Minns ni Farbror Melker? Den där godmodiga mannen i Vi på Saltkråkan som fanns där tillhands för sina barn och grannbarnen. Vid något tillfälle, när livet snurrat i snabbaste laget och han känner sig trött och lite uppgiven, utbrister han ”Denna dagen ett liv”.
Jag kom att tänka på farbror Melker och hans uttryck i helgen när jag gick hem efter två hektiska dagar på jobbet med en svårt sjuk man, mängder med läkemedel som skulle hanteras och ett stort antal anhöriga i olika åldrar som ville prata, få övervakningskurvor förklarade, ge sin syn på livet och livets mening. Det är svårt att räcka till…
Precis som Farbror Melker brukade dra sig undan för att med metspöt i handen titta ut över havet behöver vi alla dra oss undan och släppa vardagens bekymmer. Jag har min egen ”fiskeplats” där jag laddar om. Hoppas du har din!
*Per Gessle har skrivit en låt om vårt behov av egentid och tid för reflexion, Jag går och fiskar.
Bästa Kraka! Saltkråkan är en underbar serie. Jag tillbringade flera somrar på Storholmen cirka 45 min båtresa från Dalarö Skans. (12-14 år.) Fisket varo är ennaturlig reträttplats för själen, inte för fiskens skull utan…lugnet, dofterna, fåglarnas psalmsång, och kanske ett napp eller ett smånafs på kroken.
Denna dagen ett LIV: Kära Melker.. om vi bara lärde oss, att stanna upp.
Min favoritreplik annars från Saltkråkan är när Tjorven sitter och äter tårta o frågar vår Herre: Gode Gud får jag ta en bit tårta till och hon svarar med ”grov” röst:
Ja…det får DU!
Lev väl Kraka.
Pudeln Hobbe