Igår körde jag bil från Stockholm ner till Kungälv norr om Göteborg. Det var växlande solsken och stundtals hett i bilen, växlande häftiga regnskurar.
Det är något speciellt när solen skiner och regnet öser ner samtidigt, när man ser regnbågen som ett löfte spänd över himlen…
Håller med om att det är mysigt men ”sunshine in the rain”. Regnbågen är verkligen magisk. Undrar vad stenålderns människor trodde att den var. Ett tecken från gudarna kanske?
Eftersom morgon oftast betyder sovdags för mig orkar jag inte skriva ihop ett eget svar till dig. Lånar istället från nätet:
”Regnbågen har i all tid haft en plats i myter, sagor och religiösa trossystem. I grekisk mytologi är den stigen efter budbäraren Iris mellan himlen och jorden. Leprechaunerna i irländsk folktro gömde sin guldskatt vid regnbågens ände. I kinesisk mytologi var regnbågen en reva i himlen som förseglades av gudinnan Nûwa med hjälp av stenar i sju olika färger. I hinduistisk mytologi kallas regnbågen för Indradhanushi, d.v.s. Indras båge, efter denne blixtens och åskans gud. I nordisk mytologi kallas regnbågen för Bifrost och är den bro, som vaktad av Heimdall förenar Asgård med Midgård.
Regnbågen finns omnämnd i Första Moseboken som ett tecken på Guds förbund med människorna. Efter att Noa överlevt floden sände Gud regnbågen som ett tecken på hans löfte att ingen mer syndaflod skulle komma.”
Jag har alltid älskat regnbågen och hinner jag så försöker jag fota den. Min mamma sa alltid att hennes mamma varnat för att peka på regnbågen för då kommer man att få reumatism i fingrarna.
Sant eller inte, men mamma hade helt söndervärkta fingrar och jag pekar aldrig någonsin på regnbågen. Min son tycker att jag har vanföreställningar, men folktro har en stark makt och man vet aldrig…