Ny vecka, nya bekymmer

Vågade inte ha fri sovning, men jag satte alarmet på nio så jag skulle hinna sova åtta timmar. Det blev åtta timmar och åtta minuter när facit kunde läsas. Alltså var jag redo att ta tag i veckan.

Nu var det väl inte lika hemskt som rubriken ville antyda, men faktum var att jag hade väldigt mycket som skulle göras. Inte minst på studiefronten. Men jag började med kattfrukost, kaffe, rutknäcke med ost och några minuter för att andas och fylla mig med tillförsikt inför veckan.

Tittade först klart på fredagens Muren som jag börjat med på söndagen. Sedan pluggade jag fram till klockan ett då det var dags för lunch.

Klädde mig snabbt, borstade tänderna och åkte för att äta. Hade tänkt åka till serveringen bredvid Säby gård, äta där och sedna promenera en eller en och en halv timme. Men så blev det inte. Förstås! För när blir det som man tänkt…?

Det var stängt både måndagar och tisdagar. Klockan var nästan två på eftermiddagen och allt jag ätit var två skivor rutbröd med en skiva ost på varje. Jag var hungrig. Väldigt hungrig så det var uteslutet med promenad före maten.

Gick tillbaka till bilen och åkte till IKEA. Det fick bli så för jag kom inte på några alternativ som inte skulle ta alltför lång tid. Runt i trakten var det mest snabbmatsrestauranger och visst hade jag kunnat äta en fiskburgare på MAX, men dagen var redan förstörd. Eller inte dagen kanske… men min planering för dagen.

Efter att jag ätit tog jag en snabb runda bland kökstillbehör och sedan åkte jag hem. Är sugen på att köpa nya tallrikar och göra mig av med några som är kantstötta och eländiga. Men inget, och då menar jag verkligen inget, ska köpas just nu.

När jag kom hem letade jag rätt på Svante och satte jag mig i schäslongen. Lyssnade en stund på ljudboken som nu är riktigt spännande. Men sedan vänslades jag med Svante.
Svante är i det här fallet en bok. Filosofins historia skriven av Svante Nordin. Förekommer gång på gång i olika kurser.

Innan jag tog tag i Svante ringde jag min vän för att höra om läget idag. Men hon svarade inte just då så då blev det Svante som fick den äran.
Tog en paus och sov nästan en halvtimme medan Svante låg bredvid. Sedan fick han öppna sig och tjänstgöra med texter som jag läste.

Pratade med F i telefon och sedan med min vän inför morgondagen då hon har en jobbig dag framför sig.
Medan jag pratade hann jag skriva veckan Varför Därför. Behövde använda tiden, det är alltid timslånga samtal och tiden rinner iväg.

Efter telefonsamtalet pluggade jag igen och tog sedan en paus halv tio för då kände jag att jag behövde fokusera på något annat en stund. Tittade på första och andra avsnittet av Fallet Ruth Ellis som går på svtplay.

Hade gott kunnat se de två återstående avsnitten också, men det var läge att sova för att orka ännu en dag.

Publicerat i Livet | 3 kommentarer

Varför? Därför! – Nu om att turista

Bloggaren Klimakteriehäxan har en utmaning som heter Varför? Därför! där man ska svara på frågor. Hur det går till kan du läsa hos Klimakterihäxan. Häng på vetja!
Den här  omgången handlar om kunskap.

 

Varför minns jag inte en speciell semesterresa?
Därför att många resor varit minnesvärda. Varje resa har sina minnesvärda ögonblick och händelser. Inkaleden, vandringen på Kamchatka, tågresan genom Japan från Sapporo till Kagioshima, vandringen i Kangchenjungaområdet i Nepal, tågresan i södra Afrika med många safarin där jag hade turen att se alla de djur som kallas Big five. Bara för att nämna några, ett fåtal av de resor jag gjort.

Varför köper jag sällan souvenirer om jag reser bort?
Därför att jag har nog med prylar och bara köper det jag verkligen behöver eller vill ha.

Varför väljer jag gärna en storstad som resmål?
Därför att många storstäder har så mycket att bjuda på. Parker, museer, kyrkor, konserter, teater och restauranger för att nämna några av de saker jag gärna besöker.

Varför längtar jag inte speciellt tillbaka till New York?
Därför att trots att New York är en fantastisk stad så känns inte USA lockande. Samma sak gäller Moskva också. Det är också en stad med mycket att se på.

Varför turistar jag ogärna utomlands på sommaren?
Därför att då vill jag helst vara hemma i stugan.

 

Publicerat i Livet, Varför? Därför! - En utmaning | 4 kommentarer

Triss i jobb

Fredag

Gick upp tidigt, drack kaffe och åt frukost. Pojkarna fick sin mjukmat också innan jag började plugga.

Som tur var tog jag en tupplur på 1½ timme innan jag gjorde mig i ordning för att åka och jobba. För det skulle bli en jobbig eftermiddag och kväll.

Jag fick en mig tilldelat en patient, men sedan skulle det komma en ny från akuten och jag skulle ta emot. Sedan drog det igång och jag kunde inte ta hand om min ursprungliga patient. Det var så mycket som skulle göras och patienten var dålig. Kom egentligen inte ikapp med arbetet ens till jag skulle lämna över till natten.
Det dröjde innan jag kunde gå och äta och jag fickyrsel och trodde att jag skulle svimma. Det hade gått 13 timmar sedan jag ätit två dubbla knäckemackor. När jag väl kunde gåoch äta visade det sig att min soppa låg i fel väska och jag nöjde mig med två koppar varm choklad. Var egentligen inte hungrig, bara trött.

När jag kom hem fick pojkarna kvällsmat och jag drack kaffe och åt två rutbröd med ost. Det var hög tid att sova. Klockan var mycket, snart midnatt och någon fredgskväll tänket jag inte ägna mig åt.

Lördag

Inte kunde jag sova när jag släckt lampan. Kroppen värkte och jag hittade ingen ställning att ligga i för att somna. Insåg att det var bättre att ge upp, gör ännu en kopp kaffe och ytterligare en knäckemacka och plugga någon timme.

Efter en timme studier kunde jag i alla fall somna. Det hade varit ett sådant ös på jobbet att dte var svårt att varav ner.

Sov så pass länge att jag kunde få ihop 8 timmar och 2 minuter sömn.

Sedan gick jag upp och de vanliga rutinerna tog vid. Därefter en tur till jobbet där det blev betydligt lugnare än kvällen innan. Men det var ju ren tur, det hade kunnat bli hur stökigt so helst för vi hade överbeläggning redan när vi kom.

Efter jobbet stannade jag till vid macken som var öppen, tror det kan vara en Q8. Köpte en macka och en Cherry Coke. Var så hungrig.

Hemma väntade Kingston på mig innanför dörren och Orvar kom alldeles strax fram. Både väntade på kvällsmat.
Gjorde mig sedan i ordning snabbt och satte mig för att plugga. Men jag kände mig för trött och la mig snabbt. Lördagskväll, jodå. Suck!

Söndag

Vaknade tidigare än jag hade tänkt, men vad gör man… Låg kvar, kollade nyhetssajter och slutligen gick jag upp. Trots att jag behövt sova ett par timmar till.

Läste en artikel/krönika i DN och pluggade sedan en stund innan jag klädde mig. Gjorde lite planändringar för kommande veckan, ändringar som passade både mig och den andra personen det berörde. bara njöt av att

Åkte till jobbet,var placerad med annan patient och sedan rullade det på. Gick upp till Pressbyrån och köpte mat. Något slags vegetarisk pizza med mozzarella. Passade på att äta en vegetarisk varmkorv också. Var hungrig och så trött på att äta knäckebröd hela tiden. Behövde riktig mat. När jag rapporterat till natten åkte jag hem. Pojkarna väntade på mig och jag serverade kvällsmat till dem. Satte mig sedan och njöt av jag skulle ha ledigt ett tag. Ska inte jobba förrän i april och även om jag har fullt program framför mig så är det ändå väldigt skönt. Kanske skulle jag kunna kosta på mig att ha fri sovning på måndagsmorgonen.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv | 2 kommentarer

Veckans foto #4

Bloggaren Nacka 144 har startat en ny bloggutmaning som han kallar Veckans foto. Här är det meningen att man med hjälp av bilder, max 5 stycken, och text ska visa veckan som gått.

Efter tre omgångar med bara matbilder var det dags att visa att det finns annat än att äta i mitt liv.

Vi parkerade vid Säby gård på Järvafältet och tog sedan en ordentlig promenad med Snufflan. Hon och hennes husse, tillika min son, skulle åka bil ner till Skåne och hon behövde röra på sig ordentligt innan.

Hästar är väl inte riktigt min grej, men den där lilla minihästen är verkligen en riktig sötnos. I alla fall på avstånd. Har hört att de är envisa av sig.

Det var inte bara min sons tax som behövde röra på sig. Jag både körde roddmaskin en halvtimme och powerwalkade på löpbandet.

På fredagen var det dags att återvända till jobbet. Det var den 21:a mars och dagen då man ”rockar” sina sockar. ”Every year on March 21, people all around the world come together to celebrate World Down Syndrome Day by wearing brightly colored, mismatched socks”.

Publicerat i Livet, Veckans foto | 1 kommentar

Fem en fredag v. 12: Våriga ting

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vilken vårblomma tycker du bäst om?
  2. Odlar du något, vare sig det är i trädgård, balkong eller inomhus?
  3. Hur skulle du vilja att din trädgård/balkong ser ut?
  4. Hur har du det med växter där hemma?
  5. Vilka färger tycker du bäst representerar våren?

 

  1. Känner mig frestad att svara: ”Den som jag ser först”. För lite så är det ju, jag blir glad när jag ser den första vårblomman. Oavsett vilken det är.
    Men blåsippor har en egen plats i mitt hjärta.
  2. Ja, jag odlar i min koloniträdgård. Vad och i vilken omfattning varierar efter ork och tid. Förra sommaren blev i stort sett en förlorad sommar då allt kretsade runt mina tänder. Det löjliga är att jag inte hade några besvär alls innan en rutinundersökning då man hittade varbildningar bland annat i käkbenet. Sedan hade jag desto mer problem.
  3. Jag önskar att jag hade tid och råd att ha en trädgård full av blommor och grönsaker.
  4. Jag har en växt, en Paraplyaralia, som jag köpte samma dag som F och jag åkte hem från sjukhuset när han var en vecka. I övrigt har jag konstväxter, många växter.
  5. Gult, blått och vitt. Gult, den första tussilagon, blå blåsippor och hela hav av blå skilla och fantastiska vitsippsbackar.

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 11 kommentarer

Tid är ett märkligt fenomen, när man behöver den som mest bara försvinner den

Men det var väl klart att jag inte kunde somna, trots att jag borde varit trött. Jga låg och tänkte på kaffe och till sist gick jag upp och fixade en kopp, drack och sedan kunde jag somna.

Hann inte ens komma ur bädden innan jag fick telefon från min vän. Hon hade haft jätteont hela natten och försökt komma till vårdcentralen idag. Men icke då, alla akuttiderna var slut så hon fick väl ringa imorgon och kanske få en tid. Annars kunde hon ju beställa en tid och då var det någon veckas väntetid. Vad h..vete är det med svensk sjukvård! Så klagar de på att folk går till akuten istället för till vårdcentralen. Klart de gör, när man inte får komma dit. Förresten gör de ju inget på akuten heller annat än tar om samma blodprover gång på gång. Hon har åkt in med ambulans flera gånger senaste tiden.

Klockan hann bli tolv innan jag kunde börja plugga. Skulle vara på ett årsmöte i Huddinge på eftermiddagen så jag hade ganska kort tid. Några andra saker fick skjutas upp och ändras för att få ihop dagen. När jag sedan gjorde en sista koll om tid och plats för årsmötet fick jag se att man skulle anmäla sig senast den 4 mars. Jag ringde och fick då veta att det var fullt. Att man kan göra så med ett årsmöte är ju helt horribelt! Årsmöten ska vara öppna för alla medlemmar. Jag hade sagt till en av styrelsens medlemmar att jag skulle komma, men det hade hon förstås inte skrivit upp. Dessa tanter!!!
Jag var ju välkommen till mötet nästa år och jag svarade avmätt att det fick vi ju se om jag hade lust med. För varför ska man vara med i en förening där man till och med har anmälning till årsmöten. Suck! Hur som helst gav det mig en massa välbehövlig extratid.

Pluggade ett antal timmar, åt lite lunch och fortsatte sedan. Till sist klädde jag mig och tog med några saker när jag åkte för att titta på det Shurgardförråd jag hyrt för ett par månader. Jag har hyrt där ett flertal gånger sedan 2002.

När jag ändå åkte förbi IKEA i Barkarby passade jag på att äta två pizza slices och drack en kopp kaffe. Gick sedan in och köpte en USBc-sladd och en sådan där kontakt jag brukar kalla ”klump”. Den kan möjligen varit onödig, men helt klart behövde jag en sladd.

Åkte hem och la upp mjukmat, klädde mig i pyjamas och satte mig en stund i schäslongen. Pratade med B…t i Göteborg en stund och lyssnade sedan en stund på ljudbok. Egentigen borde jag pluggat men jag behövde avkoppling.


Bestämde mig för att försöka sova tidigt, men hur det går får vi väl se…

Publicerat i Livet | 2 kommentarer

Så har dom åkt igen

Ett par minuter i halv två gick jag och borstade tänderna och la mig sedan för att sova. Kvart över åtta väckte alarmet mig och tio minuter senare gick jag upp. Sedan gick dagen i rasande fart.

Medan jag åt frukost pratade jag i telefon. Min vän hade ännu en gång varit inne på akuten och tillbringat natten där. Jag tror ju att hon har magsår till följd av den extraordinära stress hon utsatts för. Men hon vägrar göra en gastroskopi och då kan man ju bara gissa. Men symptomen tyder på det. Lite samma som läkarna tror även om de bara säger ””något i magsäcken”.

Klockan tio skulle jag träffa F och Snufflan. Vi började med att åka och äta frukost. Jag hade väl i och för sig redan ätit, men det var ju nästan två timmar innan. Blev lite som lunch för mig.

Efter frukosten var det dags för promenad. Vi åkte till Säby gård och parkerade och gick sedan på Järvafältet, en annan del än dagen innan.

Det var verkligen ett fantastiskt väder och blåste inte ens kallt. Annars brukar det ju vara kallt så fort man konfronteras med uteluften.

På Säby gård finns det många hästar. Tror de har ridskola, men jag vet inte säkert. Har gått där ute många gånger.

Det fanns en sådan där liten minihäst som nästan inte är större än en stor hund. Jag skojade lite om att vi borde kidnappa den och ta med i en väska så kunde den få sova i min säng.

Efter promenaden åkte vi hem och gick in till oss var och en för sig. Vi skulle ses vid tretiden då F skulle åka och jag skulle åka med och bli avsläppt vid gymmet.

Hann sova middag en halvtimme innan det var dags att åka. Väskan hade jag packat redan på morgonen så det hann slinka ner en kopp kaffe innan jag gick ut till F.

Fick skjuts ända fram till SATS och vi sa hej då. Jag gick in och bytte om och började med roddmaskinen.

Fortsatte sedan på ett av löpbanden och sedan la jag mig i bastun en stund efter en snabb dusch. Sedan ännu en dusch, nu lite mer ordentligt och därefter kläderna på.
Gick till Pressbyrån och köpte kaffe och en macka.

Vi skulle ha ett extra årsmöte med bara en punkt i Studentkåren och jag satt kvar inne i Pressbyrån medan mötet pågick på zoom.
Efter mötet tog jag T-banan, med ett byte, till Odenplan för att gå och lämna blod. Klockan var mycket, men jag hann med en fika innan de stängde. Jag var faktiskt inte sist.

Men sedan var det dags att åka hem. Var faktiskt rätt trött efter dagen. Började med att ge kattpojkarna kvällsmat och nytt vatten. Sedan la jag mig en stund och lyssnade på ljudbok.
F sms:ade att han var hemma i Skåne och jag tittade en stund på playTV. Kråkflickan, en synnerligen rörig historia. Men den kanske summerar upp sig på slutet och jag kan inte sluta titta innan jag vet hur upplösningen är.

Gick och borstade tänderna och tog på pyjamas. Funderade på lite kaffe, men bestämde mig för att låta bli. Var helt enkelt inte sugen. Möjligen om jag fått äta en mandelkubb eller mazarin. Men det är mer än en månad kvar på fastetiden. En nyttig prövning…

Publicerat i Livet, Mammason | 1 kommentar

Måndag & tisdag, två ovanliga, vanliga dagar

Måndag

Var så vansinnigt trött på morgonen så jag var tvungen att ställa om alarmet. Men klockan 10 hade jag tvättstugan och det gick inte att tumma på. Katt- och människofrukost skulle också klaras av innan det var tvättdags så någon längre sovmorgon blev det ju inte.

Det var ganska okej i tvättstuga, men trots att det är förbjudet att använda pulvertvättmedel i våra maskiner så blev jag tvungen att plocka bort ett antal klumpar som torkat fast. Värst är det när det hamnat i facket för sköljmedel. inte undra på att folk blir allergiska…

Efteråt pratade jag i telefon och sorterade lite samtidigt. Min vän som råkat ut för bedrägeriet jag nämnt tidigare hör av sig i stort sett varje dag och pratar ofta ett par timmar så jag behöver göra något annat samtidigt för att hinna med min vardag.

På kvällen skulle jag en sväng till Uppsala. Hade med mig förpackningar som jag lämnade i närmaste återvinningscontainer. Med mig hade jag även två och en halv kasse med returflaskor. Visste ju att den vid MAXI i Uppsala är bra, den i Barkarby vid samma affär är värdelös och spottar tillbaka allt som inte är vanliga 50 cl flaskor. Då blir jag galen!
Fick ihop 49 kronor som jag kunde växla in till kontanter. Det är bara om man har ICA-banken som man kan få in det på sitt konto. Suck!

Hann tanka bilen också innan jag åkte och parkerade och sedan traskade till skolan för att lyssna på Mötesplats – Kväll med föredrag och samtal. Det är en öppen aktivitet ma har en gång i månaden. Den här gången handlade det om varför 1,2 miljoner svenskar äter antidepressiv medicin. Det var Johan Bengtsson, forskare och doktor i psykiatri. Elinor Hållén, doktor i teoretisk filosofi och Mikael Kurkiala, författare, docent i kulturantropologi och forskare vid Svenska kyrkans analysenhet som först höll varsitt miniföredrag på cirka tjugo minuter och sedan, efter pausen, diskuterade.

Efteråt skyndade jag hemåt för jag skulle träffa F och äta med honom. Det var sent, men vi är ju båda kvälls- och nattmänniskor.

Fiskburgare

Hemma bäddade jag ner mig så snabbt jag kunde. Jag var trött minst sagt. Det är lite för mycket stress just nu…

 

Tisdag

Sov lite längre, men ändå inte så att det det kan anses avvikande. Gick upp klockan halv nio. Skulle träffa F lite längre fram på dagen. Men jag kände att jag ville göra något annat idag. Inte annat än att träffa F, men annat än att packa och flytta saker.

Pluggade en stund och ringde sedan F och sa att jag ville att vi promenerade med Snufflan och sedan äta lunch efterklockan 14 då IKEA just nu har halva prisetpå varmrätter för medlemmar.

Vi åkte iväg till den del av Järvafältet som ligger bakom IKEA och gick där. Det var fint väder och faktiskt inte kallt för en gångs skull.
När vi promenerat färdigt åkte vi till IKEA för att äta. Nej, Snufflan fick förstås inte följa med.

Vi valde båda plantbullar, men jag köpte till extra ärter. Behöver äta mer grönt och numera får man så väldigt lite av de grönsaker som ingår. Vill man ha mer får man betala…

När vi ätit klart åkte vi hem. Jag behövde förbereda mig inför en muntlig redovisning och skriva ett utkast till den skriftliga delen. F skulle göra något i sin lägenhet.

Klockan 16:55 satt jag uppkopplad för sista lektionen på zoom i kursen om samisk kultur och samhälle.
En och en fick vi redovisa den bok vi läst. Vi skulle ha en kort redovisning men flera pratade och pratade så när det var min tur så var det ont om tid och jag blev faktiskt lite stressad för det var många kvar efter mig som skulle redovisa. När alla var klar hade vi dragit över tiden med 45 minuter. Inte helt optimalt skulle jag vilja påstå.

Gjorde lite kaffe och åt två knäckemackor. Sedan renskrev jag min skriftliga redogörelse och gjorde om till en pdf, skickade in den och bestämde mig för att lägga upp den på bloggen som ett litteraturtips.

Ringde F och frågade om vi skulle göra något. Vi bestämde att gå ut och promenera med Snufflan, men han skulle ringa när det var dags. Det gjorde han inte och det visade sig att han somnat och det kändes sent för att promenera.Han fick ta en snabbrunda själv med sin vovve.

Sedan tog jag tag i nästa pluggprojekt, ett PM som egentligen skulle in ikväll 23:59. Det var ju inte möjligt, tidsmässigt, så det får bli när det blir. Så är det bara. Jag jobbar på tills jag behöver sova. Just i skrivande stund känner jag mig både pigg och inspirerad.

Publicerat i Livet, Mammason | 1 kommentar

Ett litteraturtips, finns både att läsa och att lyssna på

Idag hade vi sista lektionen i kursen Samisk kultur och samiskt samhälle 7,5 poäng som Uppsala universitet hållit under första halvan av vårterminen. Det finns en fortsättningskurs som börjar reda nästa vecka, men jag har bestämt mig för att avstå på grund av överbelastat schema och söka den våren 2026 då den ges igen.

Idag fick vi hålla muntliga redovisningar om den samiska bok vi valt att läsa eller lyssna på. Man skulle även skicka in en skriftlig redogörelse senast 23:59 ikväll. Jag skickade min alldeles nyss och vill dela med mig av den som ett litteraturtips för den som är intresserad.

 

Har lyssnat på Mödramärg av Tina Harnesk.

Att jag valde boken började med att jag, som inte har någon samisk anknytning, först fick syn på hennes namn och blev nyfiken. Jag känner en person som heter Harnesk och har aldrig funderat över att hon skulle kunna ha ett samiskt ursprung.
När jag sedan läste inledningen på presentationen av boken i Storytel: ”Majalis är tilltufsad av den stora världen och den olyckliga kärlekens grymhet när hon återvänder till föräldrahemmet från Dublin.” kände jag att det var en bok för mig, jag kunde identifiera mig med att vara gravid med en pojkvän som plötsligt inte ville ha varken mig eller barnet, att bli utbytt mot en annan kvinna.

Tina Harnesk är född och uppvuxen i Jokkmokk och bor numera med sin familj i Arvidsjaure där hon arbetar som bibliotekarie och författare. Hon är född 1984.

Hennes första bok Folk som sår i snö kom ut 2022 och valdes till årets bok 2023. Den boken handlade om tvångsförflyttningar. I Mödramärg hämtar hon ännu en gång inspiration från sin släkthistoria, den här gången med två parallella historier som utspelar sig dels i nutid dels på 1600-talet.

I nutidsberättelsen får vi följa Majalis som återvänder till sitt barndomshem, en plats hon aldrig trott hon skulle komma tillbaka till. Båda hennes föräldrar är döda och hon har ärvt huset.
Redan då hennes far gick bort bröt hon kontakten med sin mor som hon länge haft en sårig relation till. Hon får nu möjlighet att steg för steg ta sig igenom minnena och bearbeta sitt förflutna. Hon får också hjälp av grannarna Torsten och Sigga som funnits där hela tiden och kan fylla i luckorna från hennes barndom och den tid då hon varit frånvarande.
Hon hittar sin mors dagböcker och tar sig igenom dem och får en ny bild av både sin far och sin mor. En inte helt smärtfri upplevelse. Hon föder till sist sitt barn och hittar sin plats i livet och tillvaron. Hon har förlikat sig med sitt förflutna och sitt nu.

Vid sidan av berättelsen om Majalis egen inre resa får vi också ta del av den lika eviga historien om hur övermakten, ännu en gång i gruvbolagets skepnad, gör anspråk på det samiska arvet. Man har hittat uran och vill bryta. Som alltid frågar man inte, man bara skövlar och tar för sig.
Det finns en rolig, eller ska jag säga dråplig, händelse där man inte vill vara behjälplig med bensin till en båt. När gruvbolagets folk väl fått den där bensinen lyckas de klanta till det och spilla ut den. Till samernas stora glädje. Det ändrar inget i stort, men det är ändå en förtretlighet för gruvfolket.
Hur det slutar med uranbrytningsplanerna ska jag inte avslöja, vill inte spoila någons läsupplevelse.

Nienna är en kvinna på 1600-talet som lever i den tid då gruvherrarna kommer för att bryta silver. Man vill att hennes dotter ska tolka mellan samerna och gruvfolket. Det vill inte Nienna, hon vill inte att hennes dotter ska utsättas för det hemska förtryck som råder och den hemska människosynen. Samerna räknas inte som jämbördiga med svenskarna. De behandlas i stort sett som djur. Därför gömmer Nienna sin dotter för att hon inte ska utsättas för de grymheter som råder.

Samerna tvingas att vara trälar i gruvan och får jobba under fruktansvärda förhållanden. Deras renar tvingas dra de tunga lassen med silvermalm och man lastar alldeles för tungt för djuren.
Den scen som satt sig djupast i hjärtat på mig och som jag inte kommer att glömma är då man tvingar en dräktig vaja att dra så tungt att hon kastar sin kalv, får missfall, men man stannar inte upp utan hon tvingas trampa på sitt döda foster. Senare uppdagas även att vajan brutit sitt ben och ändå tvingas dra det tunga lasset.

Samerna gör motstånd på sitt sätt. Plötsligt är alla vuxna karlar borta och man skickar kvinnor och barn istället för att fördröja och obstruera. Varken kvinnor eller barn kan jobba lika snabbt eller tungt som fullvuxna karlar. Gruvfolket knorrar, men ingen säger sig veta vart karlarna tagit vägen.

Det framgår att en av samerna pekat ut var silvret fanns och annat gruvfolket ville veta. Detta för att han inte kunde tänka sig vilka följder det skulle få. Man var van vid att vara hjälpsam och det fanns inte i sinnet att överhetens män skulle ta allt de hade. Man tog deras heliga berg, deras människor och deras renar. Kort sagt: Man tog allt. Man skövlade deras kultur, deras religion och allt de höll heligt.

Det sker ett självmord, en man kastar sig utför berget och hamnar på en klipphylla där han blir liggande. Dit kan ingen ta sig och han blir kvar där och naturen begraver honom.

Förutom mödraskapet som de båda kvinnorna delar, en mor kan göra nästan allt för sitt barn, så tar berättelsen upp kolonialväldet som man utsätter människorna för. Mest tydligt i 1600-talsberättelsen, men även i nutiden där man kör över den samiska befolkningen.
En oväntad twist i berättelsen är då man hittar mannen som ligger i bergsskrevan, han har förflyttats av sprängningarna och kommit i dagen, och vika följder det får. Inte heller här tänker jag spoila.

Vad tycker jag då om boken?

För mig som inte har någon anknytning till Sápmi och det samiska kulturarvet, utöver den vi alla har, eller borde ha, i vårt land som vi delar med det samiska folket, var det en stark lyssnarupplevelse.
Kanske hade jag inte valt boken om jag inte läst kursen, men samtidigt så har jag burit på ett intresse som fick mig att läsa kursen så möjligen skulle jag ”snubblat” över boken förr eller senare ändå. Det var ju den gemensamma upplevelsen att bli övergiven med ett väntat barn som gjorde att jag valde just den här boken.

Boken är spännande, men bitvis otäck och upprörande. Jag har fått upp ögonen för samisk litteratur och kommer till att börja med lyssna på Tinas första bok, Folk som sår i snö. Men jag har även blivit nyfiken på ett flertal andra böcker av samiska författare.

Publicerat i Böcker, Livet | 3 kommentarer

Varför? Därför! – Nu om kunskap

Bloggaren Klimakteriehäxan har en utmaning som heter Varför? Därför! där man ska svara på frågor. Hur det går till kan du läsa hos Klimakterihäxan. Häng på vetja!
Den här  omgången handlar om kunskap.


Varför
vet jag ganska så mycket om AI /Artificial Intelligence?
Därför att jag tycker det är intressant och nyligen läst en 7,5-poängskurs på högskolan. Artificiell intelligens: teologiska och filosofiska perspektiv hette kursen.

Varför har jag vant mig vid att läsa instruktionerna först?
Därför att det ofta skiter sig annars.

Varför lärde jag mig aldrig ett språk till?
Därför att jag inte haft, eller har, tid att plugga språk. Tidigare pluggade jag olika vårdrelaterade ämnen och nu är det filosofi och andra filosofi- och teologirelaterade ämnen.

Varför kan jag troligen förklara fenomenet ”svart hål” så de flesta förstår?
Därför att det inte är så komplicerat som många tror.

Varför har jag så höga krav på föredragshållare?
Därför att livet är för kort för att lyssna på dåliga föreläsningar.

 

Publicerat i Livet, Varför? Därför! - En utmaning | 6 kommentarer