Annandag Påsk, som egentligen är andra dagen i påskveckan men som i vår moderna veckoindelning blivit den första dagen. Förvirrande eller hur? Allt hänger ihop med att kristen religion och svensk politik mötts och blandat bort korten.
Spelar Gud kort? Vet inte, men han lär spela tärning om man får tro författaren Jan Blomgren som skrivit boken Jodå, Gud spelar tärning. Boken ingår som kurslitteratur i vårens kurser. Har dock inte hunnit läsa den ännu, några andra böcker ligger före i kön.
”I Lukasevangeliet 24:13 omnämns Emmaus. Här berättas att Jesus sågs i Emmaus samma dag som han återuppstod från de döda. Två av Jesu lärjungar, apostlar, träffade honom på vägen till Emmaus. Händelsen kallas ofta Emmausvandringen, och lärjungarna som var med om det Emmausvandrarna varav den ene hette Kleopas, och den andra är inte namngiven. Det finns teorier som att den icke namngivne lärjungen kan ha varit Kleopas hustru. De tre vandrade tillsammans och diskuterade det som hänt de senaste dagarna. När de kom fram till Emmaus bjöd lärjungarna Jesus att stanna kvar och äta en måltid hos dem. Först i samband med att han bröt brödet vid måltiden kände de igen honom, varvid han försvann” (Wikipedia)
Det är kyrklig tradition att anordna Emmausvandringar på Annandag Påsk. Det är pilgrimsvandringar som inte är så långa, Emmaus låg (ligger?) cirka 1 mil från Jerusalem. Den vandring jag, efter moget övervägande valde (det fanns ett antal att välja på i Stockholm) blev den från Skarpnäck, via Bagarmossens kyrka och slutligen Markuskyrkan i Björkhagen. Mer om min dag och vandringen kan du läsa i mitt EFIT-inlägg.
Ja, nu är vi i påskveckan i alla fall.
En fin tradition att ordna vandringar tycker jag. Här har jag dock inte hört talas om det.
Kram