Jag har i flera veckor pratat om hur jag längtat efter att äta pyttipanna. I Kista har vi till och med en restaurang i Foodcourten som just heter Pyttipanna. Förr hade man en massa olika varianter på denna rätt som tillhör svensk husmanskost. Numera verkar det bara finnas en variant, pyttipanna med ägg och rödbetor.
Livet kan liknas vid pyttipanna, olika bitar som ska blandas samman till en helhet. I mitt liv är det bland annat ett par olika arbetsplatser, lite extra arbetstillfällen på andra ställen, förtroendeuppdrag i kyrkan och föreningar, volontärarbete i kyrkan, vänner, resor, studier, hobbies, några specialintressen, politik och vardagspyssel som tvätt, städning och matlagning som ska hackas samman till en smaklig och attraktiv anrättning. I mitt liv finns också något som kan liknas vid rödbetorna och det strekta ägget, det där som betyder extra mycket.
Idag besökte jag Foodcourten för att äta en sen lunch.
Fast den godaste pytt i pannan åt nog jag i västerås typ 1998i västerås på en studentpub. Gräddstuvad- tyvärr var jag proppmätt efter två tuggor.