En dag utöver det vanliga

Trots 9½ timmars sömn var jag utmattad. Inne var det 21 grader, ute 16,8. Jämngrått, men det regnade inte. Det skulle bli veckans trevlighetsdag. Ja, jag ska göra ett nytt försök att införa en sådan dag. Dessutom inte vilken trevlighetsdag som helst. Min vän från London var på Sverigebesök och vi skulle ha en heldag tillsammans.

Dagen började på vanligt sätt med frukost både till mig och katterna. När de ätit gick de och la sig i fönstret för att studera fåglar.

Hämtade vatten och gjorde mer kaffe. Skulle träffa Petter vid T-banan klockan elva. Vi skulle göra en utflykt söder ut och jag ville slippa hämta upp honom i Akalla på grund av Essingeleden. Han bodde på det där lilla hotellet i Akalla som ni kanske minns att jag inackorderade L..a på när vi var på Magnus Uggla. Det var för övrigt han som tipsat om stället, han bor alltid där när han är i Stockholm.

Jag hämtade upp honom vid T-banan och sedan styrde vi mot Mariefred. Vi skulle ha en heldag och den skulle börja i Mariefred.

Vi började med att äta lunch i Slottspaviljongen. Då hade jag redan ätit en mjukglass som jag köpte vid parkeringen. Mjukglass är en av mina passioner.

En annan passion är scampi. Petter bjöd mig på lunchen eftersom jag körde.

Ytterligare en av mina passioner. Jag älskar kristallkronor och kan inte se mig mätt på dem. Riddarhuset och Versailles är ett par av mina favoritställen att njuta av kristallkronor. Men den i restaurangen gick inte heller av för hackor.

När vi ätit traskade vi iväg till vårt huvudmål, Gripsholms slott och Statens porträttsamling. Låter det bekant så kan det bero på att du nyss läst att de ingår i Svensk kulturkanon. Senast jag var där var 1991 och jag är säker på att porträttsamlingen inte var hängd inne i slottet då. Även om nätet påstår att den flyttades dit från folkhögskolan 1990.

Hur som helst är den numera hängd inne i slottet och de moderna porträtten finns högst upp. Det var en utmaning med alla trappor vill jag påstå.

Jag fotade inte så många av tavlorna, men lite annat. Bland annat en kunglig toalett.

Vi gick inte runt slottet på utsidan, men toaletten syns som en utbyggnad och om jag minns rätt så var toaletten öppen och allt rann/ramlade ner utanför. Det där med sanitet var inget för dåtidens folk.

Ännu en kristallkrona som fångade mitt intresse. Det fanns fler, men endast en hamnade på bild.

Gustav III:s teater som han lät bygga nio år innan sin död. Jag tror, men vet inte, att man uppför en del teater där nu också. Ibland.

Teatern bakifrån med sitt sinnrika maskineri för ridå och scenväxlingar. Kändes överraskande modernt och avancerat.

Anneli Alhanko, premiärdansös och hovdansare. Var det enda porträttet jag fotade och om du förstorar det tror jag att du kan gissa varför. Klicka på bilden så blir den större.

En samling kvastar att flyga iväg på. Men det finns bara en hatt och dessutom har den fel modell. Häxhattar är spetsiga!

Efter en titt i Slottsboden, där jag shoppade loss på två böcker, kom vi ut och fick se den här fantastiska utsikten. Här visar sig Mariefred från sin bästa sida. Men stan, sedan 1971 en del av Strängnäs, har även andra sidor. Tro mig, jag bodde där i 10 år.

På vägen in till de centrala delarna träffade jag på den här fina katten. Självklart bytte jag några ord med den.

Petter ville gå in och titta på kyrkan, men det visade sig att den var stängd. En klar besvikelse. Men så är det ju ofta numera.
Istället blev det en kopp kaffe på Café Blå katten vid torget. Sedan var det dags att börja fundera på återresan till huvudstaden. Men innan dess körde jag en runda och visade de tre olika ställena jag bott på.

Vi åkte hem till stugområdet så jag kunde parkera där och sedan gick vi till T-banan. Vi hade ett bokat bord på Pinchos på Folkungagatan klockan 19:00.
Vi kom aningen tidigare men fick vårt bord direkt ändå.

Jag började med den där goda gindrinken som jag förälskade mig i senast jag var på en Pinchos.

Beställde sedan tre olika rätter: Kycklingspett, köttbullar och plankstek. Till det ett glas rött, ett tempranillovin.

Jag brukar beställa fyra rätter och så blev det nu också för jag beställde ytterligare en rätt. En med räkor.

Eftersom Petter sagt att jag fyllde år när han beställde bordet så blev jag bjuden på en efterrätt. Personalen sjöng och hurrade för mig och jag frågade om de kunde gissa hur mycket jag fyller. En av dem vågade sig på en gissning, 62 år, men hon sa att hon nog hade tagit i för mycket. De blev överraskade när jag sa min ålder och frågade vad hemligheten med att hålla sig ung var. De fick inget svar… 🙂

Mätta och belåtna betalade vi sedan och traskade iväg till en buss som tog mig till Slussen och Petter till Kungsträdgården.
Jag fick vänta 5 minuter på min T-bana och gick sedan från Skarpnäck, bussen skulle gå om 40 minuter och det var fint väder och inga problem att gå. Även om jag var trött i benen efter dagen.

När jag kom hem fick pojkarna sin kvällsmat och jag satte mig en stund. Gjorde sedan mina tandritualer och tittade på ett avsnitt av en serie som jag precis börjat titta på, Den som bär skuld.