Stilla veckan – Måndag

Stilla veckan heter den vecka som ligger före påsken, ja själva påsken ingår ju också i Stilla veckan förstås. Många blandar ihop begreppen och kallar veckan för påskveckan som ju är veckan efter påskhelgen. Beror väl mycket på att Sverige är  ett sekulariserat land, men det hör faktiskt till allmänbildningen att veta vad Stilla veckan är och att det inte är samma sak som påskveckan. Allmänbildning har inget att göra med om man tror på Gud eller inte. Jag har börjat fråga folk, när de vill boka in något i påskveckan, om de menar påskveckan eller möjligen Stilla veckan. Det frågar jag för min egen skull för att slippa dyka upp en vecka försent.

I Stilla veckan har dagarna i början av veckan inga speciella namn. Söndagen heter Palmsöndagen, men vi har ju ett beslut, som verkställdes 1973, i Sverige på att veckor inte börjar på söndagar länge.
”Blåmåndagen eller svart måndag, är ursprungligen måndagen efter Fastlagssöndagen. Felaktigt har måndagen i stilla veckan kommit att kallas för blåmåndag. Namnet kommer från tyskans ”Blauer Montag”.  I sydtyska kyrkor hade man traditionen under fastetiden att invändigt klä kyrkorna i blått”. (Sv kyrkan Kristianstad)

”Vita tisdagen. Även den här dagen hör ursprungligen hemma i veckan efter Fastlagssöndagen och inte i Stilla veckan. Den här dagen brukar ju förknippas med att vi äter fastlagsbullar. Dock har den traditionen inte flyttats utan finns kvar där den hör hemma. Att måndag och tisdag har fått fel namn  och har hamnat på fel plats har nog att göra med att människor i äldre tid blandade ihop veckorna och dagarnas namn”. (Sv kyrkan Kristianstad)

Vaknade strax efter halv nio och blev alldeles förskräckt. Ropade på min son eftersom jag var övertygad om att han försovit sig. Men det var bara jag och tre husdjur hemma. Ingen av dem tänkte åka till jobbet sa de. Speciellt inte mina katter som är på resa med mig.

Gjorde kaffe, lite senare två  knäckemackor och ytterligare senare åt jag lite lasagne med sallad. Pratade med M. i telefon och det var väl  inget nytt. Hon pratade om Christina Herrströms bok Ödeläggaren som jag tipsat henne att läsa. Hon hade mailat till henne, men jag missade på något sätt att fråga om hon fått svar och i så fall vad Christina sagt.
Jag skulle vilja påstå att det finns saker att lära sig där, men M. gör en del av samma misstag. Det finns så mycket likheter, men också skillnader. Hur som helst är det en mycket läsvärd bok som finns även på Storytel för de som har den tjänsten.

Pratade med Fia i telefon en stund, sedan läste jag äntligen sent omsider. Tiden rullar iväg ruskigt snabbt…

Plötsligt kom F hem. Jag blev förvånad, men han skulle tillbaka sedan. Hade saker på kontoret som skull göras. Men han behövde vila först. Hans chef har influensa och det har han troligen också. Kanske.

Medan F tog en tupplur hann jag duscha, klä mig och gå en långpromenad med Snufflan.

När jag var tillbaka gick F upp, åt lite av lasagnen och åkte iväg till jobbet igen. Jag ringde ett telefonsamtal medan jag drack en kopp kaffe. Sedan skrev jag äntligen blogginlägget om helgen. För att vara ärlig ligger jag efter med allt i livet.

När F ringde att han var på väg hem började jag med potatisen. Jag hade inget att steka anammabullarna i så jag behövde vänta tills han kom hem. Men då fixade jag till färsen, som tyvärr blev lite väl lös. Men bullarna skulle inte på utställning så det fick duga. De smakade i alla fall bra.

En del av bullarna så nästan ut som små pannbiffar. Att smeten blev för lös berodde, i alla fall delvis, på att jag glömt tina färsen och därför inte kunde känna hur mycket den skulle blandas ut.

Det blev en bra middagsmåltid med anammabullar, potatis, sås, lingonsylt och tomater. Till maten drack jag en alkoholfri öl som jag haft kvar sedan förra gången ja var här.

Efter maten gick F för att vila innan han gick ut med Snufflan. Jag gjorde mig klar för att sova och serverade katternas kvällsmat. Dagen var till ända…