Kraka

Så var det slut på dagarna i London. Idag var det dags att resa hem igen. Ingen fri sovning, istället alarmet på 7:30.

Jag började med kaffe och en liten baguette med Brieost. Sedan packade jag. Hade inte överdrivet mycket med mig så det gick rätt snabbt. Har letat efter ett par pyjamasbyxor, hade två med mig, och var säker på att jag höll i dem här om dagen. Sedan har de varit spårlöst bort. Nu vände vi på madrassen jag sovit på på golvet men de låg inte där heller.

Vi gjorde sällskap till busshållplatsen, men skulle åt varsitt håll. Petter skulle medverka i gudstjänsten klockan 11:00 i sin kyrka och jag skulle ut till Gatwick via Victoria station.

Resan dit gick förvånansvärt lätt och det gjorde även incheckning och säkerhetskontrollen. Till skillnad mot när jag reste från Arlanda och man fick för sig att jag hade något innanför kläderna.

Jag gick upp och tog en kaffe. Funderade på att äta något, men bestämde mig för att avstå. Nu måste jag verkligen tänka på vad jag köper ett tag framöver. Det har gått åt ohemult mycket pengar de här dagarna i London.

Nu visade det sig att det var ett feltänk att inte äta. Planet var över en timme försenat och jag var vrålhungrig när vi väl kom iväg. Det fick bli en kycklingwrap och Cola zero. Jag kunde i alla fall avhålla mig från att beställa vin. Det skilde 70 kronor mellan 33 cl Cola zero och ett glas vin.

På Arlanda hade jag tur och fick väskan relativt snabbt och behövde bara vänta cirka 10 minuter på bussen till Märsta. Jag hade redan förberett mig genom att köpa ett 30-dagarskort som bara behövde aktiveras.
I Märsta missade jag däremot tåget och fick vänta på nästa. Sedan funderade jag fram och tillbaka var jag skulle kliva av. Det fick bli Helenelund. Gick sedan ner till Kista centrum och hade tänkt köpa något på ICA. Men de hade stängt redan. Tog T-banan till Husby och där hade ICA öppet. Hoppas nu bara att de inte debiterat mitt köp flera gånger. Det har de gjort vid inte bara ett tillfälle tidigare och även om jag fått pengarna tillbaka av banken så är det en massa strul och krångel. Hur som helst köpte jag en Dafgårds pannbiff  fryst färdigmat. Det fick duga som nyårsmiddag.

Hemma väntade Bonnet på mig, den som tidigare hette Alexandre Bonnet, och eftersom jag inte kan stjälpa i mig en halv flaska champagne vid tolvslaget öppnade jag den redan när jag  skulle äta. Det här är en favorit, den jag drack när jag firade att jag fått mina två första vaccinsprutor mot Covid-19. Då åt jag räksmörgåstårta också. Det var så stort att man äntligen fått fram ett fungerande vaccin och vi fick bli vaccinerade tidigt. Trots att Folkhälsomyndigheten sagt att på IVA jobbar det bara unga människor så de kan vänta till sist. Men då satte ett sjukhus på västra sidan av landet ner foten och sa ifrån. För alla vet ju att många av oss redan är pensionärer och inte alls unga. Vi tillhör en naturlig riskgrupp.

Medan jag väntade på tolvslaget tittade jag på en av mina ”julmåstefilmer” som jag inte hunnit ännu i år. Die Hard. En riktig julklassiker.

Förresten, de försvunna pyjamasbyxorna låg så stilla och fint i kassen med ren tvätt. Jag hade med andra ord bara inbillat mig att jag hållit i dem under vecka. Så det kan bli… Nu firar jag in det nya året iklädd dem. Så skönt att inte behöva vara uppklädd. 🙂
Det var 17,1 grader när jag kom hem, alltså betydligt varmare än när jag kom hem från min roadtrip. Då var det bara lite drygt 15 grader.

Det har ju smällt hela kvällen, ja redan medan jag väntade på tåget smällde folk fyrverkerier. Men vid tolvslaget bröt helvetet ut precis utanför min balkong. Inte fyrverkerier utan kraftiga, brinnande smällare. Så där meningslöst. Två karlar som höll på och tände på den ena efter den andra. Så otäckt och obehagligt att man eldar så nära husen. Precis som att man inte sprängt tillräckligt i förorterna under året. För min del får det gärna bli förbjudet för amatörer och krav på utbildade pyrotekniker. Obegripligt att folk tycker att man har råd att lägga pengarna på smällare men inte på mat och nyttigheter.

Jag tittade på när Thomas von Brömsen läste Nyårsklockan, men sedan tittade jag klart på filmen. Ute var det lugnt, jag hoppas det fortsätter vara så. Jag minns när man sköt fyrverkerier nyår 2016 och två våningar på ett hus i närheten här blev helt utbrända. Jag såg branden, var på väg till jobbet. Mycket otäckt.

Klockan är mycket, ett nytt år, 2024, är här och det är dags för mig att släcka lampan och sova.

När jag vaknade hade jag sovit i över elva timmar. Gjorde kaffe och åt ena halvan av min baguette. Det är sådana där småbaguetter alltså, inte något långt bröd. Sådana heter väl förresten pain riche.

Petter ville sova mer och jag tittade på På spåret. Gjorde sedan mer kaffe och åt den andra halvan.

Efter tvätt handfatet med uppvärmt vatten blev det dags att gå ut. Vi skulle åka iväg någonstans och sedan promenera in mot stan. Att äta ingick också i planerna.

Till en början var det riktigt behagligt ute. Vi tog tunnelbanan till Tower hill och gick ut. Stannade till och tittade över Themsen på Tower of London. Det var många turister där.

F och jag var inne där och tittade för några år sedan. Minns faktiskt inte när det var. Vet bara att vi var inne i byggnaden.

Vi fortsatte sedan för att besöka Londons äldsta kyrka, men den var stängd under helgerna och skulle öppna först på tisdag.

Det började regna och nu var det inbte alls lika trevligt att promenera.Kallt och ruggigt helt enkelt. Vi skyndde till den pizzeria som var dagens mål för ätande.

Jag åt en pizza med räkor i vitlök och drack vin till. Efteråt drack jag en kopp cappuccino.

Vi blev sittande ett bbra tag. Dels öfr att vi fick vänta länge på maten, vilket man berättade för oss direkt vi kom, dels för att vi, speciellt inte jag, ville gå ut i regnet. Men till sist var det dags att gå. Förstås. Något mer promenerande kändes inte aktuellt.

På vägen till tunnelbanan slank vi in på en pub och sedan tog vi oss hem på snabbaste sätt.

När vi väl var hemma ringde jag först till F och sedan satt Petter och jag och pratade rätt länge. Det var min sista kväll och vi ville ta vara på tiden.

Det blev en långlång morgon för rörmokaren skulle komma mellan 11 och 15 och titta på varmvattensberedaren som slutade fungera för ett par dagar sedan. Man måste värma vatten i vattenkokaren och sedan tvätta sig. På gammaldags sätt.
Eftersom Petter ville tvätta håret innan vi skulle gå ut rekommenderade jag honom att till att börja med koka upp 10 kannor vatten, men sa att det kunde behövas 20 kanske.
När han nästan fått i 10 kannor kom en av hans grannar och hällde ut allt vatten. Men hon bad senare om ursäkt och återställde vattenmängden. Det har sina sidor att dela badrum med många. De är femton stycken som bor här och delar på badrum, toaletter och kök. Men just nu, under jul- och nyårshelgen är många bortresta.

När Petter var klar med sitt hårtvättande, så mycket till bad blev det ju inte, klädde jag mig i klänning. Vi skulle åka till den klubb där Petter är med. Det är inte en herrklubb, inte numera i alla fall, kvinnor kan också bli medlemmar. Men det är en massa krav för att få bli medlem. Här kan nog det hos Tidögänget så populära ordet vandel passa bra.

Tanken var att vi skulel ta bussen dit, men efter två fullsatta bussar som vi lät passera bestämde vi oss för tunnelbanan. Det blev lite trixit med flera byten, men i alla fall jag hittade en sittplats på alla tågen.

Vi kom fram till ROSL, Royal Over Seas League, och Petter fick visa medlemskort och sedan registrera oss båda med namn. Jag registrerades som hans gäst.

Vi hade redan från början bestämt att inte äta i matsalen utan i baren. Min ekonomi börjar svaja betänkligt efter alla utemiddagar och pubbesök. Men pubmenyn var inte alls dålig så det var inget problem.

Vi fick ett bord i ett hörn och där satt vi bra. Först beställde vi varsitt glas rött och tittade på menyn. Jag hade väl egentligen redan bestämt mig, hade tittat på nätet. Men en second look skadar ju aldrig.

Club sandwich för mig. Det är en favorit och jag kan inte räkna hur många olika varianter jag ätit genom åren. Den här var det avokado i, det tror jag inte jag fått tidigare. I alla fall inte vad jag minns.

Vi hann med flera glas vin innan det var dags för mig att dricka kaffe. Klockan var mycket och jag kände mig redan lite trött. Hade inte sovit så bra förra natten och inte fått ihop så många sömntimmar.

En cappuccino och en sådan där typiskt engelsk liten kaka. En perfekt avslutning på en god måltid.

Innan vi lämnade byggnaden visade Petter mig runt. Ett fantastiskt vackert hus med mötesrum, rum för att umgås och en fin trädgård att vistas i på sommaren.

Resedebaklet upprepades och efter två fullsatta bussar gick vi till tunnelbanan och åkte via Victoria. Men därifrån kunde vi ta en buss, den har sin ändstation där och kan därför inte vara fullsatt.

Väl hemma gick jag och la mig meddetsamma. Somnade snabbt. Petter tittade på något på sin dator länge.Hur länge vet jag dock inte för då sov jag redan.

Efter lite långmorgon, varken Petter eller jag är några morgonfåglar, blev det dags att ge sig ut för dagens äventyr. Vi skulle åka till St Pauls Cathedral hade vi tänkt.

Vi började med en promenad till tunnelbanan. Petter behövde äta frukost och vi stannade på ett av de ställen som ligger alldeles vid nedgången. Jag hade ätit min halva baguette och ville bara ha en kaffe och något litet. Det var knökfullt på de bra ställena och vi hamnade därför på det stället där de har en massa konstiga veganska saker. Men jag hittade en fullt ätlig kaka trots allt. Minns fortfarande med rysningar en vegansk kaka jag åt på ett museum här i London. Den gav mig ett trauma för livet.

Vi åkte sedan raka vägen till St Paul och gick till katedralen. Men där var en kö utan dess like. Vi insåg att det nog var minst en timme, kanske en och en halv, i kön och sedan jätteträngsel inne i katedralen. Det ville ingen av oss vara med om. Jag tänkte dessutom på risken att trängas på det sättet nu när flera smittor är på gång.

Istället promenerade vi utefter Themsen. Gick in på en pub där jag drack en öl och åt vitlöksbröd.
Brödet var gott, men väldigt kladdigt av vitlökssmöret. Som tur var hade jag en uppsättning servetter i väskan.

Vi fortsatte sedan vår promenad och slank så småningom in på Waterloo station och gick upp till puben på övervåningen. Där drack jag ett glas rött och vi diskuterade var vi skulle äta. Att vi skulle äta grekiskt hade vi bestämt, men inte på vilken av kedjans restauranger. Eller det hade vi ju egentligen, men då var det utifrån planeringen med St Paul.

Vi tog en buss från Waterloo och klev av bara en kort bit från en av kedjan The real Greek’s restauranger.

Vi fick vänta en stund, det var fullsatt, men när vi väl fick ett bord hamnade vi på en för mig mycket lämplig plats.

Tavlan på väggen handlar om grekiska filosofer. Som sagt, mycket passande.

Vi beställde först in vin. Självklart ville jag ha Retsina. Sedan enades vi om att välja deras menyförslag, men där man ändå valde vilka rätter man ville ha.

Minn mat är på de två understa våningarna. Det är den kalla delen av måltiden. Bröd och tomatröra hade jag valt.

Lammköttbullar och nypotatis med vitlök. Det var så lite potatis, men visade sig räcka bra.

När jag lagt upp maten på tallriken såg det inte lika lite ut längre. Gott var det också.

Jag avslutade med en kopp cappuccino. Koppen var så stor att Petter undrade om det var tänkt att jag skulle ta ett bad i den. 🙂

Servicen var väl inte den bästa och det tog lång tid både med att få beställa kaffet och sedan betala. Men vi hade ju inte bråttom.

Vi gick till busshållplatsen där vi precis missade bussen och fick vänta en kvart på nästa. Trafiken och vägbyggen ställde till framfarten och det tog tid att komma hem. Alldeles för varmt var det dessutom på bussen och jag övervägde att kliva av. Men till sist var vi framme.

Det var en bit, men inte så lång, att gå. Vi slank som vanligt in på affären och kan ni tänka er, jag köpte inte ostbågar den här gången. Bara en baguette att äta på morgonen.

När vi kom hem var jag, och mina fötter, trötta och jag bäddade snabbt ner mig.

Ambitionen var att gå upp tidigt. Så blev det inte. Vi fick helt enkelt tänka om och det gick ju bra det också. Bara slutresultatet blir till belåtenhet så kan vägen dit få variera. I alla fall till viss del.

Tanken var alltså att vi skulle vara på Petters kontor klockan 10:00. Jag skulle få låna ett rum bredvid och sedan skulle vi plugga under dagen, gå och äta lunch och sedan plugga igen. Men ingen av oss orkade gå upp och vi bestämde att satsa på klockan 12:00 istället.
Eftersom jag tyckte att det var väl sent för att följa ursprungsplanen med lunchavbrott föreslog jag att vi skulle äta en ordentlig frukost före istället.

Efter dusch och påklädning var klockan mycket, tror vi var vid Balans vi 13-tiden. Sedan tog det lång tid innan maten kom.

Klockan var så mycket att det kändes helt okej med en öl till maten. Full English breakfast.

Klockan 14:30 satt jag vid skrivbordet i rummet bredvid Petters kontor. Då var jag inloggad på nätet  och beredd att börja plugga. Men min plan att plugga 6 effektiva timmar var inte längre realistiskt.

Ganska exakt tre timmar studier fick jag ihop. Jag hann dessutom ringa och prata med L..a på whatsapp. Sträcka på mig, gå på toa och andas lite hann jag också.

Halv sju gav jag upp och började packa ihop mina saker för att vara klar till sju då vi sagt att vi skulle gå. Jag vill ha ett glas mulled wine och Petter hade pratat om att äta något. Detta något visade sig sedan vara jordnötter.

Vi gick till The Prince of Wales, en pub lite längre ner på gatan. Det är en av fördelarna med London att det finns mängder av ställen att slinka in på för ett glas. Eller en matbit om man nu är ute efter det.

Det var skönt att sitta där och prata och vi hann med tre glas innan vi gick. Jag snikade till mig hälften av jordnötterna. Det är svårt att låta bli när de står där på bordet.

På vägen hem gick vi till affären och jag köpte baguette, brieost och mer ostbågar. Åt halva brödet när vi kom hem och sparade resten till frukost nära dag.
La mig ner och somnade efter en stund, då var klockan nära midnatt.

På vägen hem gjorde vi lite inköp. Ostbågar och dryck tillhör livets nödtorft. Sedan gick vi hem och jag pustade uppför trapporna. Passade på att vila lite inne i kapellet och höll på att skrämma slag på en av grannarna när jag ur mörkret sa hallo till en kille som kom hem. Men han hämtade sig snabbt när jag sa att jag var Petters friend och han frågade hur vår kväll varit.

Väl uppe på rummet la jag mig ner och lyssnade klart på sista kvarten av ljudboken jag hade på gång. Sedan pratade vi lite och klockan tickade iväg. Det var inte midnatt när jag la mig, men inte långt ifrån.

Efter en lite sönderhackad sömn var det dags att vakna. Alarmet var satt på 11:00, men jag vaknade en halvtimme tidigare.

Gjorde mig en kopp kaffe och åt två lussekatter. Kände att jag ville ta det lugn hemma. Tanken var först att jag skulle sitta på Petters kontor och plugga medan han var bortbjuden på lunch hos sin chef. Men när jag tänkt några varv bestämde jag mig för att jag nog ändå hellre pluggade i hans rum. Dels behövde jag inte släpa med mig böcker, anteckningsmaterial och datorn, dels kändes det friare att kunna gå ut på promenad om jag skulle få för mig att jag behövde frisk luft och rörelse.

Pluggade, tog en paus och gick och duschade, klädde mig och fortsatte plugga. Total tid för pluggande blev ganska exakt 2 timmar. Sedan gjorde jag mig i ordning för att gå ut. Jag var hungrig. Hade bara ätit resten av ostbågarna och druckit ett glas rött.

Min tanke var att hitta någon trevlig pub och äta där. Trodde jag skulle hitta någon ganska snart, men det tog en stund. Inte för att det var långt, men det var en bit trots allt. Gick förbi McD, men det kändes i tråkigaste laget. Men sedan hittade jag Balns på andra sidan gatan och gick dit.

Hamburgare, The Balans burger, och ett glas rött. Vällagad och mycket god burgare. Vinet var också gott.

Kaffe och en kula vaniljglass som avslutning. Var precis på väg att ta det sista av glassen när Petter hörde av sig och frågade var jag var. Jag hade hans nyckel och utan mig var han utelåst. Vi bestämde att jag skulle stanna och han komma dit.

På vägen hem gjorde vi lite inköp. Ostbågar och dryck tillhör livets nödtorft. Sedan gick vi hem och jag pustade uppför trapporna. Passade på att vila lite inne i kapellet och höll på att skrämma slag på en av grannarna när jag ur mörkret sa hallo till en kille som kom hem. Men han hämtade sig snabbt när jag sa att jag var Petters friend och han frågade hur vår kväll varit.

Väl uppe på rummet la jag mig ner och lyssnade klart på sista kvarten av ljudboken jag hade på gång. Sedan pratade vi lite och klockan tickade iväg. Det var inte midnatt när jag la mig, men inte långt ifrån.

Vaknade vid 11-tiden efter välbehövlig sömn. Efter lite frukost kunde jag duscha, vilket kändes skönt. Varmvattenberedaren hade börjar fungera igen.

Petter kom hem ganska lagom innan vi skulle ge oss iväg till restaurangen där vi skulle äta juldagslunch klockan 14. Vi skulle promenera dit och det var en god idé att röra på sig lite före maten. Tyvärr var vädret inte det bästa.

Vi började med något att dricka före maten. Jag hade bestämt redan innan vad jag ville ha. Mulled wine har jag sett fram mot sedan redan ni oktober.

Det smakade verkligen gott, jag föredrar mulled wine framför glögg. Även  om det också är gott.

Räkor med vitlök och chili, En av mina absoluta favoriter som jag skulle kunna äta varje dag. Jag drack ett glas vitt till.

Som huvudrätt Steak stones. Man beställer kött, smaksatt smör och sås och steker sedan köttet på en varm sten. Jag åt pommes till och vi delade en flaska rött.

Nu kan man ju tycka att det borde räckt. Men det är bara jul en gång om året och vi beställde efterrätt.

Blandad glass

Efter en extra påminnelse fick mitt kaffe. I de flesta länder anses det udda, ja mycket udda, att dricka kaffe till efterrätten. Det dricker man efter måltiden.

Tanken var att vi skulle gå hem också, men när man ätit så där mycket orkar man knappt röra sig. Efter en stund gick vi in på en pub och jag drack en Cola zero. Sedan var det omöjligt att gå ett enda steg till.

Petter beställde en Uber och vi åkte hem. Jag var trött och mätt. Men vi bestämde att se film, Sällskapsresan. Han har alla fyra, men vi skulle se den första. Jag tror inte jag sett den på den här sidan sekelskiftet medan Petter sett den så många gånger att han kan vare scen och varje replik. Dessutom var han på prathumör så jag fick ingen sammanhängande upplevelse. Men det finns fler tillfällen att se film.

Jag fortsatte att vara supermätt hela kvällen, även om en och annan ostbåge slank ner. Det var inte svårt att somna när jag la mig, men sedan vaknade jag och hade svårt att komma till ro. Huvudet var fullt av olika tankar som for kors och tvärs. Men till sist så somnade jag om.

Ute var det grått, väldigt grått, och väderprognosen var skurar. Men vad annat kan man vänta sig. Det regnar väl alltid i London…

Hur som helst ville jag ha fri sovning även denna dag och hade därför bestämt att inte följa med Petter till kyrkan där han skulle tjänstgöra klockan 11:00. Vi skulle ju till midnattsmässan senare på kvällen och för min del räcker det med ett kyrkobesök. I alla fall när jag har en så pass stor sömnskuld. Behöver ladda inför vårterminen som kommer att bli tuff.

När Petter gått drack jag kaffe och åt frukost aningen senare. Skrev sedan ett par blogginlägg och tog det lugnt. Det var vad jag hann medan han var borta. Tiden rann iväg väldigt snabbt och jag hade med nöd och näppe hunnit tvätta mig och fått på kläder när han kom hem.

Trots att jag haft en lugn morgon/förmiddag sov även jag när Petter tog en tupplur. Det var faktiskt både skönt och välbehövligt med en extra halvtimme.

Jag började titta på På spåret. Men sedan bestämde vi oss för att gå iväg till affären och köpa mat.

När vi kom hem tittade vi på Disney*s jul, som Petter hade inspelat. Jag drack lite rödvin under programmet.

Det känns som en viktig tradition och jag kan inte låta bli att bli lite ledsen när man skriver om att SVT nog inte kommer att ha råd att visa programmet i framtiden.

Sedan var det dags att äta. Räkmackor. Här är det inte tal om traditionell julmat. På gott och ont…

Efter maten hann vi vila lite och sedan bytte jag om för kvällen. Vi skulle på midnattsmässan.

Vi tog bussen till Petters församlingskyrka. Vi skulle vara där lite tidigare för att byta ut de liturgiska färgerna. Under adventstiden är det lila och under julen vitt.

Lägg nu märke till att krubba när tom. Jesusbarnet är ännu inte född och i en riktig julkrubba ska det inte finnas något barn förrän på julnatten. (Jag brukar anse att det är okej att lägga barnet i krubban vid julaftonsbönen eftersom vi i Sverige firar jul en dag tidigare. Men det är inte teologiskt rätt).

När mässan började bars Jesusbarnet in och lades i krubban. Det var Fr Sam, Petter och en man klädd i röcklin som tågade in. Jag tror han i röcklin är diakon, men det vet jag inte. Jag har träffat honom när jag varit där vid tidigare tillfällen, ett eller två. F och jag var på högmässa i somras.

Gudstjänsten tog en dryg timme. Den är upplagd i samma ordning som en svensk högmässa och är man en van kyrkobesökare så känner man igen sig.

Efter gudstjänsten passade vi på att få ett kort taget, vi behövde ett för att skicka som julhälsning till vår gemensamma vän Harriet.

När bilden var avklarad minglade vi lite med församlingen bak i kyrkan och jag klappade hundarna som var med. Två labradorer, en var blindhund åt honom som spelade orgel och den andra var pensionerad men man hade behållit den som husdjur. Två mycket trevliga hundar med tillhörande lika trevliga människor. Det var också två mindre hundar som bodde inne i prästgården. Jag tror inte de var inne i kyrkorummet under mässan utan kom sedan för att hälsa.

När församlingen gått blev jag medbjuden in till prästgården på ett glas champagne. Petter skulle sedan sova över där eftersom han skulle tjänstgöra i tidig mässa på juldagen.

En Uber beställdes åt mig, vid den tiden går ingen kollektivtrafik, och jag kom hem snabbt. Blev avsläppt nästan utanför rätt port. Det var mörkt och chauffören hade svårt att se husnumren. Han stannade utanför nummer 29 och erbjöd sig att backa. Men jag sa att jag kunde klara mig själv till nummer 25. Vi önskade varann Merry Christmas och jag gick in.

Var inte speciellt trött och gjorde kaffe och en knäckemacka som jag sedan åt medan jag tittade klart på På spåret. Klockan var runt tre när jag släckte för att sova.