Ett litteraturtips, finns både att läsa och att lyssna på

Idag hade vi sista lektionen i kursen Samisk kultur och samiskt samhälle 7,5 poäng som Uppsala universitet hållit under första halvan av vårterminen. Det finns en fortsättningskurs som börjar reda nästa vecka, men jag har bestämt mig för att avstå på grund av överbelastat schema och söka den våren 2026 då den ges igen.

Idag fick vi hålla muntliga redovisningar om den samiska bok vi valt att läsa eller lyssna på. Man skulle även skicka in en skriftlig redogörelse senast 23:59 ikväll. Jag skickade min alldeles nyss och vill dela med mig av den som ett litteraturtips för den som är intresserad.

Har lyssnat på Mödramärg av Tina Harnesk.

Att jag valde boken började med att jag, som inte har någon samisk anknytning, först fick syn på hennes namn och blev nyfiken. Jag känner en person som heter Harnesk och har aldrig funderat över att hon skulle kunna ha ett samiskt ursprung.
När jag sedan läste inledningen på presentationen av boken i Storytel: ”Majalis är tilltufsad av den stora världen och den olyckliga kärlekens grymhet när hon återvänder till föräldrahemmet från Dublin.” kände jag att det var en bok för mig, jag kunde identifiera mig med att vara gravid med en pojkvän som plötsligt inte ville ha varken mig eller barnet, att bli utbytt mot en annan kvinna.

Tina Harnesk är född och uppvuxen i Jokkmokk och bor numera med sin familj i Arvidsjaure där hon arbetar som bibliotekarie och författare. Hon är född 1984.

Hennes första bok Folk som sår i snö kom ut 2022 och valdes till årets bok 2023. Den boken handlade om tvångsförflyttningar. I Mödramärg hämtar hon ännu en gång inspiration från sin släkthistoria, den här gången med två parallella historier som utspelar sig dels i nutid dels på 1600-talet.

I nutidsberättelsen får vi följa Majalis som återvänder till sitt barndomshem, en plats hon aldrig trott hon skulle komma tillbaka till. Båda hennes föräldrar är döda och hon har ärvt huset.
Redan då hennes far gick bort bröt hon kontakten med sin mor som hon länge haft en sårig relation till. Hon får nu möjlighet att steg för steg ta sig igenom minnena och bearbeta sitt förflutna. Hon får också hjälp av grannarna Torsten och Sigga som funnits där hela tiden och kan fylla i luckorna från hennes barndom och den tid då hon varit frånvarande.
Hon hittar sin mors dagböcker och tar sig igenom dem och får en ny bild av både sin far och sin mor. En inte helt smärtfri upplevelse. Hon föder till sist sitt barn och hittar sin plats i livet och tillvaron. Hon har förlikat sig med sitt förflutna och sitt nu.

Vid sidan av berättelsen om Majalis egen inre resa får vi också ta del av den lika eviga historien om hur övermakten, ännu en gång i gruvbolagets skepnad, gör anspråk på det samiska arvet. Man har hittat uran och vill bryta. Som alltid frågar man inte, man bara skövlar och tar för sig.
Det finns en rolig, eller ska jag säga dråplig, händelse där man inte vill vara behjälplig med bensin till en båt. När gruvbolagets folk väl fått den där bensinen lyckas de klanta till det och spilla ut den. Till samernas stora glädje. Det ändrar inget i stort, men det är ändå en förtretlighet för gruvfolket.
Hur det slutar med uranbrytningsplanerna ska jag inte avslöja, vill inte spoila någons läsupplevelse.

Nienna är en kvinna på 1600-talet som lever i den tid då gruvherrarna kommer för att bryta silver. Man vill att hennes dotter ska tolka mellan samerna och gruvfolket. Det vill inte Nienna, hon vill inte att hennes dotter ska utsättas för det hemska förtryck som råder och den hemska människosynen. Samerna räknas inte som jämbördiga med svenskarna. De behandlas i stort sett som djur. Därför gömmer Nienna sin dotter för att hon inte ska utsättas för de grymheter som råder.

Samerna tvingas att vara trälar i gruvan och får jobba under fruktansvärda förhållanden. Deras renar tvingas dra de tunga lassen med silvermalm och man lastar alldeles för tungt för djuren.
Den scen som satt sig djupast i hjärtat på mig och som jag inte kommer att glömma är då man tvingar en dräktig vaja att dra så tungt att hon kastar sin kalv, får missfall, men man stannar inte upp utan hon tvingas trampa på sitt döda foster. Senare uppdagas även att vajan brutit sitt ben och ändå tvingas dra det tunga lasset.

Samerna gör motstånd på sitt sätt. Plötsligt är alla vuxna karlar borta och man skickar kvinnor och barn istället för att fördröja och obstruera. Varken kvinnor eller barn kan jobba lika snabbt eller tungt som fullvuxna karlar. Gruvfolket knorrar, men ingen säger sig veta vart karlarna tagit vägen.

Det framgår att en av samerna pekat ut var silvret fanns och annat gruvfolket ville veta. Detta för att han inte kunde tänka sig vilka följder det skulle få. Man var van vid att vara hjälpsam och det fanns inte i sinnet att överhetens män skulle ta allt de hade. Man tog deras heliga berg, deras människor och deras renar. Kort sagt: Man tog allt. Man skövlade deras kultur, deras religion och allt de höll heligt.

Det sker ett självmord, en man kastar sig utför berget och hamnar på en klipphylla där han blir liggande. Dit kan ingen ta sig och han blir kvar där och naturen begraver honom.

Förutom mödraskapet som de båda kvinnorna delar, en mor kan göra nästan allt för sitt barn, så tar berättelsen upp kolonialväldet som man utsätter människorna för. Mest tydligt i 1600-talsberättelsen, men även i nutiden där man kör över den samiska befolkningen.
En oväntad twist i berättelsen är då man hittar mannen som ligger i bergsskrevan, han har förflyttats av sprängningarna och kommit i dagen, och vika följder det får. Inte heller här tänker jag spoila.

Vad tycker jag då om boken?

För mig som inte har någon anknytning till Sápmi och det samiska kulturarvet, utöver den vi alla har, eller borde ha, i vårt land som vi delar med det samiska folket, var det en stark lyssnarupplevelse.
Kanske hade jag inte valt boken om jag inte läst kursen, men samtidigt så har jag burit på ett intresse som fick mig att läsa kursen så möjligen skulle jag ”snubblat” över boken förr eller senare ändå. Det var ju den gemensamma upplevelsen att bli övergiven med ett väntat barn som gjorde att jag valde just den här boken.

Boken är spännande, men bitvis otäck och upprörande. Jag har fått upp ögonen för samisk litteratur och kommer till att börja med lyssna på Tinas första bok, Folk som sår i snö. Men jag har även blivit nyfiken på ett flertal andra böcker av samiska författare.