Tid är ett märkligt fenomen, när man behöver den som mest bara försvinner den

Postat den 2025-03-20 av Kraka

Men det var väl klart att jag inte kunde somna, trots att jag borde varit trött. Jga låg och tänkte på kaffe och till sist gick jag upp och fixade en kopp, drack och sedan kunde jag somna.

Hann inte ens komma ur bädden innan jag fick telefon från min vän. Hon hade haft jätteont hela natten och försökt komma till vårdcentralen idag. Men icke då, alla akuttiderna var slut så hon fick väl ringa imorgon och kanske få en tid. Annars kunde hon ju beställa en tid och då var det någon veckas väntetid. Vad h..vete är det med svensk sjukvård! Så klagar de på att folk går till akuten istället för till vårdcentralen. Klart de gör, när man inte får komma dit. Förresten gör de ju inget på akuten heller annat än tar om samma blodprover gång på gång. Hon har åkt in med ambulans flera gånger senaste tiden.

Klockan hann bli tolv innan jag kunde börja plugga. Skulle vara på ett årsmöte i Huddinge på eftermiddagen så jag hade ganska kort tid. Några andra saker fick skjutas upp och ändras för att få ihop dagen. När jag sedan gjorde en sista koll om tid och plats för årsmötet fick jag se att man skulle anmäla sig senast den 4 mars. Jag ringde och fick då veta att det var fullt. Att man kan göra så med ett årsmöte är ju helt horribelt! Årsmöten ska vara öppna för alla medlemmar. Jag hade sagt till en av styrelsens medlemmar att jag skulle komma, men det hade hon förstås inte skrivit upp. Dessa tanter!!!
Jag var ju välkommen till mötet nästa år och jag svarade avmätt att det fick vi ju se om jag hade lust med. För varför ska man vara med i en förening där man till och med har anmälning till årsmöten. Suck! Hur som helst gav det mig en massa välbehövlig extratid.

Pluggade ett antal timmar, åt lite lunch och fortsatte sedan. Till sist klädde jag mig och tog med några saker när jag åkte för att titta på det Shurgardförråd jag hyrt för ett par månader. Jag har hyrt där ett flertal gånger sedan 2002.

När jag ändå åkte förbi IKEA i Barkarby passade jag på att äta två pizza slices och drack en kopp kaffe. Gick sedan in och köpte en USBc-sladd och en sådan där kontakt jag brukar kalla ”klump”. Den kan möjligen varit onödig, men helt klart behövde jag en sladd.

Åkte hem och la upp mjukmat, klädde mig i pyjamas och satte mig en stund i schäslongen. Pratade med B…t i Göteborg en stund och lyssnade sedan en stund på ljudbok. Egentigen borde jag pluggat men jag behövde avkoppling.


Bestämde mig för att försöka sova tidigt, men hur det går får vi väl se…

Publicerat i Livet | 2 kommentarer

Så har dom åkt igen

Postat den 2025-03-19 av Kraka

Ett par minuter i halv två gick jag och borstade tänderna och la mig sedan för att sova. Kvart över åtta väckte alarmet mig och tio minuter senare gick jag upp. Sedan gick dagen i rasande fart.

Medan jag åt frukost pratade jag i telefon. Min vän hade ännu en gång varit inne på akuten och tillbringat natten där. Jag tror ju att hon har magsår till följd av den extraordinära stress hon utsatts för. Men hon vägrar göra en gastroskopi och då kan man ju bara gissa. Men symptomen tyder på det. Lite samma som läkarna tror även om de bara säger ””något i magsäcken”.

Klockan tio skulle jag träffa F och Snufflan. Vi började med att åka och äta frukost. Jag hade väl i och för sig redan ätit, men det var ju nästan två timmar innan. Blev lite som lunch för mig.

Efter frukosten var det dags för promenad. Vi åkte till Säby gård och parkerade och gick sedan på Järvafältet, en annan del än dagen innan.

Det var verkligen ett fantastiskt väder och blåste inte ens kallt. Annars brukar det ju vara kallt så fort man konfronteras med uteluften.

På Säby gård finns det många hästar. Tror de har ridskola, men jag vet inte säkert. Har gått där ute många gånger.

Det fanns en sådan där liten minihäst som nästan inte är större än en stor hund. Jag skojade lite om att vi borde kidnappa den och ta med i en väska så kunde den få sova i min säng.

Efter promenaden åkte vi hem och gick in till oss var och en för sig. Vi skulle ses vid tretiden då F skulle åka och jag skulle åka med och bli avsläppt vid gymmet.

Hann sova middag en halvtimme innan det var dags att åka. Väskan hade jag packat redan på morgonen så det hann slinka ner en kopp kaffe innan jag gick ut till F.

Fick skjuts ända fram till SATS och vi sa hej då. Jag gick in och bytte om och började med roddmaskinen.

Fortsatte sedan på ett av löpbanden och sedan la jag mig i bastun en stund efter en snabb dusch. Sedan ännu en dusch, nu lite mer ordentligt och därefter kläderna på.
Gick till Pressbyrån och köpte kaffe och en macka.

Vi skulle ha ett extra årsmöte med bara en punkt i Studentkåren och jag satt kvar inne i Pressbyrån medan mötet pågick på zoom.
Efter mötet tog jag T-banan, med ett byte, till Odenplan för att gå och lämna blod. Klockan var mycket, men jag hann med en fika innan de stängde. Jag var faktiskt inte sist.

Men sedan var det dags att åka hem. Var faktiskt rätt trött efter dagen. Började med att ge kattpojkarna kvällsmat och nytt vatten. Sedan la jag mig en stund och lyssnade på ljudbok.
F sms:ade att han var hemma i Skåne och jag tittade en stund på playTV. Kråkflickan, en synnerligen rörig historia. Men den kanske summerar upp sig på slutet och jag kan inte sluta titta innan jag vet hur upplösningen är.

Gick och borstade tänderna och tog på pyjamas. Funderade på lite kaffe, men bestämde mig för att låta bli. Var helt enkelt inte sugen. Möjligen om jag fått äta en mandelkubb eller mazarin. Men det är mer än en månad kvar på fastetiden. En nyttig prövning…

Publicerat i Livet, Mammason | 1 kommentar

Måndag & tisdag, två ovanliga, vanliga dagar

Postat den 2025-03-18 av Kraka

Måndag

Var så vansinnigt trött på morgonen så jag var tvungen att ställa om alarmet. Men klockan 10 hade jag tvättstugan och det gick inte att tumma på. Katt- och människofrukost skulle också klaras av innan det var tvättdags så någon längre sovmorgon blev det ju inte.

Det var ganska okej i tvättstuga, men trots att det är förbjudet att använda pulvertvättmedel i våra maskiner så blev jag tvungen att plocka bort ett antal klumpar som torkat fast. Värst är det när det hamnat i facket för sköljmedel. inte undra på att folk blir allergiska…

Efteråt pratade jag i telefon och sorterade lite samtidigt. Min vän som råkat ut för bedrägeriet jag nämnt tidigare hör av sig i stort sett varje dag och pratar ofta ett par timmar så jag behöver göra något annat samtidigt för att hinna med min vardag.

På kvällen skulle jag en sväng till Uppsala. Hade med mig förpackningar som jag lämnade i närmaste återvinningscontainer. Med mig hade jag även två och en halv kasse med returflaskor. Visste ju att den vid MAXI i Uppsala är bra, den i Barkarby vid samma affär är värdelös och spottar tillbaka allt som inte är vanliga 50 cl flaskor. Då blir jag galen!
Fick ihop 49 kronor som jag kunde växla in till kontanter. Det är bara om man har ICA-banken som man kan få in det på sitt konto. Suck!

Hann tanka bilen också innan jag åkte och parkerade och sedan traskade till skolan för att lyssna på Mötesplats – Kväll med föredrag och samtal. Det är en öppen aktivitet ma har en gång i månaden. Den här gången handlade det om varför 1,2 miljoner svenskar äter antidepressiv medicin. Det var Johan Bengtsson, forskare och doktor i psykiatri. Elinor Hållén, doktor i teoretisk filosofi och Mikael Kurkiala, författare, docent i kulturantropologi och forskare vid Svenska kyrkans analysenhet som först höll varsitt miniföredrag på cirka tjugo minuter och sedan, efter pausen, diskuterade.

Efteråt skyndade jag hemåt för jag skulle träffa F och äta med honom. Det var sent, men vi är ju båda kvälls- och nattmänniskor.

Fiskburgare

Hemma bäddade jag ner mig så snabbt jag kunde. Jag var trött minst sagt. Det är lite för mycket stress just nu…

 

Tisdag

Sov lite längre, men ändå inte så att det det kan anses avvikande. Gick upp klockan halv nio. Skulle träffa F lite längre fram på dagen. Men jag kände att jag ville göra något annat idag. Inte annat än att träffa F, men annat än att packa och flytta saker.

Pluggade en stund och ringde sedan F och sa att jag ville att vi promenerade med Snufflan och sedan äta lunch efterklockan 14 då IKEA just nu har halva prisetpå varmrätter för medlemmar.

Vi åkte iväg till den del av Järvafältet som ligger bakom IKEA och gick där. Det var fint väder och faktiskt inte kallt för en gångs skull.
När vi promenerat färdigt åkte vi till IKEA för att äta. Nej, Snufflan fick förstås inte följa med.

Vi valde båda plantbullar, men jag köpte till extra ärter. Behöver äta mer grönt och numera får man så väldigt lite av de grönsaker som ingår. Vill man ha mer får man betala…

När vi ätit klart åkte vi hem. Jag behövde förbereda mig inför en muntlig redovisning och skriva ett utkast till den skriftliga delen. F skulle göra något i sin lägenhet.

Klockan 16:55 satt jag uppkopplad för sista lektionen på zoom i kursen om samisk kultur och samhälle.
En och en fick vi redovisa den bok vi läst. Vi skulle ha en kort redovisning men flera pratade och pratade så när det var min tur så var det ont om tid och jag blev faktiskt lite stressad för det var många kvar efter mig som skulle redovisa. När alla var klar hade vi dragit över tiden med 45 minuter. Inte helt optimalt skulle jag vilja påstå.

Gjorde lite kaffe och åt två knäckemackor. Sedan renskrev jag min skriftliga redogörelse och gjorde om till en pdf, skickade in den och bestämde mig för att lägga upp den på bloggen som ett litteraturtips.

Ringde F och frågade om vi skulle göra något. Vi bestämde att gå ut och promenera med Snufflan, men han skulle ringa när det var dags. Det gjorde han inte och det visade sig att han somnat och det kändes sent för att promenera.Han fick ta en snabbrunda själv med sin vovve.

Sedan tog jag tag i nästa pluggprojekt, ett PM som egentligen skulle in ikväll 23:59. Det var ju inte möjligt, tidsmässigt, så det får bli när det blir. Så är det bara. Jag jobbar på tills jag behöver sova. Just i skrivande stund känner jag mig både pigg och inspirerad.

Publicerat i Livet, Mammason | 1 kommentar

Ett litteraturtips, finns både att läsa och att lyssna på

Postat den 2025-03-18 av Kraka

Idag hade vi sista lektionen i kursen Samisk kultur och samiskt samhälle 7,5 poäng som Uppsala universitet hållit under första halvan av vårterminen. Det finns en fortsättningskurs som börjar reda nästa vecka, men jag har bestämt mig för att avstå på grund av överbelastat schema och söka den våren 2026 då den ges igen.

Idag fick vi hålla muntliga redovisningar om den samiska bok vi valt att läsa eller lyssna på. Man skulle även skicka in en skriftlig redogörelse senast 23:59 ikväll. Jag skickade min alldeles nyss och vill dela med mig av den som ett litteraturtips för den som är intresserad.

 

Har lyssnat på Mödramärg av Tina Harnesk.

Att jag valde boken började med att jag, som inte har någon samisk anknytning, först fick syn på hennes namn och blev nyfiken. Jag känner en person som heter Harnesk och har aldrig funderat över att hon skulle kunna ha ett samiskt ursprung.
När jag sedan läste inledningen på presentationen av boken i Storytel: ”Majalis är tilltufsad av den stora världen och den olyckliga kärlekens grymhet när hon återvänder till föräldrahemmet från Dublin.” kände jag att det var en bok för mig, jag kunde identifiera mig med att vara gravid med en pojkvän som plötsligt inte ville ha varken mig eller barnet, att bli utbytt mot en annan kvinna.

Tina Harnesk är född och uppvuxen i Jokkmokk och bor numera med sin familj i Arvidsjaure där hon arbetar som bibliotekarie och författare. Hon är född 1984.

Hennes första bok Folk som sår i snö kom ut 2022 och valdes till årets bok 2023. Den boken handlade om tvångsförflyttningar. I Mödramärg hämtar hon ännu en gång inspiration från sin släkthistoria, den här gången med två parallella historier som utspelar sig dels i nutid dels på 1600-talet.

I nutidsberättelsen får vi följa Majalis som återvänder till sitt barndomshem, en plats hon aldrig trott hon skulle komma tillbaka till. Båda hennes föräldrar är döda och hon har ärvt huset.
Redan då hennes far gick bort bröt hon kontakten med sin mor som hon länge haft en sårig relation till. Hon får nu möjlighet att steg för steg ta sig igenom minnena och bearbeta sitt förflutna. Hon får också hjälp av grannarna Torsten och Sigga som funnits där hela tiden och kan fylla i luckorna från hennes barndom och den tid då hon varit frånvarande.
Hon hittar sin mors dagböcker och tar sig igenom dem och får en ny bild av både sin far och sin mor. En inte helt smärtfri upplevelse. Hon föder till sist sitt barn och hittar sin plats i livet och tillvaron. Hon har förlikat sig med sitt förflutna och sitt nu.

Vid sidan av berättelsen om Majalis egen inre resa får vi också ta del av den lika eviga historien om hur övermakten, ännu en gång i gruvbolagets skepnad, gör anspråk på det samiska arvet. Man har hittat uran och vill bryta. Som alltid frågar man inte, man bara skövlar och tar för sig.
Det finns en rolig, eller ska jag säga dråplig, händelse där man inte vill vara behjälplig med bensin till en båt. När gruvbolagets folk väl fått den där bensinen lyckas de klanta till det och spilla ut den. Till samernas stora glädje. Det ändrar inget i stort, men det är ändå en förtretlighet för gruvfolket.
Hur det slutar med uranbrytningsplanerna ska jag inte avslöja, vill inte spoila någons läsupplevelse.

Nienna är en kvinna på 1600-talet som lever i den tid då gruvherrarna kommer för att bryta silver. Man vill att hennes dotter ska tolka mellan samerna och gruvfolket. Det vill inte Nienna, hon vill inte att hennes dotter ska utsättas för det hemska förtryck som råder och den hemska människosynen. Samerna räknas inte som jämbördiga med svenskarna. De behandlas i stort sett som djur. Därför gömmer Nienna sin dotter för att hon inte ska utsättas för de grymheter som råder.

Samerna tvingas att vara trälar i gruvan och får jobba under fruktansvärda förhållanden. Deras renar tvingas dra de tunga lassen med silvermalm och man lastar alldeles för tungt för djuren.
Den scen som satt sig djupast i hjärtat på mig och som jag inte kommer att glömma är då man tvingar en dräktig vaja att dra så tungt att hon kastar sin kalv, får missfall, men man stannar inte upp utan hon tvingas trampa på sitt döda foster. Senare uppdagas även att vajan brutit sitt ben och ändå tvingas dra det tunga lasset.

Samerna gör motstånd på sitt sätt. Plötsligt är alla vuxna karlar borta och man skickar kvinnor och barn istället för att fördröja och obstruera. Varken kvinnor eller barn kan jobba lika snabbt eller tungt som fullvuxna karlar. Gruvfolket knorrar, men ingen säger sig veta vart karlarna tagit vägen.

Det framgår att en av samerna pekat ut var silvret fanns och annat gruvfolket ville veta. Detta för att han inte kunde tänka sig vilka följder det skulle få. Man var van vid att vara hjälpsam och det fanns inte i sinnet att överhetens män skulle ta allt de hade. Man tog deras heliga berg, deras människor och deras renar. Kort sagt: Man tog allt. Man skövlade deras kultur, deras religion och allt de höll heligt.

Det sker ett självmord, en man kastar sig utför berget och hamnar på en klipphylla där han blir liggande. Dit kan ingen ta sig och han blir kvar där och naturen begraver honom.

Förutom mödraskapet som de båda kvinnorna delar, en mor kan göra nästan allt för sitt barn, så tar berättelsen upp kolonialväldet som man utsätter människorna för. Mest tydligt i 1600-talsberättelsen, men även i nutiden där man kör över den samiska befolkningen.
En oväntad twist i berättelsen är då man hittar mannen som ligger i bergsskrevan, han har förflyttats av sprängningarna och kommit i dagen, och vika följder det får. Inte heller här tänker jag spoila.

Vad tycker jag då om boken?

För mig som inte har någon anknytning till Sápmi och det samiska kulturarvet, utöver den vi alla har, eller borde ha, i vårt land som vi delar med det samiska folket, var det en stark lyssnarupplevelse.
Kanske hade jag inte valt boken om jag inte läst kursen, men samtidigt så har jag burit på ett intresse som fick mig att läsa kursen så möjligen skulle jag ”snubblat” över boken förr eller senare ändå. Det var ju den gemensamma upplevelsen att bli övergiven med ett väntat barn som gjorde att jag valde just den här boken.

Boken är spännande, men bitvis otäck och upprörande. Jag har fått upp ögonen för samisk litteratur och kommer till att börja med lyssna på Tinas första bok, Folk som sår i snö. Men jag har även blivit nyfiken på ett flertal andra böcker av samiska författare.

Publicerat i Böcker, Livet | 3 kommentarer

Varför? Därför! – Nu om kunskap

Postat den 2025-03-18 av Kraka

Bloggaren Klimakteriehäxan har en utmaning som heter Varför? Därför! där man ska svara på frågor. Hur det går till kan du läsa hos Klimakterihäxan. Häng på vetja!
Den här  omgången handlar om kunskap.


Varför vet jag ganska så mycket om AI /Artificial Intelligence?
Därför att jag tycker det är intressant och nyligen läst en 7,5-poängskurs på högskolan. Artificiell intelligens: teologiska och filosofiska perspektiv hette kursen.

Varför har jag vant mig vid att läsa instruktionerna först?
Därför att det ofta skiter sig annars.

Varför lärde jag mig aldrig ett språk till?
Därför att jag inte haft, eller har, tid att plugga språk. Tidigare pluggade jag olika vårdrelaterade ämnen och nu är det filosofi och andra filosofi- och teologirelaterade ämnen.

Varför kan jag troligen förklara fenomenet ”svart hål” så de flesta förstår?
Därför att det inte är så komplicerat som många tror.

Varför har jag så höga krav på föredragshållare?
Därför att livet är för kort för att lyssna på dåliga föreläsningar.

 

Publicerat i Livet, Varför? Därför! - En utmaning | 6 kommentarer

Ovanligt bra jobbhelg

Postat den 2025-03-17 av Kraka

Lördag

Efter våra gemensamma frukostbestyr, mina och kattpojkarnas, åkte jag till bibblan och pluggade några timmar före jobbet. Är så mycket mer effektiv när jag inte ser allt hemma som jag bord, måst, ta tag i.

På vägen till jobbet åkte jag sedan till Stora  Coop i Västberga och köpte kvällslunchmat  för både lördag och söndag.

Var placerad på isoleringssal, men det var inte smitta utan skyddsisolering. Patienten låg i respirator och var redan på bättringsvägen. Det blev en lugn eftermiddag med bara vanligt IVA-pyssel. Ingen dramatik och inga katastrofer.

Efter jobbet åkte jag hem, drack kaffe medan pojkarna smaskade påsin mjukmat och gick sedan och la mig. Jag var trött men inte utmattad.

Söndag

Unnade mig lite extra sömn på morgonen och efter frukost åkte jag till gymmet. Efter träning och dusch åkte jag till Västberga igen för inköp av några få saker. Bland annat knäckebröd eftersom det var slut. Det är nu vecka 12 och då är det en landsomfattande bojkott av alla stora matvarukedjor.
Egentligen är det väl mest ICA som ska bojkottas, men jag shoppar ju i stort sett aldrig på ICA. Stora Coop, i alla fall i Stockholm, har 28% rabatt på stora mängder av de vanliga livsmedlen man behöver. Det har de haft ett tag. Jag vet inte, men jag tror att det bara är en rabatt för medlemmar. Utöver det kommer det stup i ett rabattkuponger med olika belopp att köpa för. Men jag tänker ändå delta i bojkotten. Som ju knappast är något bekymmer för mig, jag köper inte alltid något varje vecka.

På jobbet var min patient vaken och andades utan respirator. De blev en lugn och bra eftermiddag och kväll.

När jag kom hem fikade jag med katterna och gick sedan och la mig. Kunde inte somna, tusen tankar i huvudet. Man brukar säga att om något verkar för bra för att vara sant så är det nog det. Tror faktiskt inte att jag kommer att flytta härifrån. Av lite olika skäl som jag inte tänker gå in på. Att komma ifrån förortsgettot var en dröm. Alla drömmar slår inte in.

Nu är det måndag och dags att ta tag i ännu en vecka. Den är redan fulltecknad och helgen innebär arbete redan från fredagen. Bara att bita ihop och ta ett steg i taget. Första steget är tvättstugan klockan tio.

Publicerat i Livet, Mitt liv som jobbonär | 2 kommentarer

Veckans foto #3

Postat den 2025-03-16 av Kraka

Bloggaren Nacka 144 har startat en ny bloggutmaning som han kallar Veckans foto. Här är det meningen att man med hjälp av bilder, max 5 stycken, och text ska visa veckan som gått.

Man skulle lätt kunna få för sig att det enda jag gör är att äta. Men riktigt så illa är det inte. Jag jobbar en hel del, men mitt jobb är på en intensivvårdsavdelning och där varken får man eller kan man ta foton i vardagen.

IKEA:s köttbullar är ju i det närmaste legendariska. Men här har vi en vegetarisk variant som kallas plantbullar. Det blev måndagens måltid.

Ännu en måltid….

…. och en till. Fisk i båda fallen, jag äter ju inte kött under fastetiden.

På fredagskvällen blev det i alla fall lite själslig spis med jazzmusik i Konserthuset. En uppladdning inför helgens arbete.

Publicerat i Livet, Veckans foto | Lämna en kommentar

Fem en fredag v. 11: Steg för steg

Postat den 2025-03-15 av Kraka

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. När följde du senast ett recept?
  2. När fick du senast ge en vägbeskrivning?
  3. När följde du senast instruktioner för att bygga ihop något?
  4. När fyllde du senast i ett formulär?
  5. Vilket spel har de mest komplicerade reglerna?

 

  1. Det är ett tag sen nu, har inte lagat så mycket mat som jag behöver recept till på senaste tiden. Varit upptagen med annat.
  2. Minns inte när det var, men en vän skulle någonstans i Stockholm och jag vägledde i telefon med hjälp av google maps på datorn.
  3. Det minns jag inte, väldigt länge sedan är det.
  4. Ett riktigt formulär, inte bara de där man får på mail så fort man stuckit näsan inne i en affär? Tror det var senast jag lämnade blod och nu är jag kallad igen så det är väl ett tag sedan, Innan jag var i Japan senast i alla fall.
  5. Många kortspel är ju komplicerade. Bridge till exempel.

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 1 kommentar

Lång dag med blandade inslag

Postat den 2025-03-14 av Kraka

Att ta en lång tupplur så sent på kvällen var verkligen ingen höjdare. Kunde inte somna hur jag än försökte. För att bli trött tittade jag på ett avsnitt Uppdrag granskning, skrev några saker, pluggade en stund och slutligen gav jag upp och tänkte dricka kaffe och äta frukost. Men så la jag mig ner en stund och, mot alla odds,  somnade. Slutligen hade jag fått ihop, om inte optimal, så i alla fall tillräcklig sömn.

När jag gick upp kunde jag konstatera att jag ”förlorat” tre timmar som egentligen var öronmärkta för annat. Men sova behövde jag ju…

Kattfrukost, kaffe och mackor. Precis som vanligt. Sedan fixade jag till mig och valde vilken klänning jag skulle ha på mig. Tog den från Rabalder med små hjärtan. Den har lång ärm och är av ett material som klarar att hålla mig varm en stund. Nu är det vinterkallt igen. Med Stockholms mått mätt.

Skulle på SPF:s Vårdagsjämningslunch som vi skulle äta på Grillska gymnasiet där de har restaurangskola. Det är sistaterminseleverna som lagar mat och serverar. Alltid lika gott och trevligt!

Jag fick trevligt bordssällskap av en kvinna som ska fylla 90 år i april. Hon var glasklar i huvudet, tyvärr hörde hon väldigt illa så jag blev tvungen att prata högt. Men vi sa att vi ska ses igen vid jullunchen.

Till förrätt fick alla en laxcapaccio med ramslök, äpple och citron. Det vita, som ska föreställa snö, är något slags ”pulver” som de tillverkar med olivolja som blandas med något som jag tyvärr inte minns vad det var. Men det är nog ändå lite för avancerat för mig att göra.

Hade valt fisk som huvudrätt. Örtbakad torskrygg med tomathollandaise, bräserad endive samt pommes boulangère. Egentligen ingår det ett glas vin i de här menyerna, men jag drack alkoholfritt öl.

Bestämde mig för att äta desserten trots att det är fastetid. Den var ju varken ”kaffebröd” eller godis. Men väldigt god. Chokladtartelette med färska hallon.

Efter lunchen tog jag en annan väg till T-banan. Jag hittar dåligt i kvarteren under Essingeleden och går alltid bort mig. Men jag kom fram till T-banan utan bekymmer.

Hemma i Husby hämtade jag ett paket i den där tobaksaffären där en man blev skjuten för inte så länge sedan. Tänkte på det när jag var där, de är alltid så vänliga när man hämtar paket. Men något skumt är det ju säkert, annars blir knappast ägaren avrättad som han blev.

Det var så kallt ute att jag gick in och åkte ner i T-banan igen och gick inomhus till den andra uppgången. Ibland är det skönt att slippa frysa hela tiden.

När jag kom hem hade det kommit ett brev till F med min adress och jag ringde honom och bad att han skulle komma ner och hämta det. Misstänkte att det kunde vara till mig, men ville inte öppna det när det var adresserat till honom. Det var mycket riktigt till mig, den första avin på månadsavgiften. Eller en del av avgiften eftersom första månaden börjar de 12:e maj. Ska ringa och prata med dem för jag vill lägga avgiften på e-faktura och det är inte säkert att det fungerar när det är fel namn. Men det löser sig.

När jag kom hemhem pratade jag lite med pojkarna. Förklarade för Kingston att det inte var kvällsmat ännu och att den skulle serveras när jag kommer hem från kvällens konsert. Eftersom han är en klok katt nöjde han sig med det och gick och la sig.

Satte mig i schäslongen och tänkte plugga en stund. Aristoteles tankar om själen stod på menyn idag igen. Men sedan ångrade jag mig och bestämde mig för en tupplur istället. Lyckades sova 52 minuter.

En snabb kopp kaffe och sedan iväg. Skulle på den tredje, och sista, delen av Kind of jazz. Jan Lundgren hade bjudit in Tysklands ledande trumpetare Till Brönner – vars husgudar är Chet Baker och Miles Davis.

Början av konserten upplevde jag som lite seg och tråkig, men sedan tog det sig och utvecklades till en mycket bra musikupplevelse.

Efteråt skyndade jag Kungsgatan ner. Tittade på skor i Cinnnamons fönster och såg ett par jag är intresserad av. Mitt etappmål var Coop på Centralen, behövde komplettera ett par livsmedel. Sedan ner till T-banan och hemåt.

Serverade kvällsmat till katterna och drack kaffe och åt två knäckemackor. Satte mig sedan en stund med ljudbok innan jag släckte lampan för att sova. Helgen skulle bli intensiv.

Publicerat i Livet, Mammason | 3 kommentarer

Dagarna kom och försvann dom liknade alla varann

Postat den 2025-03-13 av Kraka

Var vaken rätt länge, jag tycker om att skrota runt hemma sent. Förr sa jag alltid att när jag blev pensionär skulle jag förlägga mina åtta timmar mellan två och tio. Det har inte riktigt fallit sig så av olika orsaker.
Hur som helst så gjorde jag mer kaffe strax efter elva och tittade då ut genom fönstret. Ett vinterlandskap hade brett ut sig. Alldeles vitt.

Till sist insåg jag att det var läge att släcka lampan och sova. Sov gott tills alarmet väckte mig klockan sex. Trodde jag satt det till sju så jag blev förvånad och ställde om det, men det funkade inte. Behövde gå på toa och sedan satte jag mig i schäslongen och läste nyheterna på de två tidningssajterna jag prenumererar på. Det gäller att läsa flitigt för det har blivit väldigt dyrt att få tillgång till de stängda artiklarna.

Trött var nog bara förnamnet, hade hunnit sova cirka fem timmar och tio minuter. Långt ifrån de optimala sju till nio med andra ord. Men inget att göra åt.

Fixade kaffe och två knäckemackor, men först serverade jag frukost åt pojkarna. Vi har kommit överens om att de ska få först, annars buffar och puffar de på mina ben och är allmänt i vägen. Jamar gör de också.

Satte mig med kaffet och tittade klart på avsnitt tre av Kråkflickan, det avsnitt jag inte såg klart inatt. Min målsättning var att ta det lugnt till klockan nio. Till dess var det nästan 1½ timme. Hade väl egentligen behövt sova den tiden, men nu var det ju inte så det blev.
Drack kaffe och fortsatte vila ett tag till.

Vid 11-tiden tog jag tag i mina studier och pluggade fram till 15-tiden. Med avbrott för ett telefonsamtal som jag bestämde mig för att svara på trots att jag var upptagen.

Klädde mig och packade väskan och åkte till gymmet. Tränade och sedan dusch och hårtvätt. Bastade också. Gick för att äta lupper innan jag åkte hem.

Fish and chips med en alkoholfri öl till. Det va gott, men fisken var inte så stor som den ser ut, det var mycket luft under frityren.

Åkte hem, kände mig hur trött som helst. När jag kom hem la jag mig för att vila, somnade och sov i drygt två timmar.

Innan det var sovdags gick jag upp, serverade kattkvällsmat, drac kaffe och borstade tänderna. Ännu en dag kunde läggas till handlingarna.

*Rubriken är en textrad ur Jag var inte sjuk (Balladen om K)

Publicerat i Livet | 1 kommentar