Uppe vid femtiden och sedan rullade dagen iväg i rasande fart. Kaffe med en semla och kattfrukost, en stund pluggande och packning av ryggan. Sedan iväg.
Hade turen att hitta en parkeringsplats,tror det var den sista lediga, och sedan snabbt till skolan. Idag skulle vi börja med en salsskrivning.
Hade verkligen läst mycket och noga, men naturligtvis fokuserat på fel saker. Skrivningen bestod av frågor på årtal, ett antal citat, som var tilltwistade för att vara svåra, där man skulle skriva vem som anses sagt dessa. Slutligen en kortare essäfråga som jag egentligen kunde, men nu känns det som att mitt svar hör hemma i en annan av Platons skrifter än den jag återberättade. Men, men…. Eftersom jag inte har studiemedel (studielån) så behöver jag inte redovisa poäng utan kan lugn tenta om ifall det behövs. Har man studiemedel måste man hålla farten uppe, annars har man plötsligt ingen försörjning.
Efter skrivningen hade vi föreläsning en kort stund innan lunch. Sedan lunchrast och jag bestämde mig för att gå ut en stund. Köpte en korv i frenchbröd i Pressbyrån och shoppade sedan lite. Skojade sedan om att det väl är vad vi kvinnor anses göra när livet känns tungt. Men så var det förstås inte. Har länge tänkt köpa lite underkläder i rosa, det är ju modefärg den här våren, och var inne på Lindes och de hade min storlek. Det är ofta knepigt i Stockholm där mediumstorlekarna ofta tar slut och de bara finns väldigt små eller väldigt stora kvar. Uppsala är verkligen ingen småstad, men jämfört med Stockholm är det faktiskt lättare att hitta det man söker.
På Lagerhaus hittade jag något de kallade smörgåsbricka, alltså en bricka i storlek med en smörgås. Inget jag egentligen behövde, men det var kattmotiv och den var inte speciellt dyr. Kunde visualisera mig sittandes med min frukostmacka i nya hemmahemma.
Tillbaka till skolan och sedan var det föreläsning resten av dagen, men avbrott för fikapaus och bensträckare. På slutet piggnade jag till och hade kunnat vara kvar betydligt längre. Men dels hade jag inte tid, skulle träffa min vän röntgenläkaren och hennes man, dels var skoldagen slut. Men det blev otroligt intressant på slutet.
Vännen med speciella problem hade försökt ringa mig under dagen och jag ringd upp och pratade medan jag gick till restaurangen där jag skulle äta med mina vänner. Vi hann prat di drygt 23 minuter innan deras buss skulle komma.
Vi skulle äta buffé på China Garden. Som vanligt fanns det alldeles för mycket att välja på. Men jag började med sushi.
Sedan räkor fläskkött och kyckling so var friterad. Ris och sötsur sås till det. Sedan borde jag varit nöjd…
Trots att jag ätit nog, ja mer än nog, kunde jag inte låta bli att smaka på ett par av rätterna i sås. Räkchips är obligatorisk när jag äter på kinarestaurang.
Innan jag hämtade kaffe öppnade jag min lyckokaka. Man fick en kaka när man betalade innan man satte sig vid bordet. Ingen spådom, bara visdomsord. Kunde varit något som Sokrates, Platon eller Aristoteles sagt. Men det var bara några ord inne i en kaka.
Kaffe, glass och lite inlagd frukt gjorde måltiden komplett. Kakor fanns det också, havreflarn. Tog två.
Sedan var det dags att gå vidare. Restaurangen ligger i det närmaste vägg i vägg med Uppsala stadsteater.
Vi skulle se Ett svenskt brott. Jag visste inget om pjäsen utom att den utspelar sig på ett demensboende.
Det börjar med att en kvinna hittas död i sitt hem. Hon ligger i soffan, på mage, och man får veta några fakta om henne. Som att hon varit frisk, att hon bodde ensam och liknande opersonliga data.
Sedan förs vi tillbaka i tiden och får veta vad som hänt innan dödsfallet. Vi får vara med på jobbet där bristen på personal gör jobbet tungt, personalmöten med en chef som är minst sagt oförstående och helt fjärmad från verkligheten.
En händelse gör att försäkringskassan blir inblandad och för mig som själv råkat ut för dem var det som en flash back. Galnare verksamhet får man leta efter.
Vi får även ta del av kvinnans journal och höra läkarna skylla ifrån sig. Slutet på pjäsen får mig att undra om den bygger på en verklig händelse. Så skulle det kunna vara, men egentligen finns det säkert hundratals liknande fall.
Att jag berättar så lite om handlingen beror på att jag inte vill spoila. Det är en otäck historia, men den ger ändå tillfällen till skratt emellanåt. De sex tjejerna som spelar, många olika roller var, är fantastiska. Det här är en pjäs man måste passa på att se om man har möjlighet. En skildring från en del av Sverige där många befinner sig, som vårdanställd, och hur lite någon bryr sig om man blir sjuk eller råkar ut för en arbetsskada. Man är bara viktig så länge man gör sitt jobb.
Efter teatern tog vi ett snabbt hej då, mina vänner hade bråttom till bussen och jag hade ”all tid i världen”. När jag kom ner till min bil på andra sidan Svandammen visade det sig att både bakrutan och framrutan hade ett tjockt lager is. Övriga rutor var det vatten på. Bilen indikerade plus 1 grad, men tydligen var det kallare på vissa rutor. Det var i det närmaste omöjligt att skrapa bort isen och jag blev tvungen att starta bilen och sätta på defroster. Men sedan gick det att få rutorna skrapade och jag gav mig av hemåt.
Det var tjock dimma och hur dålig sikt som helst. Kände att det skulle bli jobbigt att köra. Men sedan lättade det och var bar enstaka ställen där det var dimma. Det var torrt och fint på vägen och lättkört. Däremot hade dimman inne i Uppsala distraherat mig så passa att jag glömt att jag skulle tanka. Jag hoppades kunna ta mig hem hela vägen, men till sist åkte jag upp till macken i Upplands Väsby. Jag tycker inte om att tanka sent på kvällarna, eller nätterna, men just den macken har sin nattlucka alldeles vid pumparna. Av någon anledning så är det alltid gängkillar vid mackarna sent. De glodde på mig men bestämde sig för att låta mig vara. En kamphund hade de med sig också.
När jag kom hem gick jag in, hälsade på mina pojkar, la först upp torrfoder, klädde av mig och borstade tänderna och la sedan upp mjukmat. Ville ha kaffe, men det orkade jag inte fixa. Somnade snabbt.
Det finns hopp att det blir vår i år också
