Min son har en nära relation till Bamse från sin uppväxt. Bamse som byggde folkhemmet för alla i sin omgivning, Bamse som vägrade tro att någon är verkligt elak i sitt hjärta och att om alla får vara med blir alla snälla och hjälps åt.
Jag har ingen egen uppväxtrelation till Bamse, även om Bamse kom ut som serie redan 1966. Men istället har jag en relation till den framtidstro som rådde under 1960-talet, tron på ett folkhem för alla, ett där alla skulle ha det bra och där alla hjälptes åt att bygga det goda samhället. Med andra ord ett helt annat samhälle än det Alliansen med Reinfeldt i spetsen vill bygga, ett samhälle med stora klyftor och stor skillnad på finare folk och vanliga arbetare. Egoismens samhälle där den som kan roffar åt sig och där många inte ens har det nödvändigaste.
Bamse och tjuvstaden, som långfilmen heter, handlar om hur den onda räven lurar en stor grupp av innevånarna i staden att de kommer att få det bättre om de tar över och roffar åt sig det det de vill ha, i filmen är det godiset man vill åt. För att lyckas tar man till fånga Farmor.
Bamse, Lille Skutt och Skalman bestämmer sig för att befria Farmor och de får hjälp från oväntat håll.
Även om man som vuxen vet hur det kommer att gå kan jag tänka mig att det är en spännande film för barn. För vuxna är det en välbehövlig lektion i rättvisans ideologi och att det är bra för alla i ett samhälle om man hjälps åt och alla får vara med. Man ska vara snäll och bry sig om varann!
