag får ju skylla mig själv som inte kommit iväg dit tidigare.
Ett, för mig, måste när jag är på Waldemarsudde är Prinsens kök. Det är sällan jag är där ute utan att passa på att äta och ta ett glas vin och så fick det bli även igår.
Efter mycket om och men hittade jag en ledig plats vid ett litet bord och beställde kalvfärsbiffar med gurka och lingon. Till det ett glas husets röda vin. Trots trängseln blev det en trevlig stund och även en pratstund med dem som satte sig bredvid, en inte alldeles obekant kvinna och två ungdomar. 🙂
*Med andligt menar jag i det här sammanhanget inte något religiöst utan att han lyckas förmedla känslan av att vara där, en speciell känsla av närvarande.
