Kraka

Onsdagen var ett slags mellandag, en dag mellan två dagar i skolan. Men det var också en dag då så mycket skulle hinnas med. Som vanligt kunde jag inte sova, eller det kunde jag visst men jag vaknade redan strax före halv två. Kanske för att jag somnat för tidigt. OM man nu kan kalla tio i tio tidigt. Borde väl anses ideal sov tid. Mitt aktivitetsband säger hela tiden åt mig att jag somnat för sent och borde försöka sova före tio. En usel idé om man frågar mig…

Hur som helst så försökte jag inte ens somna om. Istället gjorde jag kaffe och pluggade sedan ett antal timmar. Det skulle ju ändå göras och att slösa tid på att ligga vaken kändes kontraproduktivt.

Släckte vid 6-tiden och sov till kvart i elva. Åt frukost tillsammans med kattpojkarna. Pratade med M. i telefon flera gånger. Sedan tog jag tag i studierna en stund. Förbereder mig både inför morgondagen och lördagen.

Hade två ärenden. Ett på IKEA och ett i Bromma Blocks. Åkte först till IKEA, men innan dess var jag och lämnade förpackningar.

På IKEA skulle jag bara äta lunch, men eftersom jag springer där var och varannan dag så kände jag att jag behövde köpa något. Man öppnar grinden med sitt kvitto annars öppnar de manuellt. Just idag kändes det lite skämmigt att aldrig ha köpt något. Så jag köpte två påsar gräddsås, som jag hittade ihop med kastrullerna. Mycket strategiskt placerat.

Dagens lunch blev plantbullar, tomat- och mozzarellasallad och en kopp kaffe efteråt. När jag ätit gick jag en kort sväng på övervåningen.

När jag var på väg in i restaurangen sprang jag på ett par kamrater från Akallakyrkan. På den tiden då församlingen hade kyrkan, innan kyrkorådet med kyrkoherden i spetsen bestämde att det var för få ”nysvenskar” i den kyrkan och att den därför kunde säljas. Att vi var ett femtiotal församlingsmedlemmar som hade vår hemvist där var helt obetydligt. Vi var ju inte invandrare. Det sättet att tänka är orsaken till att jag lämnade kyrkan. Bara för att jag är född i Sverige betyder det inte att jag är värdelös och inte ska bemötas med respekt. Men det är många som har väldigt svårt för den kyrkoherden. Jag har ju som sagt en del kontakt med folk lite då och då och får veta ett och annat…

Sedan iväg till Bromma för att köpa nya selar åt pojkarna. De behövde få något nytt, de gamla blir alltid lite slitna efter en sommar.

Hemma pluggade jag först en stund, sedan styrelsemöte på zoom i kårstyrelsen och sedan mer pluggande. Men ett par telefonsamtal hann jag med också.

Gjorde kaffe och en macka med kaviar. Sedan satte jag mig med René Descartes. Det var dags att repetera hans första och andra betraktelse.
Klockan var inte ens nio (pm) och före midnatt skulle det knappast vara idé att försöka sova.

Det har inte hänt så mycket och samtidigt så är dagarna fulla. Tiden rusar och jag tycker inte alls att jag hinner med.

Måndag

Pluggade på förmiddagen tills jag blev hungrig. Åkte till IKEA för att äta. Har helt givit upp det där med att laga mat här hemma. Får ta nya tag när vi flyttat ut till stugan.

Panerad spätta med remouladsås. Köpte till både en förrätt med Skagenröra och vitlöksbröd. Kaffe förstås.

Mätt och belåten åkte jag hem och tänkte vila en liten stund. Somnade och sov i drygt två timmar.

Blev bråttom för jag skulle till Uppsala på kvällen för att gå på en föreläsning med Peter Halldorf. Han pratade om Tomáš Halíks bok The Afternoon of Christianity: The Courage to Change och om sin egen bok, en tolkning av Halíks bok, Morgondagens kristendom: Peter Halldorf läser Tomáš Halík.

Efteråt åkte jag hem, förberedda mig för att sova och låg vaken länge innan jag somnade.

Tisdag

Upp tidigt eftersom det var dags för en heldag i skolan. På vägen hann jag stanna till på Stora Coop och göra tisdagsshopping. Skulle inte ha något som behövde ligga i kylen så det var inga problem att ha det jag köpt i bilen. Minus lunchmaten förstås, men den la jag ju i kylen på skolan.

Dagen rullade på. Först två timmar då vi diskuterade Marilynne Robinsons bok Gilead, sedan lunch som var så lång att den nog borde kallas håltimme. Lite irriterande faktiskt med tanke att jag hade en kvällsaktivitet inbokad som jag dessutom fick stryka eftersom jag inte hann åka dit i tid. Hade verkligen haft nytta av att sluta en timme tidigare istället för att sitta av tiden medan jag väntade på eftermiddagens lektioner.
Eftermiddagen ägnades åt föreläsning om treenigheten.

Åkte hem, pratade med L..a i telefon och väl hemma pratade jag med H…..t. Drack en kopp kaffe och åt en ostmacka. Pluggade en halvtimme och släckte sedan lampan. Var trött.

Trots att jag hade alarmet på sju om jag inte upp förrän vid halv nio. Behövde verkligen ta det lugnt som start på dagen. Somnade faktiskt om en stund och fick ihop drygt åtta timmar sömn.

Gick upp och serverade mjukmat åt pojkarna, gjorde kaffe och två mjukmackor. Äter mest knäckebröd men ibland så…
Tog med mig min frukost till schäslongen och satte mig att läsa bloggar, kommentera lite här och där och fundera ut en dagsplanering.

Läste en artikel i DN om sjuksköterskor som inte orkar jobba heltid. Så är det. Det gör man inte om man inte ska bli sjuk. Det är ytterst begränsade perioder jag orkat jobba heltid under min dryga 50-åriga sjukvårdskarriär. I början förstås, då när det ännu inte hade urartat och blivit omöjligt att orka både jobba och leva. Men sedan då allt som var ”lättare patienter” flyttades ut till öppenvård och polikliniskt (de som är hemma och all vård sker vid besök, som kan vara dagliga, på mottagningar eller dagavdelningar) och man bara hade riktigt sjuka, vårdkrävande inlagda så blev det omöjligt att orka med.
Samtidigt så minskades personalstyrkan, sjukvårdsbiträden togs bort och så även köks- och städpersonal. Ni anar inte hur många golv jag har svabbat på olika avdelningar genom åren. Tror dock att IVA-avdelningar alltid haft sin städpersonal kvar. Men jag skulle kunna skriva en bok om skräcknätter då patienterna behövde smärtlindrande injektioner och kräktes i parti och minut och jag sprang mellan skurhinken, läkemedelsrummet och patienterna. (Nej, jag ska inte berätta var det var någonstans. Jag hoppas man har ändrat på detta nu, jag vägrade gå dit efter tre arbetsnätter då en av patienterna hunnit ramla ur sängen och fått en bruten höft. Vi var två sköterskor på en hel avdelning, alltså två personer som skulle sköta allt).
Numera jobbar jag ”på timmar” och lägger egna schema, väljer vilka av de vakanta passen jag vill ha. Jobbar ungefär halvtid. Det känns lagom just nu, men 75% är väl mitt ideal. Att jobba heltid, speciellt om man jobbar treskift vilket de flesta arbetsgivare vill att man gör, är man aldrig ledig, verkligen aldrig. De  få lediga dagarna går åt till att städa, tvätta, fixa till matlådor för kommande arbetspass och annat praktiskt. Har man barn blir pusslet övermäktigt att få ihop.

Eftersom det är brist på utbildade specialistsjuksköterskor är det vanligt att man måste ta extrapass. Antingen jobbar man på de dagar man skulle varit ledig eller så jobbar man två pass i rad. Det finns mer eller mindre alltid ett par kollegor som jobbar dubbla pass, alltså 7:00 till 21:30. Men när jag kom tillbaka efter att varit borta från avdelningen några år upptäckte jag att man numera inte pratar om dubbla pass. Numera kallas dessa långa, dubbla arbetspass för att jobba heldag och ett vanligt pass, då man varit på jobbet 8 timmar, är en halvdag. Jag blir galen när jag hör det, det är en språklig styggelse att döpa om ett fenomen så det ska verka normalt. En spade är alltid en spade brukar man ju säga och det gäller i allra högsta grad här. Jobbar man två personers arbetspass ska det framgå även i språkbruket. Jag vet inte om språkbruket är ett Stockholmsfenomen eller om det sägs så i hela landet. Jag hade inte hört det under mina år i Västra Götaland och Småland och blev i det närmaste chockad när jag kom tillbaka till Karolinska.
Min reaktion är inte mot att man måste jobba dubbla pass, för det måste man om personalen ska räcka till, utan att man försöker dölja det med att kalla det ”jobba hela dagen”. Men det är ju inte att undra på att folk inte orkar mer än några år i vården. Jodå, vissa orkar men många flyr till andra yrken eller är långtidssjukskrivna. Jag är uppriktigt oroad för vårdens framtid. Vi kan ju inte bemanna alla vårdplatser idag hur ska det då bli framöver. Vi har redan lägst antal slutenvårdsplatser per capita bland OECD-länder.

Så återgår vi till min vardag här och nu:
Det är alltså söndag och jag ska plugga, sortera, städa och fixa hemma, träna och ”fira söndag” som ju är en vilodag enligt tradition. Jobba ska jag däremot inte göra förrän efter påsk. Någon förmån ska man ju få unna sig som jobbonär.

Efter att skrivit mitt bidrag till Veckans foto #6 var det så dags för en studiestund. Klockan var strax före elva och jag satsade på att läsa till klockan två.

Vid tvåtiden gör jag mig klar och kollar att träningsväskan är i ordning. Sedan går jag till T-banan och åker till SATS.
Efter  träningen duschade jag och tvättade håret. Eftersom jag ska träffa M. i stan avstod jag från att lägga tid på bastun.

Vi skulle ses på vårt ställe, där vi oftast ses numera. Jag kom först och valde samma bord som senast.

Vi åt lite olika saker, jag dricker ju inte vin nu under fastetiden. M. är vegetarian, men jag valde ändå annan mat än hon.

Matjesill, potatis, brynt smör och en alkoholfri öl. Drack en kopp svart kaffe efteråt. Gott och lagom med mat.

Efteråt, när vi pratat en stund, åkte jag hem. Klockan var inte sent, men ändå lite väl mycket för att ta tag i städning och sånt. Får bli imorgon istället.