Att fira Lucia kändes verkligen inte aktuellt i år. Jag är helt förkrossad efter det som hänt och vill helst bara vara. Ensam. I lugn och ro.
Men vissa saker i livet måste ändå fungera och efter ett par timmar pluggande åkte jag iväg för att köpa mjukmat åt Kingston. Han behöver speciell kost, även om han fuskar en del och äter annat också.
I Bromma Blocks finns en veterinärbutik. Jag tog bilen dit eftersom Tvärbanan inte stannar där på grund av något längre spårarbete. Tror det ska vara stängt där till nästa sommar. Så undrar folk varför man behöver bil i Stockholm. Det är ju fullkomligt omöjligt att få livet att fungera annars. Om man nu inte kan åka taxi eller har en hel dag på sig för en utflykt som tar max en halvtimme tur och retur med bil. Det är alltid något med den där kollektivtrafiken som inte fungerar. Suck!
Jag började med att köpa en förpackning med mjukmat. Jag ska skicka efter en större mängd när jag får pengar. Men just nu lever jag på en lånad 500-lapp. Allt jag hade gick åt till min egen del av kostnaden hos veterinären 7903 kronor. Ändå förlorade jag honom. Saknar honom så mycket. Det märks att Kingston också saknar. Hur Orvar tänker vet jag inte, han är inte lika lätt att läsa av.
Efter veterinärbutiken gick jag in på Stora Coop och shoppade loss. Tre lussekatter till extrapris, ett spännande bröd med tranbär och saffran, en ost, Mjau mjukmat till Orvar och en färdigrätt. Hade bara råd med en, annars var det extrapris om man köpte fem stycken. Kattsand köpte jag också, vi hade väldigt lite kvar hemma.
Jag kostade på mig en kopp kaffe i cafeterian. Bara kaffe. Tog en av lussebullarna jag hade i kassen. Det är väl egentligen lite skämmigt att ha matsäck med till cafeterian. Men det är Coops egen och jag hade ju faktiskt köpt bullarna inne i affären. Man hade Red velvet cake, men det får bli en annan gång. Jag älskar den kakan, men jag kände att jag verkligen inte skulle lägga 20 kronor på en kaka.
Efteråt la jag sakerna i bilen och traskade runt hos Elgiganten, Jula, Rusta och en dyr sängbutik som jag tror heter Sova. Sedan åkte jag hem.
Pojkarna fick mjukmat och jag åt kålpudding. Drack ett halvt glas vin till. Sedan pluggade jag ett par timmar igen.
*Bild från pixabay
Det är så tungt och jobbigt att förlora en fyrbent vän. Djuren blir som familjemedlemmar vilket alla tyvärr inte förstår. Kanske måste man vara djurägare själv… Även om man har en försäkring så är självrisken en dryg post men självklart så har man inget val. Förstår att saknaden är stor <3
Kram
Ja, jag tror att man måste ha djur själv för att förstå.
Önskar dig en fin lördag!
Kram
Det blir snabbt oförutsedda kostnader när man har djur, men det är ju som det är. Det är ju tur att du har de andra två till tröst.
Ha en skön helg!
Kram, Ingrid
Ja, det är verkligen skönt att ha de två pojkarna. Det är skönt för Kingston att vi har Orvar, annars skulle han ju blivit alldeles ensam.
Ha en fin helg du också!
Kram
Då är du just nu som jag då. Dina pengar gick till veterinären och mina till tandläkaren och då måste man tänka på om man verkligen inte kan klara sig utan det man egentligen vill ha. Ja så är livet tyvärr. Ingen dans på rosor varje dag minsann.