Inte som jag tänkt mig

Det här var dagen som jag i flera år haft planer för. Av detta blev intet. Orsakerna var många, eller i alla fall flera.

Dagen började lite som alla dagar. Med kaffe och ett par mackor. Fixade håret och sedan hörde B-M av sig. Vi hade redan avtalat att hon skulle följa med mig till min bror som fyllde år. Jag kunde bara inte tänka mig att åka dit ensam och utsättas för min svägerskas hat. Hennes beteende, och det hon hävde ur sig senast, är bara så över alla gränser. Jag är verkligen rädd för galna människor. Trots att jag jobbat runt 10 år inom psykiatrin. Men jag känner mig skyddslös när jag inte har kollegialt skydd.

Jag hämtade upp B-M utanför där hon bor och vi tog vägen förbi Västberga och hon köpte tulpaner och jag en chokladask. Jag hade även ett saltkar med Okinawa salt med som present.

M hälsade på B-M, mig ignorerade hon. Vi gick upp till min bror och satte oss och pratade en stund med honom medan M höll sig i köket. Hon vill ju inte prata med mig, änn mindre vara nära mig. Jag är ju en farlig person.

Vi pratade om böcker, min bror lyssnar på ljudböcker, och lite om olika författare. Sånt som M inte tål att jag pratar om, men hon var ju inte närvarade just då.

Som tur var kom grannen efter en stund. Han som ”lever sin dröm” som jag berättat om tidigare. Han pratade sedan oavbrutet om lastbilar och snöplogande. Pratade även om olika delar av Södertälje, eftersom B-M också är uppvuxen där. Det han sa var typ: ”där har jag plogat”, ”där har jag kört grus”…
Det enda M sa till mig var att fråga om jag ville ha mer kaffe. Hon visade tydligt att hon egentligen inte ville ha mig där. Vi stannade inte så länge.

Grannen hämtade en påse jord åt mig, han ville visa vilken fin jord jag kan få köpa. Men han vägrar säga vad han vill ha per kubik och då vill jag inte göra någon affär. Jag vill ha en ”offert” och veta att det är en strikt affärsuppgörelse. Inte hamna i något slags märklig skuld där annat kan bli inblandat. Det är jag inte det minsta intresserad av.

Skjutsade hem B-M, som skulle bort på kvällen, och åkte sedan till Västberga för tisdagsshopping. Var alldeles utmattad efter dagen och är ju dessutom inte frisk ännu. Men jag är i alla fall bättre.

Åkte hem och satte mig sedan med dagens middag. Hade köpt färdigsallad, sådan där man plockar ihop själv i en disk.

Jag hade köpte en flaska Rhode Island istället för en sådan där lite burk med dressing Hade tänkt titta lite på playTV, men jag orkade inte. Är så trött av allt hostande.

I den bästa av världar hade jag tänkt fira den här dagen som min 50-årsdag. Den 12:e november 1974 började jag jobba i vården. På Råcksta sjukhus, som då va ett långvårdssjukhus. Att ha jobbat 50 år inom vården är ändå något att fira. Men jag vågade inte ens nämna det hemma hos min bror. Då hade väl M gått i taket och fått för sig att jag jobbar för att ”trycka till” henne. (Ordvalet ”trycka till” är hennes och det var en av de sker hon slängde över mig senast. Att jag reser för att ”trycka till” henne och att jag läser för att ”trycka till” henne. Suck! Dubbel suck! Trippel suck och alla andra storlekar på suck!

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

2 svar på Inte som jag tänkt mig

  1. Znogge skriver:

    Med tanke på hur det gick förra gången ni träffades så var det nog klokast att inte utmana ödet utan att hålla en neutral profil. Så skönt att en god vän följde med i alla fall. Förmodar att det gjorde att din svägerska höll sig på mattan.

    Ett stort grattis till dina femtio år inom sjukvården. Du har verkligen varit och är en tillgång för vården. Bra jobbat!

    Önskar en fin onsdag!

    Kram

  2. Ingrid skriver:

    Grattis till 50 år i vårdens tjänst.
    Kram, Ingrid

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *