Kraka

Hade tänkt gå upp klockan fem, men då satt jag redan i köket och hade nästan ätit klart min frukost. Det var bara lite extra kaffe kvar. Ifall någon undrar så hade jag inte alls sovit mina minst sju timmar, det fattades nästan en timme.

Det är alltid skönt att ha tid på morgonen när jag ska iväg, kunna sitta ner och fundera utan stress. Det kunde jag. Men, tror jag, skulle haft mer nytta av verkligen sova tills alarmet väckt mig.

Klädde mig och gick till T-banan, bytte till buss vid Fridhemsplan och åkte till Södersjukhuset. Jag skulle gå på RIVA-dagen, en regional intensivvårdsdag. Jag hade bestämt mig för att jag ville gå på just den här utbildningsdagen, trots att den kostade en ”slant” som jag skulle betala själv. Som timanställd får man inga utbildningar.

Jag letade mig fram till lokalen där vi skulle vara och vid registreringen fick jag veta att ingen från min arbetsplats hade fått gå, det skulle vara fyra stycken, men av samma anledning som jag redogjorde för i fredags hade man dragit in utbildningen för dem som fått den beviljad. Jag såg senare att man försökt både ringa och sms:a mig för att få in mig på eftermiddagen. Men det finns ingen lag som säger att man måste svara i telefon på ledig tid.

Först ut som föreläsare var en läkare från Giftinformationscentralen. Hon var så bra!

Hon började med att visa en bild av Paracelsus och hans kända uttalande.

En tumregel om vilka svampar som är väldigt giftiga. Hon påpekade också att man aldrig ska plocka någon svamp om man inte är helt säker på att den är ätlig.

En annan tumregel är att man kan äta 5 röda bär, två blå och en svampbit stor som en sockerbit utan att bli allvarligt förgiftad. Inte alla dessa ihop, det är ingen sallad man ska göra och egentligen är det bäst att låta bli. Bara så man inte behöver bli jätterädd om man råkat få i sig någon av dessa.

Hon berättade även om vilka mediciner som ger extra allvarliga förgiftningar, men jag ha bestämt mig för att inte lägga upp dem här eftersom de skulle kunna inspirera någon att ta just dem.

En psykolog föreläste om bemötande och känslor. Jag tycket inte hon var så där jättebra, men dte är ju en smaksak. Att som föreläsare säga att jag ser vad du tänker och känner, jag kan sånt så ingen kan lura mig tycker jag är så lågt. Jag kan också ofta tycka mig veta vad folk känner och, kanske, känner. Jag har också erfarenhet av människor. Men man kan faktiskt inte läsa tankar. Bara gissa sig till dem.
Sedan skulle hon ha oss att gemensamt andas i fyrkant, men då sa jag ifrån. Vi fick istället en annan andningsövning. Jag blir obstruktiv varje gång jag försöker mig på denna så populära fyrkantsandning och måste ta extra astmamedicin. Den stämmer alldeles för dåligt med mitt normala andningsmönster. Mina luftvägar drar ihop sig och krampar.

Alla människor, oavsett kultur, föds med dessa baskänslor. De är genuint mänskliga.

Sedan var det dags för lunch och vi gick gemensamt till personalmatsalen. Vi fick varsin matkupong, vilket var en glad överraskning.

Man kunde välja på kött, fisk och troligen någon vegetarisk rätt. Jag valde fisken och den var väldigt god. Det ingick även kaffe och smulpaj med vaniljsås.

Vi hade ett trevligt bordssamtal där bland annat en intensivvårdssjuksköterska från REMEO berättade lite om hur det går för dem nu. Regionen håller på att dra upp nya riktlinjer och alla partier är nu överens om att REMEO ska vara kvar. Allt annat hade ju varit galenskap, tycker jag. Det är landets enda intensivvårdsrehabilitering.

Efter lunchen var det föreläsningar om läkemedelssäkerhet  och hur man ska tänka kring blandbarhet. Det är lite specialkunskaper som knappast är intressant om man inte jobbar med intensivvård.

Jag ber om ursäkt för de suddiga bilderna, men de var väldigt oskarpa och svåra att fånga med mobilen. Men det går att läsa texterna om man klickar och förstorar dem.

Efter dagen, vid 16:30-tiden, var det dags att gå ut i solen. Jag promenerade ner till Medborgarplatsen. Tänkte att jag kunde ta ett glas vi i solen. Det skulle jag inte tänkt. Det var fullt överallt. Inte en enda sittplats. Bestämde mig för att åka hem istället.

Även om jag inte hade någon sol hemma inomhus alltså, var det skönt att komma hem. En utbildningsdag tar en hel del energi.

Torsdagen blev inte alls som jag tänkt. I alla fall inte till en början. Egentligen borde jag lärt mig att det inte fungerar att försöka kompensera för lite sömn med att lägga mig tidigt, det leder bara till att jag vaknar mitt i natten. Oftast med för få sovna timmar och sedan kan jag inte somna om förrän det redan är morgon.

När alarmet väckte mig kan jag kanske sovit en knapp timme. Efter att varit vaken i timmar. Jag var hur trött som helst och behövde ställa alarmet på två timmar till. Men efter det orkade jag gå upp, dricka kaffe och äta ett par knäckemackor.

Bestämde mig för att unna mig lite extra vila ytterligare en timme och la mig en stund till. Egentligen hade jag inte tid att låta tiden rinna iväg, men jag behövde vila. Jag mår helt enkelt inte bra av att vara ledig för länge. Min dygnsrytm blir fel.

Lyssnade på ljudbok och sträckte ut mig. Hade trots allt bara sovit 7½ timme totalt. Att vara vaken mitt i natten flera timmar är bara stressande och tar energi istället för att ge.

Hade en sak inplanerad för kvällen, men det betyder inte att jag hade råd att låta dagen gå. Men så blev det i alla fall. Precis som för de där deltagarna i Lyxfällan som sitter och klickar hem prylar medan skulderna läggs på hög. Skillnaden är bara att för mig är det inte pengaskulder, det är tidsskulder. Eller, för att tydliggöra liknelsen, det är skaer jag måste göra som hopar sig.

Klickade in mig på min Netflix och började titta på den så hyllade serien Baby reindeer. Tog inte lång tid innan jag ”föll” för den. Det är något visst med film och serier som bygger på verkliga händelser.

Plockade runt med lite ditten och datten tills det blev dags att åka in till stan. Skulle gå på en föreläsning med titeln: Sverige, Nato, Kärnvapen – Finns det ett katolskt perspektiv? Ett föredrag av Robert Rydberg, ambassadör, f.d. kabinettssekreterare, tidigare medarbetare på UD med bl.a. säkerhetspolitik och nedrustnings- och FN-frågor, f.n vikarie som Ambassadör och Chargée d’Affaire för Sverige vid Europarådet i Strasbourg. Föredraget följs av ett samtal lett av Helena D’Arcy, chefredaktör för Katolskt Magasin.

Eftersom jag ville äta något före åkte jag in i god tid. På Cafe Eugenia kan man beställa halva pizzor.

Precis lagom med en halv pizza.

Det var en intressant föreläsning och efterföljande diskussion. Men det är svåra frågor.

Efteråt åkte jag direkt hem. Drack kaffe och sedan var det sovdags, skulle upp tidigt.

Solen går ner.

Vaknade vid halv tolv. Hade sovit klart, men inte överdrivet länge trots allt. Gjorde kaffe och två mackor. Ringde L..a och pratade. Fick sedan ett samtal från en annan person och pratade då ytterligare en stund.

Sedan klädde jag mig ganska raskt för att åka in till stan och Kungsträdgården. Hittade inte min gröna jacka, hoppas den finns i stugan, och fick ta till ett slags plan B för kläder. Blev möjligen ett bättre klädval. Köpte för några år sedan en kapplång täckväst. Den passade utmärkt idag.

Jag kom ganska sent till Kungsträdgården, men det var fortfarande folk på marsch in. Det var mängder av folk som samlats och det känns hoppfullt att det i dessa tider fortfarande finns människor som vill ha fred, som tror på människors lika värde och en solidarisk samhällsordning.

Lyssnade på tal som var bra och fick många applåder. Sedan var det någon artist som uppträdde och då passade jag på att gå runt lite och titta på folk och de blommande körsbärsträden. Brukar nästan alltid missa dem eftersom jag så sällan haft tid att åka in till stan de senaste åren. Det gäller ju att komma precis de rätat dagarna.

Himlen var klarblå och blommorna stod sig fin mot bakgrunden.

Kungsträdgården är en verkligt nice plats, men alldeles för mycket folk för min smak. Det var fullt precis överallt och långa köer.

Hittade ett lugnt ställe en bit bort från vimlets yra och beställde ett glas rött. Insåg snabbt att sitta ute inte var aktuellt. Det var kallt och blåsigt. Troligen därför det var lugnt.

Åkte sedan hem, längtade efter självsamhet. Två rejält sociala dagar är en överdos för mig. Nu behöver jag lugn och ro ett par dagar för att ladda igen.

På vägen från T-banan gick jag förbi blommande Forsythia. Måste verkligen kolla när man ska plantera.

Hemma värmde jag mat, paj och majs, och satte mig för att först lyssna på ljudbok och sedan se klart säsong 3 av The Bay.

Satt sedan och funderade på veckans Selfie, den skriver jag nog imorgon, och lite allmänt runt den månad som just börjat.
Strax efter klockan 21 bestämde jag mig för att somna med ljudboken på. Har redan planerat hela morgondagen.