Rykande aktivitet

Vulkanen Sakurajima puffar rök. Ligger på en ö med samma namn, utanför Kagoshima.

Publicerat i Livet, Med tåg genom Japan 2023, Resor | 2 kommentarer

Spejsad upplevelse

En mycket intensiv dag med mängder av aktiviteter. Det mest häftiga och spektakulära var besöket på Team lab Planets, ett museum där besökaren blir en del av verket.

Man vadade genom vatten, tog sig över ett uppblåst golv, gick över spegelgolv och genom ledljusslingor i färg. Till sist kom man till det som kallades trädgården där interaktiva blommor sköljde över en. Där hade jag kunnat stanna i timmar. Men vi skulle vidare till nya äventyr. Tempot på resan är högt. Lite väl högt ibland…

Publicerat i Livet, Med tåg genom Japan 2023, Resor | 3 kommentarer

Nu är jag i Tokyo

Ikväll kom vi fram till Tokyo efter lång tågresa.

Min rumskamrat och jag bestämde oss för lugn middag på hotellet.

Friterad kyckling och ris. God öl som vanligt.

Publicerat i Livet, Med tåg genom Japan 2023, Resor | 3 kommentarer

Hakodate

Stadspromenad med fiskmarknaden och besök i två kyrkor, en katolsk och en ryskortodox.

På kvällen åkte vi upp på Hakodate-berget för att se på utsikten.

Publicerat i Livet, Med tåg genom Japan 2023, Resor | 2 kommentarer

Arte Piazza Bibai

Konst av Yasada Kan.

Publicerat i Livet, Med tåg genom Japan 2023, Resor | 2 kommentarer

Sapporo by night

Utsikt från JR Tornet.

Publicerat i Livet, Med tåg genom Japan 2023, Resor | 1 kommentar

Buddha på berget

Buddhastatyn på The Hill of the Buddha i Sapporo. Gjord av arkitekten Tadao Ando, som har som signum att jobba med betong och vatten.

Publicerat i Livet, Med tåg genom Japan 2023, Resor | 3 kommentarer

Bloggpaus

Jag kommer att pausa bloggandet ett tag igen. Men vi ses snart.

Publicerat i Livet | 4 kommentarer

Fem en fredag v. 39: Karriär

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vilket jobb passar för någon som är din motsats?
  2. Vad är det längsta du varit på en arbetsplats?
  3. Finns det några stereotyper kopplat till ditt jobb/karriär?
  4. Vilken film eller tv ger ett bra porträtt av ditt jobb?
  5. Vilken har varit din drömkarriär?

 

  1. Ingen aning egentligen. Men med tanke på att jag är morgontrött, har alltid varit, så kan det väl kanske vara utdelare av morgontidningen eller bagare.
  2. Det beror lite på hur man räknar. Men om man lägger ihop tid så är det nog Huddinge intensivvårdsavelning och Huddinge postop. Jag återvänder alltid dit. Nu är jag där igen.
  3. Det finns en viss kategori män som tror att sjuksköterskor har sex väldigt mycket. Speciellt i linneförrådet… Suck!
  4. Vet inte. Har i alla fall inte sett någon. Sjukhusserier är väldigt verklighetsfrämmande.
  5. Jag blev väldigt fascinerad av operationsarbetet i serien M.A.S.H och drömde om att bli narkossköterska (anestesisjuksköterska). Jag är det också, har väl sövt så där en sex, sju är sammanlagt kanske. Men jag tycker intensivvård är mycket roligare att jobba med. Halkade in på den utbildningen av en slump då man var tvungen att pausa anestesiutbildningen det året jag skulle börja och jag erbjöds att gå IVA istället och sedan ha en reserverad plats på anestesiutbildningen.

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 11 kommentarer

På tröskeln till höst

Vaknade, som så ofta, någon gång vid tretiden. Somnade om efter ett tag och gick upp kvart i åtta. Det var kallt både ute och inne, men inte värre än att det var hanterbart med en tröja. Solen var dessutom på väg att kämpa sig upp. Troligen lika morgontrött som jag.

Gjorde kaffe, som brukligt, och satte mig vid vardagsrumsfönstret. Det börjar synas på växtligheten att hösten kommer med stora kliv. Stugsäsongen är över snart. Men än har jag ett par dagar kvar.
Läser i DN om ett par som planerar att på sikt flytta till sin husvagn för gott. Men än har de lägenheten kvar. Det är nog klokt, för det är skillnad att bo i husvagn under sommarhalvåret mot att bo där vintertid. Jag vet, jag har provat. Inte när det är meterhögt med snö, men in i november och det är måttligt roligt ska jag säga. Hoppas DN gör ett uppföljande reportage efter vintern.

Det blev dags att klä mig och ge mig av till Farsta där jag hade två bokade tider. Tyvärr inte nära varann, men det går ju att ta en fika medan man väntar.

Det var helt klart min turdag. Jag var vid banken alldeles strax efter halv tio, hade min tid 10:15. Jag fick hjälp nästan meddetsamma och allt ordnades. En stor summa betalades ut från mitt konto. I alla fall en stor summa för mig.
Sedan gick jag till Forex för att kolla om mina beställda yen möjligen fanns på plats. Hade en tid 11:30.
Jodå, mina pengar var där och jag växlade dessutom tillbaka mina sydafrikanska sedlar och delbetalade med dem. Om man byter till annan utländsk valuta tar de ingen avgift fick jag veta. Hade faktiskt för mig att man sagt att det inte var någon avgift när man växlade tillbaka till kronor heller. Men det kunde ju kvitta just då, jag skulle ju inte ha kronor.

Nu var jag alltså klar och hade kunnat åka hem direkt. Men jag passade på att ta en fika.

Kaffe, macka och en fransk våffla. Satt där ganska länge och hann med påtår också.

Innan jag åkte hem till stugan tog jag omvägen förbi Tyresö Centrum. Behövde en sak på Classe och dessutom potatis och romsås till en matlåda jag skulle ha med till natten. Men sedan åkte jag hem till stugan.

Började med att vila med en kopp kaffe. Planerna för eftermiddagen var att diska, göra matlåda och sova inför natten. Sedan skulle endast två punkter på attgöralistan vara kvar. Dem var det dags för på fredagen.

Kokade potatis och diskade. Sedan gick jag och la mig en stund. Behövde verkligen några sömntimmar.

Sova gick väl så där… Men jag vilade i alla fall. När jag gick upp drack jag kaffe och plockade in disken. Det blev snabbt dags att åka till jobbet.

Det var alldeles tomt och öde i korridorerna, trots att jag var på sjukhuset redan strax efter klockan 20. Huddinge är mitt hemmasjukhus, började jobba där som mentalskötare på intaget i november 1978. Det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess, man har byggt till nya delar och mycket är förändrat. Men jag återvänder ständigt dit.

Det blev många kramar när jag träffade ”postopfolket”. Senast jag var där var i februari, ser jag i kalendern. Trodde det var i mars.

Natten rullade på. Det blev morgon och jag passade på att dels få ordning på att jag inte var inlagd i det som heter Heroma och där man behöver stämpla in för att få lön. Sedan letade jag rätt på min kontakt på IVA och det visade sig att det blivit något fel. Bemanningsassistenten hade mailat mig vakanta pass. Troligen med fel mailadress. Jag är både van vid, och trött på, att så många envisas med att stava mitt namn med ”C” istället för ”K”. I mailadresser fungerar det inte!
Nu har jag fått några pass i november och även om jag gärna tar ett pass till så är jag nöjd. Jag vill jobba 8 pass, nu har jag sju.

När jag kom hem till stugan drack jag kaffe, men orkade bara en halv kopp, och åt en kaviarmacka på Hönökaka. Var så trött.

Nu är det fredagseftermiddag. Eftermiddagsmorgonkaffe och ännu en macka. Har en hel del att göra inför morgondagen.

Publicerat i Livet, Stockholm: Huddinge Postop, Stugan, vår egen korkek | Lämna en kommentar