Måndag igen. Första veckan i december. Kanske månadens mest intensiva vecka. Dags att lägga på ett kol, lägga in en högre växel och se till att få saker gjorda.
Pluggade flitigt i drygt fem timmar. Åt lite lunch och bytte om för åka till Uppsala. Skulle gå på en kväll om Simone Weil. Det var Christine Zyka och Kim Solin som delgav oss kunskaper om denna spännande 1900-talsfilosof.
De båda föredragshållarna passade på att använda svarta tavlan för att illustrera lite av det svåra ämnet.
Efteråt gick jag upp i bibblan och hann plugga dryga timmen innan det var dags att gå till tåget. Ute regnade det och jag skyndade mot stationen. Hann precis med tåget några minuter i elva.
I den bästa av världar hade jag kunnat kliva av i Sollentuna och antingen tagit bussen eller gått därifrån. Men det har både skjutits och knivdödats vid den hållplatsen i närtid. Alltså fick det bli en tur in till T-centralen.
Hade tur igen och hann med T-banan som gick precis 00:00. Det innebar att jag var hemma halv ett. Utan att varken jag eller T-banetåget förvandlades till en pumpa. Men det kanske inte gäller när man varit flitig med studier och ägnat kvällen åt en filosofisk föreläsning. Kanske är det bara om man dansar på bal iförd glasskor…
Hemma gjorde jag kaffe och åt två skorpor. Kände mig inte det minsta trött trots att jag gått upp redan vid 6-tiden. Nu drar sig klockan mot två och jag bara måste sova om jag ska orka med dagens planer. Ingen rast och ingen ro…
Är det ens möjligt för dig att lägga in en högre växel? Jag tycker du går på maxfart nästan hela tiden.
Glöm inte att vara rädd om dig!
Kram
Haha… Jodå, det går nog att lägga på ett kol till.
Ha en bra tisdag!
Kram
Det låter som en väldigt stressig dag.
Jag hoppas att tisdagen blir lugnare!
Kram, Ingrid
Oh nej, det var inte speciellt stressigt. Satt mest stilla och läste. Det mest stressande var regnet och sedan frös det på och snön kom under natten och det blev svinhalt.
Kram