Utanför porten där jag bor finns ett träd som är till stor glädje för mig. På hösten är det vackert i röda färger, på vintern klär det sina grenar med frost som glittrar i solen och på våren bjuder det på fantastiska blommor.
Träd är så personliga…
…och sprider mycket glädje
Ibland saknar jag det barn jag en gång var. Jag kan fortfarande minnas känslan av att kunna prata med naturen omkring mig. Jag kramade och viskade hemligheter till träden och stenarna. Jag skulle så gärna åter vilja känna den där gemenskapen med livet och universum, så som jag kände som barn. Att minnas känslan är inte riktigt detsamma …
En vacker vän du har till granne, detta blommande träd … 🙂
Att se Gud i naturen är en av den moderna människans många uttryckssätt. Inte minst känner jag av den sakrala känslan i bokskog där ljuse tsilar ner på samma sätt som genom ett rosettfönster i en katedral eller kyrka.
I bokskogen blir också årstidsväxlingarna extra tydliga då ljuset skiljer sig beroende på bladverket/grenverket.
Ja, det här trädet känner jag starkt för och det har blivit som en vän för mig.
Pingback: Gamla älskade träd | Kraka