Det här skulle bli en speciell dag…
…men vi tar den från början.
Jag var vaken och satt med en kopp kaffe när L..a ringde på lördagsmorgonen. Jag har ju, som ni nog vet, placerat henne på ett hotell nära där jag bor. Jag har världens röra med mina flyttbestyr just nu.
Vi bestämde att jag skulle komma ner och hämta henne och att vi sedan skulle promenera till Kista Centrum.
Väl där gick vi runt lite och tittade på ditten och datten. Det centrumet har verkligen försämrats de senaste åren och har inte mycket att bjuda på.
Vi hittade i alla fall något slags café och beställde varsin kaka. Vi valde inte samma sorts kaka och jag var rätt nöjd med min medan L..a råkat välja en som bara blev till smulor. Kaffet smakade som ur en jobbmaskin och jag som är van vid sådant drack mitt medan min väninna lämnade sitt med ett usch.
Vi traskade upp till Viktoria Tower för att se på utsikten. Tidigare har Skybaren haft öppet alla dagar utom söndag. Men det visade sig att nu är det bara öppet på tisdag och onsdag. Så galet!
Ännu mer galet, med tanke på vad som händer i samhället och speciellt ute i orten, var att vi kunde gå in på hotellet, åka upp i hissen och traska runt fritt. Vi satte oss även i deras sköna fåtöljer och vilade ganska länge. Ingen frågade vad vi gjorde där. Vi skulle fritt kunnat aptera sprängladdningar utan problem. Nu gör ju vi inte sådant, men lite säkerhetstänk måste man ju ändå ha på ett hotell. Eller?!!
Vi gick tillbaka till Kista Centrum och tog T-banan hem. Vi drack lite vin på rummet och åt några ostbågar innan jag gick hem för att byta om. Sedan skulle vi ses igen vid T-banan och åka in till stan.
Det tog inte lång tid att komma fram till Göta Lejon, men man måste ju alltid ha marginaler eftersom det är stopp i trafiken stup ett.
Vi hittade en sittplats ute i vestibulen och hann prata med ett trevligt par från Gävle. Det fylldes på med folk och blev allt mer trångt. Vi hade inte fått platser bredvid varann,trots att vi köpt våra biljetter redan 3:e september. Det är utsålt hela våren och hela kommande höst. Han är populär.
Så gick vi in och satte oss och så kom han in på scenen och det var fart och fläkt hela tiden.
Kung Uggla – 50 år på tronen kallar han sin show. En tron att sitta på hade han, men där satt han inte långa stunder. Han for runt på scenen som en 20-åring denna 70-plussare.
Han hade med sig väldigt duktiga musiker och de samspelade på ett helt fantastiskt sätt. Det var inte tråkigt en sekund, bara ren musikalisk njutning.
Han hann med alla sina stora låtar och på slutet stod hela publiken upp och sjöng med. Det märktes att de flesta kunde varenda text.
Efteråt köpte jag en T-shirt, fick köa rätt länge för det. Men jag vill ha en trots allt. Sedan gick vi för att äta och hamnade på en trevlig pub. Tyvärr satt det ett gäng som druckit alldeles för mycket och en av kvinnorna var så pinsamt full och raggade på en karl. Högljudda förstås!
Men maten var god och jag åt en Filé Oscar. Det är alltid spännande att se hur olika man kan lägga upp de kända maträtterna. Alla har sitt eget stuk.
Efter maten gick vi upp en sväng till Himlen, skybaren i gamla Skatteskrapan. Men det var för mycket folk så vi gick till T-banan och åkte hem istället.
Vi skiljdes åt och bestämde att ha fri sovning på söndagsmorgonen. L..a skulle ringa när hon vaknat.
